när teater känns mer relevant

Bra teater väntar om hörnet.
Ja, bortsett från att det börjar växa fram en massa bra teater på jobbet och att Jellonet snart börjar spela igen, så är det nu bokat Kasimir och Karoline på dramaten. Hoppas att Isabelle&Mattias har rätt nu. Jag litar på dem, men man vet aldrig. Bäst att jag valt rätt när jag dragit med mig sällskap och allt.

Jag försöker tajma in nåt att se när jag åker till gbg för spexpremiären, men hittar inget. I slutet av februari/början på mars hittar jag Shirley Valentine på folkteatern/aftonstjärnan. Hoppas att det dyker upp såna där erbjudandemail från Simone, för det är hiskeligt dyrt på aftis annars. Men kanske kan jag få nån deal av B&L om jag frågar...
Men vad se den 30:e? Jag missar förnuft och känsla på stadsteatern och jag har ingen lust att se Sista dansen. Tråkigt!
UNO spelar fantastiska "jag, dum och ingen", men bara på¨ förmiddagen. Om jag kompar ut hela fredagen? Nä, jag är kattvakt åt Anja, måste mata katten innan jag åker på fredagen. Damn.
Masthugget spelar bra barnteater, men har inte lagt upp sina tider för januari än.

Det verkar vara ont om teater just i slutet av januari. Vilken enkelspårig branch vi är. Alla har premiär i slutet av februari eller mars. Det är ju det enda som funkar, men ändå.

En kort men intensiv arbetsvecka är slut. Eller nej, för jag ska sitta med översättningen hela helgen. Men ändå. I teorin är den slut.
Vilken vecka det varit! Love it.

Jag har lyckats sälja in min italien-idé till Anna. (alltså Snoris, inte anna på jobbet)
Om hon har ett lämpligt lov och jag får förlängt jobb så drar vi och gör äventyrs-italien i vår, en vecka. Undrar vad man hinner? Det är mycket om och men som ska lösas, men det finns en chans att vi kommer iväg. Och det räcker för att jag ska börja planera.
För mig är planeringen mer än halva grejen. Man hinner uppleva så mkt när man läser in sig på städer, teatrar, tågresor och ställen man borde se. Även fast vi aldrig kom iväg så är jag starkt förtjust i min och L's portugalresa, med havsmuseum och nöjesparker. När man bara reser i teorin kan man dessutom göra allt man vill, även om det inte gått i verkligheten. Man behöver inte ta hänsyn till säsonger och öppettider, om man inte har en massa realism-krav på sin planering. Ska man planera för ett faktiskt genomförande kanske man måste passa ihop saker som faktiskt finns under samma tidsperiod, men det är ju en annan grej.
Undrar om man hinner med hela italien på en vecka? Om man flyger till Verona och flyger hem från typ Palermo? Kanske blir mer tid på tåg än nåt annat?
Ah, vi får se. Vem vet om det alls blir av. Men skoj att fundera på iaf.

Funderar också på tyg, fast jag vet inget alls om det. Rara faster piaster hjälper mig, men har på ett sånt där fågelmammesätt bestämt sig för att knuffa mig ur boet och skicka mig att handla tyg själv. Det ska sys skojigheter till galapremiären, men vi hittade en ny inriktning. Säger inget än, för jag vet inte hur det blir eller om det blir. Men jag är trött på min blåa som har varit på för många premiärer, och den svarta är ju kjolen borta till.. Så nåt nytt får det bli. Jag har en idé som påminner lite om den svarta, men med mindre sagan om ringen-känsla (fast det var kanske bara arwen-frisyren?) och mer av.. äh. vi får se!
Ett bra projekt är det iallafall, när jag kommit över min handfallenhet och lyckats hitta själva tyget. Undrar om jag ska försöka vara sådär tjejjig och försöka handla nya skor också? Kanske att ta i i överkant.

Jag var så uppe i varv efter jobbets övereffektivitet (nu kommer en lång inskjuten mening, sorry) - teknisk koll på förmiddagen med massa ritningar och annat. Äntligen en plan för att ta tag i golvet! sådär två månader efter att vi sagt att det måste göras bestämde Tommy att det skulle göras. Jag blir så trött. När han säger att det inte är svårt undrar man liksom varför han inte gjort det än? hur kan man vara så trött på sitt jobb att man låter bli att lösa nåt som hade varit jätteenkelt bara för att man inte tycker att det är ens jobb att ringa den som vill kolla på konstruktionen? När vi sagt att man för att göra det enkelt ska ringa Lena och säga att man har en lösning som hon får komma och kolla på kan man inte framhärda och tycka (tycka och inte säga) att det är Lena som borde kontakta oss, och på eget bevåg bestämma att man ska göra inget för att det minsann är hon som borde höra av sig. Åh, jävla krångelfolk! Varför kan man inte bara göra det enkelt och jobba MED de som är lite svåra, istället för att försöka tvinga in dem i en mall och en apparat de för allt i världen vill undvika?
Ja, ja. Skit samma. Nu äntligen är det bokat test av golv. Heja Ronny.
Dagen fortsatte med en smula översättning - Sandra var på msn och kunde bidra med tips från proffsvärlden. Även om hon jobbar engelska till svenska, men ändå. Bra är hon.
Springa hem, hinna äta EN sked mat. Springa tillbaka. Skriva ut manus till ljusteknikern. Kasta mig in i en bil med Anna och två andra tekniker. Åka till Baronbackarna på dagens mest meningslösa uppdrag - flytta lite möbler bort från en redan iordningställd lokal. Vidare till Vivalla, konstatera att vattenskadan fortfarande åtgärdas och kulturarenan är full av brummande maskiner som torkar golvet och under det. Går ju inte att ha kollationering där då. Jakt på Öbo-mannen för besked. Inget svar. Snabbt beslut att flytta kollet till teatern och En Trappa Upp. Känns bra för folk i huset, mindre bra för Mattias och Lenas dansare. Win some, lose some. (lose de som kommer bråka mest, iofs. men det fanns ingen annan lösning)
Så väl hemma började projekt: underrätta alla om måndagens platsbyte. Många var i huset, kul att hälsa på alla sådär på en fredag. Hittade de flesta, fick ringa några av skådespelarna, men det gick rätt fort. (jag ÄR ju galet effektiv, I know)
Sen var dagen slut och jag kunde lämna huset, något trött och förvirrad, för att möta min faster som såklart redan stressat hem från stan eftersom hon inte hade mönstret med sig.

Jo, men vad jag skulle komma fram till var att jag ju var så uppe i varv att jag helt hade glömt att jag skulle följa med Kalle och kolla på ett rum han kanske kunde hyra ut. Han ringde när jag just gett upp tygaffären och begett mig för att trösthandla ett TV-spel (vilket jag inte gjorde, när jag kom på att jag nog skulle försöka mig på att vara ekonomisk nu..)
Tur att han kom ihåg!
De har värsta söta lilla huset på öster. Med ett litet, fint rum (och två andra som jag aldrig såg) som de hyr ut. Jag håller alla tummar jag har för att det ska gå vägen.
Det kändes lite som rummet jag hade hos Åsa på strömsholm. Vita väggar, fast inte på ett sjukhussätt, utan på ett fint sådär 1800-talsgardinsromantiskt sätt. Jag vill bo där!
Hoppas, hoppas, hoppas!

Med fin balkong och massa saker. och trädgård till sommaren. Jag hoppas att jag kan bli kvar där. På teatern. Jag hoppas att jag kan få rummet också. Jag längtar till våren! Det känns som att den redan börjat, på något sätt.