Note to self:

Man ska inte skratta för sig själv när man cyklar genom en park.
Rätt som det är möter man en flock knott eller liknande. Då önskar man att man sett sur och sammanbiten ut istället.
Konstaterade jag igår morse när jag cyklade till jobbet. Men inte mindes jag det när jag cyklade från Idrottens Hus och tillbaks till teatern nyss. Host.

"kom ihåg, att teaterproducent är man 24 timmar om dygnet"

Det är långa dagar på jobbet nu. Men det är inte långt till premiär heller. En vecka kvar, sen flyttar vi till Nya Teatern där vi ska spela, en repvecka där och sen en genreps-/premiärvecka.
Nu är det mycket som måste bli gjort: SISU-kontakter, föreställningskontrakt till arrangörer på turnén, hitta arrangörer till resten av turnén, få fart på den alltid så långsamma biljettförsäljningen i början av spelperioden, kolla dinosaurierna, kolla genomdrag, gå på SISU-möte, fixa ÖSK-materialet, trycka affischernas extra-info, skriva prodmötesprotokoll, försöka få till det där med Dalarna, nåt i Stockholm, nåt med Lindeskolan. Var är mina trehundra ToDo-lists?

Och så Herr Muffin också. Måste akut fixas nu på förmiddagen. Jag trodde vi hade framförhållning. Kerstin sitter med översikten och planeringen för våren. Varför är allt på mitt bord märkt med lappar i stil med "nu, nu, nyss" eller "obs! prio!"?
Jag hoppas, hoppas, hoppas att Annika är på jobbet, för jag hinner inte vara både mig, pontus och henne idag (Pontus bär flyttlådor idag) och på deras bord finns sjukt många "nu, nu, nyss"-lappar...

oh, morgon. Gotta go!

in perfect harmony

På vinden har vi det rätt bra. En del kvällar kollar vi på film och äter tacos. Andra kvällar tävlar vi i att komma hem sist. Jag kom hem nyss, trött efter att ha lekt och busat hur mycket som helst. Mackan kom hem precis nu, sa nåt otydligt och försvann till köket. Imorgon har han nollning igen och jag har en låååång dag och kväll på jobbet. Men den avslutas med öppet rep av Cyrano, så det kan bli bra! Och så ska jag klippa mig, om jag vågar och Giovanni hinner.

Men för att orka hela imorgon borde jag nog sova nu!
Aint life grand? Mjo, jag tror nog det.

Livet på vinden har förbättrats avsevärt sen Marcus flyttade in. Igår jobbade jag kväll med turnéläggarjobb och bygdegårds-mätande och kom hem till lagad mat och ordnad filmkväll. Eller Tv-seriekväll med början av första säsongen av How I met your mother.
Idag kom jag hem på eftermiddagen och fick sällskap till Ica samt filmkväll#2.
Som fortsätter nu!

endast flyttbilen är vaken

Jag tänkte vara ordentlig och sova tidigt och bli av med mitt halsont. Det gick bra, jag gick och la mig runt tio. Sov nästan. När Marcus ringde, 23:08 och sa att han var utanför och skulle lasta av grejer. Gnnnf.
Med sig hade han Thuresson, de lastade av Marcus hög med saker i mitt rum. Sen ska marcus också bo här, på en luftmadrass. Tills han får sitt rum, 1 sept.
Alltså, sakerna ska upp på vinden så länge, så det är inte så jobbigt egentligen. Bara det att jag räknat med att de skulle varit här vid... kanske sju?
Nu är Makkan och lämnar bilen, eller förser T med pengar så han kan köra tillbaka bilen till värmland. Han fick med sig min nyckel.
Jag borde sova, men det är lika bra att vänta och slippa bli väckt igen när han kommer tillbaka och ska blåsa upp en luftmadrass eller släpa en tältsäng från vinden.

Jag kom plötsligt på att jag tvättade båda mina hela byxor ute i hagstugan idag. Vad ska jag ha på mig på jobbet imorgon?

Nu hör jag ytterdörren! Sovdags!

