tillbaka.

och vardagen känns så fullkomligt meningslös. Inte blir det bättre att hela Stadra är tomt. Inget händer, Dragan sitter utanför och röker och gör ingenting. I övrigt är det tomt.
Vad ska jag göra? en affischbotten. Hade jag kunnat göra hemma, så varför åkte jag hit tidigt i morse? För att det är mitt jobb.
För att det här är failing verkligheten som jag inte har ett dugg lust att vara i. Alltså, inte specifikt Stadra, men verkligheten och vardagen är tråkig och ensam jämfört med livet i baracken.
Jag saknar Linnea, jag saknar en himla massa nya och gamla människor. Jag saknar min radio och kanal 6. Jag saknar att det är slut på gaffatejp och att inte få tillbaka några verktyg. Jag saknar AnnaKarin och uppfinningen av spikband-kan-vara-en-kedja. Det har varit några riktigt stora fail, men övervägande sjukt mycket win-grejer.

Ibland är det skönt att komma bort - komma hem - och få perspektiv på livet och komma ihåg hur det känns att vara levande på riktigt.

som ett blomkort:

Om jag inte skulle vetat det, så ser Facebook till att påminna mig. Jag skulle vilja säga grattis, men det är nog i dagsläget en dålig idé. Men jag hoppas att födelsedagen är bra och att du har det bra i allmänhet också. Även om jag inte kan säga det eller du inte vill höra det.

when all the world's asleep

Det är bara jag vaken på Stadra. Jag kan inte sova. Jag har testat att gå ut och gå, jag har testat att sitta på verandan och känna mig vargtimmesvemodig.
Nya planen: sluta fundera och istället kolla litteraturlistor och förbereda pluggande.
Eller kanske Buffy. Vad som helst som får mig att sova åtminstone någon timme innan kopiatorreparatören kommer imorgon bitti.