Om ärvda byxor.

Det är way past tvättdags här, och allt som är rent på riktigt är dina gamla festivalsommarbyxor. Men på mig är de ju långa nog att nästan passera som långbyxor, så nu går de och jag på promenad till centralen, för vidare transport till fika-i-flogsta.

Tack för byxorna och jag gör mitt bästa för att leva upp till ansvaret som följer på att bära dem. Och jag saknar dig som fan, finaste rödhårigaste. Nog för att byxorna är fina, men jag hade ju hellre sett att du haft dem fortfarande. Doh.

Sen en tid tillbaka:

Yikes vad mycket det är på skolan nu.
Ekonomilektioner som är Så-himla-bra men svåra. Funderingar kring sammanslagning och den nya skolan. Resa till Gbg som såklart var grym, men jag är lite trött. Fest på fredag. Pjäsläsningar som ska arras. Föreställningsanalys. Föreställningar som ska ses. Kårmöte och en himla massa kårarbete. Jag skrev precis klart mötesprotokollet från dagens/kvällens möte.
Jag har lite ont i huvudet, men jag har ett badkar och en bra bok, så kanske det går att bota.

Vi har Paulin-lektion på fredag och borde läsa en superknepig bok tills dess, men vi har inte fått den från skolan än. Känns skönt på nåt sätt.

Jag vill gå på Wisp-grej på lördag, men jag tror att jag kanske ska vila. Jag har hoppat Lilla stormen på dramaten på söndagen för att istället åka till Uppsala och hälsa på Magdalena, Moa och Karin. Förhoppningsvis också Viktor.
Sen är det måndag igen och en vecka som är lika fulltecknad som den här. Håhå. När var det jullov, sa vi?

I left my heart

Det är alltid lika svårt att lämna Göteborg.
Finaste staden och så himla många favoritfolk.
Det blir lite lättare av att jag åker med en minibuss full av folk som är helt fantastiska de också. Finaste, finaste skolkompisarna.
Men jag lämnar en stooor bit av hjärtat i Gbg och i majorna.
Folk jag ser för lite av dök upp på Kings Head. Folk jag saknar. Jag måste hänga MER i gbg, och ändå är det inte länge sen jag jobbade där sist. Men såklart, så mycket Gbg blev det ju inte över sommaren...

Det blev en bra resa. Lite legendary faktiskt.
Med en oväntad bonus i form av Fredrik-kram vid ett kort depåstopp i Linköping. Gbgfolk, skolfolk och festivalfolk på en enda helg. Jag kan ju itne vara annat än Så-Himla-Nöjd. Jag tror att jag har världens bästa liv. Jag har iaf världens bästa människor i det.

Let it snow

Jag tänker att det är bra med snön. Att det får biluthyrningsföretaget att faktiskt förstå att vinterdäck är en bra grej. Hittills har de ju inte trott mig när jag ringt och sagt att det kommer vara vinterväglag i helgen. Nu kanske de går med på att det inte är alldeles ansvarsfullt att hyra ut en minibuss med sommardäck. Så ironiskt nog är jag mer lugn över tvärs-över-landet-bilkörning nu än igår. Jag gillar ju snökörning. Jag lärde mig köra bil på vintern, jag förstod aldrig att mörkerkörning var svårare. It's gonna be grejt!

Ge mig bara vinterdäck, så ska vi nog greja en midnattskörning till Gbg ikväll! I fina snövädret!

Heder-vaddå?

Det är så mycket jag inte förstår. Hederskultur, tex. Hörde från en vän som håller sig gömd från allt, för att hon är hotad av, som hon säger, "du vet, hederkulturen". Hon är en av de tuffaste jag känner, så himla cool och gör så mycket olika saker. Samtidigt lever hon i en helt annan värld och jag kan inte alls förstå vad det är som händer henne. Jag tycker det låter helt osannolikt, det hon berättar. Och ändå är jag lite orolig. Jag har lovat att ringa henne imorgon för att få veta mer. Men så som det låter så tänker jag att det kan vara för sent då, om det är så allvarligt som det låter på henne. Jag önskar jag kunde göra något, men när jag inte ens förstår problematiken är det ju svårt att veta hur, vad, om man ska göra något.

Och här går jag och tänker att jag måste sova för att orka imorgon. Som att mina problem vore riktiga. Storm i Gbg, vinterdäcksfunderingar och utvärderingssamtal i skolan. Är det verkligen nåt att oroa mig för? Nu oroar jag mig för, låt oss kalla henne Anna, istället. Det känns mer relevant.

Hjärta kollektivtrafiken

och så passar jag på starta en ny kategori, för funderingar kring saker jag gillar. Idag och en tid tillbaka (eller alltid?) har jag varit mycket förtjust i kollektivtrafiken. Som företeelse, som ideologiskt koncept, som transportmedel, som social samverkansplats... and so on.
Alltså, jag gillar att ha en bil och själv kunna åka precis vart jag vill, till ställen dit det tex inte går bussar. Som hemliga svampstället eller långt bort dit man annars måste ta en buss som går en gång i veckan, och sådär. Men i stan har jag sällan nåt behov av en bil. Jag är rätt nöjd med min kollektivtrafik.

Där jag bor går det en mängd olika bussar och två tunnelbanelinjer. Eller fem om man ska vara sån. Tre sorters gröna och två sorters blå. Jag bor på fridhemsplan, alltså. Just nu iaf.
Och här går det en buss som går nästan ända fram till skolan och en buss som går till lite längre bort, men på Valhallavägen iaf. Går man över bron till St Eriksplan kan man hitta en buss som går ända fram till skolan. Min nyaste är att ta tunnelbanan till Odenplan och bussen därifrån. Det sparar lite tid och är skoj med omväxling. Där går både buss 4 och 42. Så himla bra!

