a tiny setback.

Kanske är det så att efter att man mått sådär galet bra måste man balansera upp det. Jag vet inte varför idag blev en ledsen dag. Kanske för att allt gått så fort och varit så mycket ett tag nu att jag inte hunnit annat än gå upp i de bra sakerna. Ungefär som efter premiären. Att jag plötsligt hann känna efter och vara ledsen.

Jag snubblade över nåt som påminde mig om Lena och plötsligt satt jag och läste vad jag skrivit då. Det är fortfarande knappt mer än ett år sen. Jag kan inte förstå det. Jag kan fortfarande minnas precis allt från den kvällen när Marcus ringde och berättade.

Tur att jag är ensam på kontoret den här förmiddagen. Det kommer ta ett tag för mig att komma tillbaks till glad-och-effektiv-läget. Och jag har inte lust att prata med någon om det. Kanske, på msn, med nån som kände Lena. Men för nån annan är det ju helt omöjligt att förklara.

out of this world

Ibland funderar jag över mitt liv. Ibland undrar jag hur det kommer kännas när det här är länge sen. Det är mycket nu, precis som det brukar vara när våren är på väg. Projekt, människor, planer, möjligheter och äventyr. Jag försöker stanna upp och hinna känna hur bra det faktiskt är.

Ibland tänker jag på Jossan och tavlan jag fick av henne, med bild på henne, mig och Mia. Och den här texten, fast hela:

When we look back at it all
as I know we will
You and me, wide eyed
I wonder...
Will we really remember
how it feels to be this alive?


Jag kommer nog alltid att sakna dig, prinsessan.
Men det är en parentes.
Nu handlar det om livet nu, som är klättra i berg och äventyr och så storslaget att jag inte bryr mig om ifall jag har den bästa tiden framför mig eller inte (du vet, det där från 90%-föreställningen) för att just den här tiden är så himla bra och så mycket. Det känns rätt bra, på nåt sätt.

Sweetest, revisited

Här kollas det gammal Sweetest-dvd. Riktigt kasst ljud, men fortfarande en bra föreställning.
Och nu dags igen, fyra år senare. Kan bli bra. Om vi hinner.
Den är uttagen till festival i maj, helgen efter BiBu. och ingen hinner repa.
Ikväll pusslade vi ihop ett schema som KAN funka. Det vore så himla roligt, för det var och är en riktigt bra pjäs.

Vi får se vad det blir. Äventyr är det. Så himla bra!

lista:

Andra saker jag ska skriva nåt om sen, när jag orkar:

Teaterchefer-dokumentären på Tv nyss. Jag förstår inte. Vad hände med research?

Min gamla Atari, som är på lagning och där reparatören hittar teckningar från 1989 föreställande saker som "Axamo björnbad". Jises, vad vi var precis likadana då, Nilsson och jag. Uppenbarligen. För vi förstod direkt vad vi menat och varför. Axamo björnbad? Ja, så klart?

Imorgon: Ami-lördag. Jag förstår inte hur folk med o-skilda föräldrar klarar sig. Jag är och gör så olika saker med mina föräldrar att jag aldrig skulle kunna tillbringa en helg med dem båda samtidigt.
Kanske också nåt att fundera över sen?

Jag vill helst pyssla färdigt min skriva-maskin-grej, men grannarna misstycker nog. Det knattrar en del. Imorgon, alltså, det också!

oh, the internet.

Där finns de finaste sakerna.

Som en facebookfanpage "alla vi som inte sköt Olof Palme".
Med ett inlägg: "vem vare?" som såklaaaaart får den bästa kommentaren: "vad ska jag göra med min fuckin' stadsminister?!?"

och en massa andra skräpkommentarer, men skit i dem.

Oh, the internet. Så-himla-roligt.


Och till Ami, som inte förstår vad det kommer ifrån och mest kommer bli upprörd över det här: Jag lovar att jag ska förklara för dig typ imorgon.

Förklara, nån?

Ibland undrar jag hur världen hänger ihop. Om tid verkligen alltid kommer i rätt ordning.
Nyss kändes det som att nån lagt sekunderna i fel ordning.

