where we can dance the whole night away

Efter en kväll på Trixter luktar håret som det alltid gjorde förr i tiden. Jag förstår inte varför de fortfarande röker inomhus där, men så är det. Och det är värt det. Gosh, så roligt det är! Det kan vara stans bästa teaterfester. (vi ska ta över titeln när vi öppnar på GDT sen, men...)

Det är så himla skönt att vara hemma i Göteborg igen. Om jag var nedstämd och hade tråkigt i Örebro så är det här motsatslandet. Jag har bubblat av glädje och bara haft roligt sen jag kom hit.
Ned till GDT och hänga med Moa och My. Moa gick hem och My ocg jag gick till Zenit och åt mat.
Årets första (och inte allt jättebra, men Grejen!) jordgubbar (spanska) från fina stigbergstorghandeln i Teaterlokalen sen.
Vidare ned till Trixter för att se sista föreställningen av Ballerinan. Mycket bra. Se den! - skulle jag sagt om det inte varit den sista. Men den kommer en helg till Stokkolm. Jag ska försöka åka med, tror jag. Vore skoj. Åsa ska åka med med RaudraÅsa också,den har jag inte sett mer än den biten hon gjorde på onsdagscluben igår. Också helt galet bra.

Dramatiker-Therese dyker upp överallt. I lördags var hon på premiären i Vivalla och festen sen. Idag var hon på trixterfest. Jag tror att det är ett tecken, universum vill att vi ska jobba ihop. Eller nåt.

Trixterfest med tema fransk 30-talsdekadens. Moulin rouge, typ. Moa och My (och Frida, Ingvar, Lars, Karin, Lisa, praktikanttjejen och några till) hade knåpat ihop värsta bra temakläderna.
En typisk trixterfest. I like!
Vi gick hem till Moa och åt popcorn sen, men somnade mest i sofforna. Promenad hem genom majorna och allt kändes bara bra och roligt hela tiden.
Allt det där om meningslöshet känns ljusår borta. Nu är allt galet roligt. Som dörren på moas bottenvåning där L Ax bor. Sjukt skoj.
Som gatlysena upp för berget mot masthugget. Så fina mitt i natten.
Som att komma hem till min lägenhet och min egen säng. Så nice.
Som att inte vilja sova för att livet är för stort och för mycket äventyr.

Imorgon är det fredag i Göteborg. Picknicklunch med Karin och lokalpyssel på teatern. Kanske föreställning på masthugget på kvällen. We'll see. It's all så himla bra just nu. Jag gillar att vara hemma igen.

with many a winding turn

Fan. Det är långa dagar. Det är sena dagar. Det är en massa usel stämning. Det är en massa bra stämning också.
Men det känns som att varje dag är ungefär tre dagar lång. Jag kunde inte fatta att det var i morse vi var i Vivalla på vem-gör-vad-under-föreställning-möte. Det kändes som en livstid bort när vi satt där igen på genomdraget på kvällen.
Jag hann se Dummerjöns på lunchen. Dagens höjdpunkt, så himla fin. Skönt att vi gör åtminstone EN högkvalitets-superföreställning den här säsongen, oavsett hur de båda kommande premiärerna går. Synd att den spelar typ tjugo gånger, för ca 30 dagisbarn per gång. Den hade borde skulle KAN fylla stora scen och räcka till. Men då missar man fina fönstren på ETU. och kanske lite av själva grejen med det. Men ah. Jag måste se den igen. Som energikick. För att orka igenom två dubbellånga dagar till.

Men på lördag är det premiär och kalas! och om man orkar och inte råkar ut för den där förkylningen som sveper genom ensemblen blir det göteborg på söndagen, för kanske kanske kunde jag vara ledig på måndagen...

Det finns delar i den här föreställningen som kommer bli jättefina. Men shit vad det tär på en, de här många grejerna som är svårt eller fel eller knas runt omkring.
Men man får fokusera på de bra sakerna. Som att omklädningsbodarna döptes till "baronbaracken" (vilket bara är roligt om man vet att vi repade i Baronbackarna en massa i början)

Nu ska jag försöka bli smart och läsa och tycka till om Xenias ansökningsbrev för coooooolt jobb. Hoppas att hon får det!

between a fairy tale, and a lie

Som en parentes innan jag ger mig in på funderingarna från förra veckans repetitioner, saker från helgens TV-spelskväll eller oron för kommande veckas premiär.
Jag försöker fatta kloka beslut och bara göra bra saker nu.
Men ibland har jag en playlist för tillfällen då jag vill vara ledsen över saker som inte blev som man ville, eller inte blev alls.
Framförallt innehåller den Kate Monsters fina sång från Avenue Q.
(om du söker efter den, se om du hittar den i London-versionen, med grymma Julie Atherton. Annars kan du ge dig till tåls en vecka, så finns den som bonus-spår på hennes skiva jag just beställde...)
Det är inte direkt temat för idag, men ibland, som sagt. Du vet hur det är. Och jag bestämmer mig ju hela tiden för det där med "for my own sanity...", men...