Wovon man nicht sprechen kann, darüber muß man schweigen

Jag tror inte att jag är särskilt sjuk, jag är bara galet trött och har rätt ont i halsen. Tog en helg i Hagstugan istället för att åka till Skåne. Hade SÅ gärna åkt, men kan, vill, får, törs, borde, ska, inte riskera att bli sjuk. Jag måste vara frisk, jobbet måste vara prio ett just nu. Det är snart premiär, det är mina sista månader på jobbet, sista chansen att göra så bra saker att de inser att jag måste få vara kvar där nästa termin också. Sista chansen för nu att jobba på världens bästa ställe. Det är inte svårt, det är inte ens motvilligt. Jag VILL jobba. Jag säger ju det, det är nåt genetiskt. Eller knas förebilder när jag var liten. Men ett jobb som inte är det absolut roligaste jag vet är inte ett jobb jag vill ha.

Nu: Rådis och städa lite innan Marcus kommer och lämnar saker. Bästa nyheterna ever: det störiga fotbollslaget som bott i ett av rummen ska flytta. Äntligen kan det gå att leva på vinden igen. Och nån jag känner ska bo i deras gamla rum. Sällskap!

someday soon all the crowds will part

Just som jag skulle gå hem från teatern, funderandes på om jag skulle städa klart köket på vinden eller plocka äpplen så kom Tamina från maskavdelningen och frågade om jag inte skulle med dem ut. Klart att jag ska! Äntligen händer det nåt i Örebro!
Så nu, duscha. Och sen tillbaka till teatern och äta upp min kvarglömda kvälls-matlåda, innan jag drar hem till T. Jag känner henne inte så bra och vem vet vad det är för nåt de hittat som vi ska på, men det slår Grummesåpakväll änytime! Och det är kvällarna man inte har några förväntningar på som blir de bästa. Vänta här nu, blev inte det just en paradox? Jinx back!

snälla universum:

Och så har jag lite jobbångest. Det är lång tid kvar tills jag slutar här, men en höst går fort och efter jul vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill riktigt, riktigt plågsamt gärna vara kvar här. Örebro är en tråkig stad, men gnnnf, vad jag älskar mitt jobb. Jag skulle kunna BO på jobbet. Jag vill inte tänka på att jag inte ska jobba här mer sen. Om jag tyckte att det var tungt att sluta förra gången jag var här, hur kommer det inte bli nu? Då hade jag varit här i ungefär tre månader. Nu har jag varit här sen november. Det känns som ett helt liv har gått sen jag började här. I november var verkligen ALLT annorlunda. Jag måste hitta på ett sätt att kunna vara kvar här. Eller en bra annan plan för vad jag ska göra våren 2010. Hösten finns ju en plan för och en backup-plan. Men våren kan bli lång och orolig. Oplanerad. Oplacerad.
Jag trivs så galet bra här. jag vill stanna, ju!

Om jag är tydlig mot universum nu då, och specificerar exakt vad jag vill? Funkar det då?
Universum, jag skulle så gärna vilja jobba kvar på länsteatern även efter nyår. Så panikartat, galet, väldigt gärna. Pliiiiis?

vad ska man göra med tiden?

Jag har inget att göra. Uttråkad är nog bland det värsta jag vet. Jag funderar på att cykla långt. Jag funderar på att gå ut och bara se om livet liksom händer om jag ger mig ut och letar efter det.
Jag har cyklat mycket idag. Fram och tillbaka över stan. Lämnat biljetter till ÖSK, mätt en spellokal på universitetet, kollat på en scenografi på stallet. Spelat bordshockey. Det var länge sen.
Men nu?
What to do?

nu landar folk och allting återgår

De godaste äpplena i världen är de man plockar och äter sittande på en gren högt upp i ett gammalt äppelträd.
Jag cyklade hem förbi mina och majas äppelträd ikväll. Där växer också de största och senaste vildhallonen i stan. Jag gillar offentliga fruktträd. Allmänna fruktträd. Såna man kan klättra i och äta av utan att oroa sig för trädgårdens ägare.
En del plockar rent kommunala träd och buskar för att man kan. Jag gillar inställningen att det liksom är som en kollektiv fruktskål. Man tar en frukt när man går förbi. Blir lite glad. Men det är inte där man samlar vinterns bär- och fruktskörd.
Fem äpplen till en paj. en näve körsbär till kvällen. Ett bra äventyr i sensommarnatten. Det är DET man har kommunala träd och buskar till.
Jag saknar ibland någon att klättra i träd med. Äpplen smakar nog ännu bättre när nån annan delar ens träd, eller är i trädet bredvid. De flesta äventyr blir bättre när man inte är ensam.
Men jag är ändå riktigt nöjd med att jag inte saknade nån när jag satt i mitt äppelträd. Okej, jag kanske gärna hade nån att dela äventyr med. Men hellre hitta på äventyr ensam än ha nån som hindrar en från att göra knasigheter eller som man måste lämna kvar eller kämpa för att få att följa med på de bästa äventyren.