Jag satt och skickade mail, ett klippa-klistra-jobb. Jag är lite trött, det ska erkännas. Kanske hoppade min hjärna bara över nåt?
I borttaget-mappen ser jag lite adresskontakter vi slängt. Undrar, ser ett namn och tycker att domänadressen är underlig, men det var ju inte borttaget från min adressbok så jag går tillbaka och fortsätter maila.
Öppnar ett nytt kontaktkort och ser just precis den adressen jag sett på det borttagna kortet. Tänker att det är dumt att spamma nån som uppenbarligen tagits bort från nån annan adressbok på teatern och går tillbaka för att dubbelkolla det slängda. Då är det inte där. Samma antal slängda kontakter, men inte den adressen jag läste.
Så himla skumt. Hur kan jag läsa en adress på ett ställe och sen direkt läsa den på nästa ställe?
Jag fattar ju att jag inte läst den på det första stället egentligen, men jag hade aldrig heller öppnat kontakten där den fanns förut. Alltså nån form av hjärn-hopp, men mikrosömn och dubbeluppfattning är ju en annan sak. Eller?
Det känns som att fel sekund kom först. Att jag borde sett mitt kontaktkort först och sen det borttagna, inte tvärtom.
Kan tiden gå baklänges ibland? Eller är det bara trötthetsfail av hjärnan? Förklara!

det är det här med tiden

och hinna allt man ska. Hinna skriva nåt om det är svårare.

Igår hade jag en sån där sova-länge-och-sen-softa-med-familjen-dag.

Idag har jag haft en luncha-på-länsteatern-dag. Hängt på marknad. Ätit lunch med Pontus. Lyssnat på Linus' nya bordshockeydikter. Pratat med Kerstin om DI, Bibu och annat. Vunnit över Kalle i bordshockey. 5-2. Jag säger det igen: Vunnit. Över Kalle. Fem-två. Så jävla stort!

Och plötsligt var det eftermiddagsfika och kanske dags att gå hem och ta tag i lite jobb.

I övrigt funderar jag sådär ett halvår efter alla andra på om Google tar över världen. Eller i allafall mitt liv. Nu planerar vi med hjälp av google calendar också. Jag skippar Chrome, men lär väl trilla dit också så småningom.

Imorgon är en stadra-dag, sen blir det göteborg igen.
Och samma saknad när jag lämnar länsteatern, om jag så bara är där för en lunch. Det är ett himla fint ställe att jobba på. Bäst att jag skyndar mig hem till Masthuggsteatern, så att jag inte glömmer att jag ju faktiskt trivs riktigt bra där också. Sist byggde vi ett staffli, det var skoj! Och det är våååår i göteborg säger de. Jag gissar att det betyder regn. :)

och tiden.

Diskussion om ankor fick mig att läsa bakåt.
Allt känns så länge sen.
Jag får ingen ordning på tiden. Jag läser om oktober i Malmö 2008 hos Richard och Maria, och jag trodde att det var första gången jag var där, men det måste ju varit maj 2008 som jag och Anna var på Bibu i Lund och bodde där?
Tiden går åt ett annat håll, helt uppenbart.
Folk är för långt bort. Sverige är för stort. Eller? Trots att jag och Linnea är i samma stad nu ses vi knappt alls. Det är så många jag borde - vill - åka och hälsa på. Kortedala, Uppsala...
Jag fick mail från ridsport-Katarina. Det var också länge sen, fast samtidigt inte. Tid är märkligt.
Jag borde sova. Och jag borde aldrig börja tänka efter midnatt.

check.

och nu har jag tagit mig samman och skrivit. Det blir ju riktigt bra om jag bara tar mig samman och gör det.
Så nu borde välbekanta ontimagen släppa. Kanske när jag gjort allt annat också.
Imorgon är en knasdag med dubbeljobb igen.

och nästa veckas planer:

Jag har lite för mkt att göra, så jag får liksom ingenting gjort.
Febern från i torsdags gjorde inte saker bättre. Först nu känner jag mig helt okej.
Har betat av lite, men alldeles för lite. Ska ta mig samman och göra pressutskick och utskick som folk kan maila sina bekanta inför helgens Vinterscen i Nora.

Dessutom har jag städat. Lite. Köket, åtmnstone. På sånt där överlagsvis som man gör när det är tentavecka eller ToDo-listorna är för långa. Dammtorkat bakom element, du vet. Min rygg är knas igen, så jag har inte orkat med typ torka underskåp och sånt. Får bli nästa städmani.
Jag undrar varför min rygg är paj fortfarande. Undrar vad jag ska göra för att den ska bli bättre. Träna? Inte träna?