There's a fine, fine line
between a lover, and a friend.
There's a fine, fine line
between reality, and pretend;
And you never know 'til you reach the top
if it was worth the uphill climb.
There's a fine, fine line
between love and a waste of time

There's a fine, fine line
between a fairy tale, and a lie.
And there's a fine, fine line
between "you're wonderful" and "goodbye".
I guess if someone doesn't love you back
it isn't such a crime
But there's a fine, fine line
between love and a waste of your time

And I don't have the time to waste on you anymore.
I don't think that you even know what you're looking for.
For my own sanity I've got to close the door and walk away...

There's a fine, fine line
between together and not.
And there's a fine, fine line
between what you wanted,
and what you got.
You gotta go after the things you want
while you're still in your prime.

There's a fine, fine line
between love and a waste of time.

just around the corner

Okej, ibland är Örebro schysst och ibland känner jag mig inte så ensam.
Jag sprang på Kalle när jag kom tillbaka till teatern efter schema-/ljuskvällen i Vivalla.
Fick skjuts hem och han och Claes och Niclas skulle dricka vin hos Kalle&Cecilia. Jag kokade makaroner till min vid det här laget ganska väl upptinade matlåda och gick ned och gjorde dem sällskap.
En helt galen kväll. Jag gömde mig bakom en stor, lilarosa kudde ibland när det blev lite för galet. Skönt att få prata skräp om allt som pågår på jobbet, med bra och engagerade människor. Lite för engagerade kanske ibland. När man ondgjort sig över ALLT i en produktion och på en teater, då är det ibland lite svårt att plocka ihop sig och gå tillbaks och vara mitt inne och driva just den produktionen vidare och tycka att den är världsbäst.
Det blir ju aldrig riktigt bra om man inte tycker att den ÄR världens bästa produktion. Det känns lite jobbigt att det inte känns som att våran produktion är det. Det skulle liksom behövas att man kände det för att det skulle gå bra nu.

Men vilken schysst avslutning på en dag som annars höll på att sluta med en playlist för vemodiga tillfällen. Inte för att nåt var ledsamt, utan för att det var kvällsmelankoli i allmänhet. Nu fick jag skratta så jag kiknade istället. Jag har det ganska bra. Jag har det nog faktiskt väldigt bra.

days and nights are long

Det närmar sig premiär på jobbet. Långa dagar. Jag försökte se om det var meningsfullt att vara med under ljuskvällen igår, det var det inte. Men manusrevisionen blev klar. Yay me.
Idag känns mest som att jag suttit av en massa tid. Prodmöte och manusdetaljer på fm. Uppdatera och skriva ut. Laga kopiator, byta toner. Skicka manus med Anna. Äta lunch med Ami.
Sen gick eftermiddagen åt till att skicka några viktiga mail, spela Desktop tower defence, kolla på Jon Lajoie på youtube med Pontus, försöka stå två på balansplattan med Lotta...
På fikat var bara P, Isabelle och Claes där, de hade en skuuuuum diskussion om saker som kunde uppträda på nästa onsdagsclub. Ungefär som Annas och Esses julgran. De gillade idén och började genast göra grötrim på samma tema. Till slut spårade det ut alldeles för mycket. Det är ett märkligt jobb jag har.

Märkligt är också livet i stort. Och världen.
Ica-handlaren i Gropen utanför Mullhyttan (utanför Fjugesta, utanför Örebro) säljer hästskor och sådant. Och hade extrapris på semlor som han rekommenderade till alla.

Jag träffade Hanna Cardells mamma på lunchen. Skoj! Örebro är litet, alla dyker alltid upp igen.
Jag borde verkligen åka ut till Karlslund igen nu när jag är i stan. När det blir vår, kanske.
Om jag kunde få tag på Jossan igen, tänk vilken vår-grej det skulle vara. Det är tio år sen, minst, som vi satt på taket till Bo's magasin och åt Sööö-fööö-glass. Men jag minns det som igår.
Den här stan är mycket minnas.
När jag får tid att göra nåt annat än jobba, dvs när premiären har varit, så ska jag ringa Hanna. inte hanna cardell, utan vanliga Hanna. Och Emma. Det är dags att träffa lite folk även i Örebro.