Jag blir alltid som sommarvemodig av sluss-området i örebro. Wadköping, stadsparken, svartån, slussvaktarbostaden, smågator på öster. Det är mycket saker, känslor, liv däromkring att minnas.
Det börjar bli höst på min planet, men det är Farväl Jupiter jag går omkring och sjunger för mig själv i korridorerna. Jag tror inte att det finns nån dold mening i det. Men vad vet jag?

but what good does it do?

Att vara på jobbet kl 07 var väl kanske ingen hit. Inte för att det egentligen var mer plågsamt att gå upp kvart över sex än halv nio, men för att jag liksom inte funkar så tidigt på morgonen.
Försökte vakna med hjälp av bra musik, men satt mest och stirrade dumt in i min skärm, försökte förstå vad det stod på att-göra-listorna jag gjort iordning igår (för på kvällen är jag galet effektiv och genomtänkt) men befann mig i nån form av omvänt cdi-läge och började ifrågasätta min egen läskunnighet för jag fick liksom inte in i huvudet vad det var jag skulle göra. Jag gick till kopiatorn och kom på att jag ju inte skrivit ut nåt. Gick tillbaka igen. Stirrade dumt på min lista igen. Försökte väcka mig själv med gamla hits från tidigt 90:tal på youtube.

Pontus ringde 07:00 för att se om jag var på plats. Han var det inte.
Han kom en stund senare och sa att havrekakorna var slut på Hälls, så jag fick en hallongrotta istället. Funkade det med. Kaka som kaka, nästan.

När jag så småningom vaknat till liv var det dags att vara effektiv med ÖSK-vd på besök. Där, lagom vid nio, var jag i arbetsfas igen och vi fick gjort precis allt vi behlvde få gjort. Sen fortsatte dagen i det röriga men kreativa kaos som varit standard de senaste veckorna. Jag har inte hunnit särskilt mycket mer än jobba, jobba, jobba och sova lite där emellan.
Men roligt är det. Jag jobbar gärna hur mycket som helst.

Hemma har jag städat vind, eller delar av. Jag orkar inte ge mig på varken badrum eller kök så länge det där som mest liknar ett halvt fotbollslag bor kvar i ett av de andra rummen. De är ju ALLTID där och all städning skulle bli ogjord lika snabbt igen. Men torkat lister, dammsugit golv (och tak) och liksom storstädat hall och korridor och sånt har jag gjort iaf. Min effektiva söndagsförmiddag.
Och plockat svamp med Ami, en mycket lyckad lördagförmiddag i Kilsbergen.
Men i övrigt är det jobb. Jag är oroväckande nöjd med det. Det kan inte vara alldeles bra att tycka att ens jobb är det roligaste i världen. Borde man inte vilja ha ett liv utanför jobbet också? Men jag har kanske att brås på, i den frågan.

Nu ska jag iallafall ta mig hemåt. Och ta tag i höstens "kolla på massa film"-projekt. Eller sova tidigt. Undrar om jag får en kaka till om jag är här vid sju imorgon igen?

Like the first morning...

Jag är på jobbet. Nu! Varför?
Såhär:

Igår, 17:10
Hanne: damn, vi glömde förbereda ÖSK-mötet innan Annica gick hem. När ska vi hinna det innan 09 imorgon?
Pontus: Ja, för mig är det lugnt. Jag börjar ju tidigt....
Hanne: mm, men jag brukar börja sådär fem i nio...
(lång paus)
Hanne: jag kanske också borde vara här vid sju...
Pontus: I dare you! Det fixar du aldrig.
Hanne: vad får jag om jag är här?
Pontus: Vad du vill. Du kan få en kaka!
Hanne: havrekaka?