Om förra veckan var knas blir nästa... well, likadan.
Måndag ska jag jobba, kanske gå på barnteaterakademigrej och sen laga matlådor för två veckor framöver.
Tisdag har vi dubbla föreställningar och så har jag möte med cinnober-Karin och på kvällen har jag lyckats få en biljett till teater UNOs utsålda KarlXII.
Onsdag ska jag kolla på EvaLenas Grodan och främlingen och sen är det buss till Örebro.
Torsdag är det Den Stora Provdagen på DI. 0900 på valhallavägen. Vi får se om det går tåg eller om jag och grönabilen (och pappan) får ta landsvägen dit.
fredag är det Norajobb, fast i Örebro på dagen och Nora på kvällen.
Lördag är också Norakväll och sen stannar jag i Närke ett par dagar, beroende på hur mkt som behöver göras på plats i Nora. Lunch med Pontus på gamla jobbet måndag eller tisdag. Undrar hur länge Sassa är på åland? När hon är borta måstejag vakta teatern. Eller telefonen.

Nu: Pressmaterial för Nora och en uppdatering av masthuggshemsidan.
Lite har jag lärt mig, så jag var hemma i lördags och botade den där stressrelaterade panikångestvarningen.
Andas, göra en lista över saker som ska göras, tänka igenom vilka krav som ställs på mig, prioritera, göra och bestämma att jag är nöjd med att hinna det jag hinner och att det blir bra. Så himla pretentiöst. men nödvändigt. Jag önskar att jag var lite mer... levande. Fast egentligen tycker jag att jag är det. Jag måste bara bli kvitt världsbilden att alla andra kan leva ett fulltecknat och spännande liv utan att nånsin vila eller äta...

If you say so, it's gotta be so

Jag har bytt vinterjackan mot vårjacka och mina fötter är glada att slippa vinterskor och istället få springa runt i gympaskor. Stövelstela fotleder kan äntligen liksom trampa ifrån utan att vara begränsade. Gatorna är snöfria, närapå överallt. Men inne på djurgårdskyrkogården ligger snön nära halvmeterhög fortfarande. Varför smälter den inte där inne? Det är ju inte i skugga. Det ser ut som en egen värld. Jag kollar genom gallret och det ser ut som en zoo-bur. Behold: nordisk snö. Göteborgsk snö. Bevarad som bevismaterial för att det då och då blir vinter även här.

Jag har inte hunnit, orkat varken laga mat eller städa på läääänge. Som tur är har jag haft matlådor att klara mig på. Men efter idag är de slut och ikväll kommer Linnea och Kristin och ska måla soffa, så jag måste städa och jag måste laga mat och mina strumpor är närapå slut (idag: en svart högerfot och en vit vänsterfot) och det fanns en tvättid ikväll och jag tänker att det får väl vara så då. Hinna leva, upprätthålla en vardag, umgås med folk och göra allt det där jag måste gör att jag får tvätta och laga mat samtidigt som Kristin och Linnea är där. Om jag bara är hemma när andra också är hemma hos mig får det ju bli så.
Måndag var strategiskt möte mot sexuella trakasserier inom scenkonsten, på Pustervik.
Tisdag var trixterlunch och kvällsföreställning + skolombudskväll på jobbet.
Onsdag är idag och då ska jag till JohanochSelma i kortedala innan K&L kommer till Majorna. Sjukt, eftersom både K&L bor i kortedala. Men soffan som ska målas är i majorna, så what to do liksom.
Torsdag är förhandsvisning av Orestien på folkteatern med Ebba. (och nypremiär på Hedda på GDT).
Fredagen är tom. Say what?
Lördagen borde jag vara i Nora, men jag vet inte om reskassan tillåter eller om jag orkar åka fram och tillbaka. Nästa vecka är nästan uteslutande resdagar, så jag kanske ska låta mig vara hemma lite också.