När jag åker buss genom stan funderar jag på alla de där som sitter fast i bilköer. Överallt i hela stan är det bilköer. Och vi kör förbi i bussfilen och bara flyter igenom allt det där. Vad ska jag stå still i en bil för, när jag kan välja att åka förbi?
Om bussen går sönder kommer det en ny. Någon annan tar ansvar för att allt funkar. Jag kan läsa, sova, prata i telefon, lära känna nya folk. Allt medan nån annan tar mig dit jag ska. Eller åtminstone till i närheten av.

Som student betalar jag inte särskilt mycket för mitt busskort. Och med mitt busskort kan jag åka nästan hur långt som helst. Jag gillar verkligen det här.

När bussen eller tunnelbanan (eller spårvagnen - jag saknar göteborg!) är försenad är det en legitim ursäkt. Ingen blir irriterad, alla hm-ar medkännande och väntar i lugn och ro. För den som är sen för att bilen har pajat finns inte samma förståelse.
Sitter jag på en buss, tåg, tunnelbana som är sen kan jag inte göra nåt. Som bilförare känner jag mig stressad och uppmanas att köra fortare för att hinna, spara in tid. Där anses jag kunna påverka min försening.

Med kollektivtrafiken befrias jag från ansvar. Nån annan tar hand om mitt resande medan jag kan ägna mig åt annat under tiden. Vilken himla lyx!
Jag vet inte om jag vill nåt särskilt med att säga det, jag bara känner ett behov av att hjärta kollektivtrafiken. Trots att busschauffören missade min hållplats på vägen hem idag. Man behöver inte hjärta enskilda chaufförer, men kollektivtrafiken som begrepp, fenomen, är en av mina favoritgrejer.

Helst borde den ju vara gratis. En samhällelig servicefunktion till medborgarna.
Gratis. Och inte avreglerad. Eller insparad på. Vi måste kanske slå vakt om den snart.

Den väl utbygda, miljövänliga(re), allmänna, serviceinriktade kollektivtrafiken. Hjärta den.

Saker jag ska hinna skriva sen:

Det är lite mkt nu, så jag hinner inte skriva ens hälften av det jag tänker. Äh, nevermind hälften, jag hinner inte skriva ALLS ju och det är synd, för då glömmer jag en massa.

Så nu tar jag mig samman och skriver en av alla de grejer jag tänkt på på sista tiden.
Och listar här något av det andra jag ska försöka beta av:
- En reflektion över att jag fyller år på Janis Joplins dödsdag och kopplat till det en fundering över förebilder i allmänhet och Janis i synnerhet.
- Hur en tråkig uppsättning av Stormen förvandlades till en indisk festival och för ett ögonblick blev både surrealistisk, intressant och sjuuuuukt rolig.
- Stockholm, denna förvirrande, förledande och förförande stad.
- Föreställningar vi sett, post-föreställningsöl vi hängt på.
- Det förvirrande planerandet av skolfest och det grymma anslaget vi gjorde.
- det är mycket skola just nu...
- Jesper dök upp i sthlm och följde med på äventyr senare
- åtta timmar Ibsen
- göteborgsresa, planer och genomförande
- vad man funderar på när ens mamma ska flytta till en helt annan världsdel
- äventyr på Island
-hur fort tiden går
- hur mycket höst det är när löven faller i såna mängder så att det ser ut som att det snöar. Och andra bra höstlövsminnen.

... ja, det är en del saker jag tänkt, men inte hunnit tänka länge nog för att hinna skriva ned det.

den mest långväga hälsningen

Finaste rödhårigaste. Jag antar att det var ditt sätt att säga grattis, så jag är glad även om jag vaknade och grät. Jag drömde att vi alla var samlade på nån kursgård, en oklar ledare kallade ut oss på gårdsplanen där vi skulle ställa oss i ring och läsa något vi skrivit om eller till dig. Plötsligt började folk gå runt, ta sig till andra sidan cirkeln. Myggan och Pihel stöttade varandra, de korsade cirkeln alldeles precis framför där jag satt. Jag satt på huk, kunde inte korsa ringen, förstod inte riktigt varför jag skulle flytta på mig. Jag hade Byrons dikt på mitt papper, läste för mig själv och grät. Jag kunde inte placera det hela i tid, men det var ganska länge sen olyckan, troligtvis ganska nutid. Jag minns inte heller vilka vi var som var där, jag minns bara cirkeln, pihel och myggan, lord byron och att jag vaknade nånstans där mitt i. Först var jag bara ledsen, sen tänkte jag att det måste vara en hälsning. Hur annars säger man grattis från där du är? Och även om jag blir ledsen av att tänka på det blir jag ju glad av tanken på när du fanns. Så tack för hälsningen och för allt annat. Vi ses.

Fina folk!

Finaste vännerna. Fina födelsedagen.
Jag har förvisso mest gått i skolan idag och knappt ögnat facebook, men mycket folk var det, mycket grattiskramar i skolkorridoren, lunchmatsalen och i telefonen som varje gång jag kollade till den var full av åtminstone fyra nya meddelanden.
Och finaste Maria hade köpt en blomma och ställt på mitt skrivbord. Hon är verkligen den mysigaste och bästa på länge. Jag gillar min skola och min klass.

Nu ska jag efter låååååång skoldag med möten om internationella projekt, nya rektorn och föreställningssamtal ge mig i kast med Paulin-texterna till imorgon. Hej framförhållning. Jag har faktiskt skummat dem tidigare. Som att det brukat hjälpa. Inköpt redbull för läs-natt. Joråsatte.