... och så var det kört. Registret för nyckelbrickegrejen kan berätta att jag var här 06:54.
Vad gör man inte för en bra kaka, liksom?

a tiny setback, a small dilemma...

Lisa har rätt. Jag måste bli tydligare. The universe ger mig allt jag önskar mig, men jag är bara för otydlig med detaljerna. Jag behövde en lägenhet och ett bra teaterjobb. Jag fick majornapalatset och världens bästa jobb på länsteatern. Jag glömde att önska mig att det var i samma stad. Nu får jag pendla lååångt.
Och så nurå. Det var inte såhär jag menade, även om universum mkt riktigt levererat precis vad jag sa då. Jag var bara för otydlig.

innan ens ankorna har vaknat

Jag vaknade vid fyra av att Jonathan och Jenny skulle åka. Jag tänkte först gå och lägga mig i sängen - jag har sovit (försökt sova) på min soffa medan de varit här och det har gått sådäääär - men när det värsta gått över (jag mår galet illa om jag vaknar för tidigt) började jag känna mig nästan pigg och tänkte at jag lika gärna kan utnyttja att jag är vaken och slippa vakna en gång extra. Så nu tar jag 0600-tåget istället och är i örebro redan vid nio. Känns som att chanserna för at få sova på det tåget är bättre än på 08-tåget som är framme elva. Förmiddag för de flesta som går på och därför antagligen inte särskilt mörkt eller tyst vid den tiden. Så nu, mot stationen, innan ens ankorna vaknat.

förr'n skymmningen blir blå

Sommaren ter sig som vackrast i augusti, tror jag. När mörkret är sammetssvart och kompakt, luften lika varm som huden och allt har lugnat ned sig.

En promenad hem genom majorna. Med skorna i handen och månen lysande genom den enda sprickan i det mörka molntäcket, över masthuggskyrkan och hustaken. Jag borde haft kameran med mig. J&J hade gått i förväg hem. Ebba tagit vagnen, Anna cyklat mot kungsten och my gått åt andra hållet vid Stigberget. Ibland är det riktigt skönt att bara gå hem alldeles ensam och hinna titta på månen och tänka och känna att det är sådär vackert ute att det nästan gör ont.

Ikväll har vi gjort Liseberg. Jag tror att vi hann med allt som borde hinnas med. Ebba, Jonathan+Jenny. Mycket nice. Men vad trött man är efter ett par timmars åkande. En märklig känsla att vara på Liseberg utan att jobba, utan jobbiljetter. Att för första gången köpa ett åkband. Bar emot lite, men var helt klart värt det. Kanske inte flera gånger per sommar, men bergochdalbana är ju alltid bergochdalbana, liksom.

Nu: sova. Imorgon: museum, kanske havet samt pingvinmatning. När det är långväga besök kommer jag ut på så mycket mer saker. Men jag har packat upp en flyttlåda som stått och skräpat, så lite lägenhetsfix har det blivit gjort!

siktar västerut

Näe, nu ger jag upp. Jag har inte fått ett enda mail idag, ingen är varken på jobbet eller hemma när man ringer. Om ingen svarar varken på mail eller i telefon får jag liksom ingenting gjort. Jag har sorterat ritningar i bokstavsordning efter ort, kollat upp telefonnummer (men ingen svarar) och bearbetat min höjdskräck genom att vara uppe på tågvind och klättra. Nu återstår inget mer än att åka till Göteborg. Alla biljetter är slut, men det ska väl ordna sig ändå. Jag känner inte riktigt för att ge mig ut och åka - det har varit tillräckligt mycket resande den här sommaren - men i Gbg väntar Jonathan och hans tjej på att få nånstans att bo + att vi ska gå på Liseberg imorgon. Och det är saker som ska skrivas under på GDT och allt sånt där. Sen vet jag ju inte när jag kan komma dit nästa gång heller, så det är väl bra att passa på.

fast först, hem till Ami och fika. 19:10 går tåget!

Raudra!

Föreställning i Nora. Åsa från Aktör spelade sin Raudra-Åsa på bryggeriet. Jag har ju hört om den nästan jämt, eftersom My är tekniker på den, och jag har sett delar av den på en onsdagsclub. Men nu alltså en chans att se hela. På en annars tråkig onsdagkväll. Klart vi åkte till Nora!