Om söndagen är varm och solig ska jag städa ordentligt då. Öppna upp fönster, spela den där musiken som hör ihop med kalla vårvindar genom en färdigvintrad lägenhet. Jag hittade Kristofer Åström på Josefins gamla blandband. Det är märkligt hur gamla blandband kan ta en tillbaka till precis hur allt var förut. All lovers hell och how can you live with yourself är närapå sönderspelade, men så himla fina. Jag har ju skivan nånstans, men har aldrig lyssnat på den längre än till spår två. Det liksom räckte så. Kanske ska jag den här våren lyssna igenom hela? Northern blues. Rätt coolt skivomslag.

gonna meet you on the rooftop

Envist stod den kvar, munkvagnen från hindersmässan.
Så jag köpte två, att ha att äta efter midnatt. Jag sparade dem i min väska tills jag kom hem från teatern.
Fina strösselmunkar. Jag vet att Tom hellre tagit en sockermunk, men han var ju inte där så han fick inte välja. Han var ju inte där heller när det blev midnatt och okej att äta munkar. Men jag åt min midnattsmunk och mindes Helsingborgsfestivalen och cykla och åka bergådalbana och varma nätter och frustrerande arbetsbrist och trötthet. Jag är lite ledsen att jag antagligen inte kommer kunna köra Helsingborg i sommar, det är för många dagar att ta ledigt från sommarteatern.

När våren och sommaren dröjer såhär hinner an liksom planera så mkt för allt som måste göras. Varma vårkvällar när man går hem tidigt på morgonen och klättrar på tak, flyttar på staket, fäster en flagga i ett träd. Sommarnätter då allt känns bråttom och stort, man måste skynda sig till äventyret fast på ett bra sätt.
Som känslan i "summer in the city".
Eldar. Hav. Hustak. Skogssjöar.
Så himla fyllt med liv.
Allt är ett äventyr. Jag ska aldrig önska mig någon annanstans.

och har vart förut

Jag sitter på en buss mot Örebro. Det är snö överallt omkring vägarna. Jag hade nästan glömt att det är riktig vinter i resten av landet. I Göteborg har nästan allt smält bort, utom gruset och den sista hopskrapade gråslasksmutssnön. Men här alltså. Är den. Vintern. Höga drivor och vallar. Vita fält, vita skogar. Tur att jag har med mig mina... nästan... vinterskor.

När jag väntade på bussen lyste solen på mig och värmde. Värmde! En känsla av att våren är på väg, att det inte dröjer länge förrän fåglarna sjunger i Slottis och det blommar i Allén. Och plötsligt kände jag mig som den där dagen i våras när jag balanserade på trottoarkanterna vid backaplan. Vad jag gjorde vid backaplan kan jag inte minnas, men jag hade Winnerbäcks "Stort liv" på hög volym i ipoden då som nu. Det är så det är:

solen går upp över kåk och gränd
våren är ung och oanvänd
sången ekar från himmelen sänd
det är ett stort liv

jag har sett hur du kämpar för att ta dig loss
hur rösten manar Stå upp och slåss
hur dumheten sprakar med tomtebloss
hur den fadda massan skriker kom med oss
det är ett tufft liv

min ungdom kommer aldrig igen
jag har så mycket förstånd att förlora än
så jag lovar dig inget min käraste vän
det är ett kort liv

jag förstod nog aldrig vad dom sa till mig
när jag satt i dom bänkarna man bildar sig
jag har gått dom vägar ingen visat mig
det är ett högt liv

jag reste iväg för att få nånting gjort
jag trodde sporren fanns på annan ort
men deras klockor gick lika fort
det är ett snabbt liv

jag satt i en bar långt västerut
där jag känner mig hemma och har vart förut
på tvn visade man ett lyckligt slut
och allt såg plötsligt lite bättre ut
det är ett gott liv

jag gick på en gata mot ett äventyr
jag kom till en plats där pengar styr
där spriten var billig men fyllan dyr
man fattar lätt varför mänskor flyr
det är ett hårt liv

jag satt på ett möte bland viktiga män
dom sa du har inte hittat din marknad än
men skriv på för oss så kan vi snacka sen
jag gick min väg och kom aldrig igen
det är ett fritt liv

jag tog mig upp på ett skyhögt berg
jag trodde livet skulle byta färg
men svindeln skälvde genom ben och märg
det är ett farligt liv

jag satt på en brygga långt hemifrån
månen lyste över silverstrån
Maria var naken och klev ner i ån
det är det jag har fått mina drömmar från
det är ett skönt liv

jag satsade allt på död mans hand
jag drömde om en suite på Grand
jag hamnade i en etta i andra hand
så jag satsade den med för jag fick blodad tand
det är ett djärvt liv

jag klättrade ner i en bottenlös brunn
du ska vara med om allt för att få mål i mun
djupet är vackert men gränsen tunn
det är ett svårt liv

men solen går upp över kåk och gränd
våren är ung och oanvänd
sången ekar från himmelen sänd
det är ett stort liv