En schysst monolog om ilska. Åsa som har världens coolaste spelstil, med en fysisk uttrycksform som liksom är olik allt annat. Varje liten rörelse, om så bara en ryckning i ett öga, är vältimad och betydelsebärande. Nånstans mellan dans och performanceteater - och det är egentligen så långt från vad jag vanligtvis gillar - gör hon en egen sorts föreställning som är riktigt stark och bra. Min mor var helt tagen. Jag fick sitta på golvet och hamnade lite under energiflödet. Allt handlar så mycket om energi, ögon, att ett spel blir så intagande när det görs med hela kroppen, fullt ut. Det är en föreställning så svår att beskriva. Och så galet värd att se. Jag får lust att hoppa in och jobba och hjälpa till att sälja den, så den kommer ut till minst alla i hela världen. Men det r kanske inte en populär idé att börja dela ut säljblad till nån annans föreställningar på länsteaterns arrangörsträffar och -nätverk... :)

Men om du skulle se en affisch nånstans som säger Raudra-Åsa, eller om du hör talas om att den ska spela i närheten av dig så gör du bäst i att inte missa den. Okej?

Fikarast på jobbet

Nu är det sådär tomt på jobbet igen. Men inte för att ingen jobbar, utan snarare för att ALLA jobbar. Vi (jag) har råkat dubbelboka vår filmtid så den krockar med Cyrano-kollet, så alla andra är uppe i mötesrummet, Isabelle skriver programtext och Marie och den inlånade italienska mannen som ska spela sportreporter sitter på balkongen och väntar på att filmkillen ska komma så vi kan dra till SVT.

När vi kommer hem till teatern igen är det Herr Muffin-fix, fotbollsbilder-jakt och en massa mer saker som bara staplats på hög under de här två stressdagarna. Dinosaurieanimatören måste ringas. Inte jag som ska göra, men ändå. Spelplan ses över, arrangörer ringas. Locket ska läggas på brunnen, ja du hör. Inte har jag tid att sitta här. Off to inspelning!

mycket att göra

Det blev verkligen en rivstart på jobbet. Både igår och idag har vi haft så mkt att göra att vi knappt hunnit andas. Jag orkar inte ens skriva. Körsbärsträd på vägen hem efter matlagningsdag i hagstugan.
Imorgon mera jobb. Det är bra.

riktiga rosor är bleka...

Nyss:
Helsingborg, hemresa, korta hemmadagar, på jobbet och vända, Karlskoga, 60-årskalas.

Och nu är jag tillbaka på mitt vindsrum. Imorgon är det kollationering och en riktigt intensiv period börjar på jobbet.

Det kändes som att festivalsommaren tog slut efter helsingborg. Antagligen var det för att jag hann ställa in siktet lite på teatern igen. Jag gick större delen av PIP och längtade till jobbhösten. Kanske för att det var en fail-festival på många sätt. Kanske för att jag verkligen, verkligen tycker om mitt jobb och ser fram emot hösten så grymt mycket. Jag förväntar mig inte en lugn stund. Det kommer bli grejt!

Jag hade inte ägnat jobbet eller teater en tanke under festivalerna, eller inte mycket iallafall, men sen jag gjorde två korta dagar där i förra veckan så är jag helt och hållet mentalt tillbaka. Jag vill bara jobba nu. Det känns riktigt bra. Borta är all festival-nostalgi och sakna folk. Nu är jag redan i "det är trevligt att prata med folk på msn, och vad roligt vi hade i somras, vi lär ju styra upp så vi ses snart igen", men utan att det gör sådär panikont i hjärtat när man tänker på att alla är rätt långt bort. Jobb-sensommaren kommer bli grym, jobbhösten kommer vara ett stort äventyr och den totala succén vi kallar 2009 kommer fortsätta vara så jävla bra.

Men lite nervöst är det. Kollationering och Allvar imorgon. Allvar with a capital ALL eller vad man nu gör för försvengelskat uttryck av det.

Nu: kolla på film! det är höstens nya grej, tror jag. Kolla ikapp hela filmutbudet och filmvärlden som jag missat eftersom jag typ aldrig kollat på film på flera år och alltis känner mig fånig när folk frågat om man sett en viss film. Fix-dags!