Och snart är det Karlstad. Så även om jag känner mig ensam och har tråkigt så har jag det nog rätt bra ändå.

with the stero on ten

Jag känner mig grymt duktig. Jag har varit på ikea alldeles på egen hand och skaffat allt sånt där som behövs för att leva och bo och sådär. Köksbord. Stolar. En ny säng eftersom min inneboende fick den gamla.
Ja, jag sov på golvet igår. Soffan var alldeles för kort, så en matta och lite kuddar fick duga. Bra grej, för då hade jag ingen ångest över att lägga massa pengar på en ny säng. Den hade kunnat kosta en miljon och det hade känts värt det.
Jag hittade min luftmadrass först nu när jag packade upp lite lådor.

I alla fall, ikea. Jag kände mig lite annorlunda, det är förvånansvärt få som åker till ikea ensamma. Nästan alla går runt i grupp, två eller fler. Så jag kände mig rätt självständig som både kunde välta ned världens största madrass på en vagn och sen manövrera två skittunga vagnar.
Söt lagerkille erbjöd sig att hjälpa mig, men jag klarade det fint ensam. Jag lämnade alla mina saker hos snälla transportservice-tjejen och hann precis med bussen tillbaka till stan. En märklig känsla, att handla möbler för massa pengar och sen åka hem utan nåt alls. Hoppas att de inte tappar bort nåt på vägen. Hoppas att jag slipper släpa allt upp för alla trappor ensam.
Köpte ett nytt diskställ på vägen också, och när ikealeveransen kommer kommer det här minsann att se ut som ett hem.

liksom du någonstans på jorden

Jag är alldeles för trött, men jag tror att det är vädret. Alla på jobbet går omkring och är sega och trötta.
Alla går omkring i fina 90%Paradis-luvtröjor också, det är fint. Jag gillar luvtröjor och det här är en bra sort. Så överallt, snygga människor i snygga tröjor. Det är en bra arbetsplats.

Göteborg i helgen. Var nice.
Att komma tillbaka in i min egen lägenhet - hell, bara att gå över gården - fick mig att inse hur viktigt och bra det är att ha ett hem. En punkt där man kan landa, koppla av, vara hemma.
Hemma hos mig är ett väldigt bra ställe, jag tycker mycket om det. Det var skönt att återse det och få bekräftat hur viktigt det är för mig.

Det var också rätt bra att upptäcka att det inte var nåt konstigt att vara tillbaka i min gamla lägenhet. Min andrahandshyresgäst flyttade ju inte ut förrän söndagen, så jag och Linnea sov på slottsskogsgatan fredag och lördag.
Jag trodde att det skulle kunna kännas märkligt, men det funkade helt utan problem. Det är världens finaste tapeter, var det enda jag tänkte på. Nån gång ska jag skaffa de där svartvita arbetsrumstapeterna till mig också.

Jag började med att ta en lång promenad genom hela göteborg, hem till Majorna.
Avenyn är som vanligt, vem orkar? Vasagatan. Det är med blandade känslor jag passerar sprängkullen där spöken från förflutna kurser gör sig påminda. Stegen ekar "resttenta, resttenta", tills jag kommer till låga trädgrenen vid KTB-parken, den man måste hoppa och slå handen i, så att det ser ut som att man slår i huvudet.
Haga med fina människor på kvällspromenad. Nedsläckta dramabokhandeln. Jag tror att den ären sån där Harry Potter-plats. Där mugglare bara ser ett tomt skyltfönster, men där det ligger nåt vitkigt trollkarlsaktigt.
Underbara Andra Långgatan. Massa bekanta ansikten.
Släckt på teatern. Jag pratade bort en lång bit av promenaden med fantastiska My. En sån där som det liksom inte spelar nån roll vad man pratar om, det blir bäst ändå. Bästa sortens vänner. Man bara hör ihop sådär, man kan ringa för att säga absolut ingenting och prata om absolut ingenting och det är bara så himla bra och meningsfullt.

Det var galet stjärnklart över Majorna och Slottsskogen och en av de finare kvällarna på länge. Jag satt på en sandlåda (en sån där blå) och åt upp min matsäck och kollade på fotbollsplanerna och skogen och hustaken. du vet precis vid den där nedförsbacken i svängen, när hela kungsladugård breder ut sig nedanför en och man ser ända bort till älvsborgsbron och förbi. Stadsljus och hav. Jag gillar majorna.

Linneas spårvagn kom ikapp mig precis vid Ekedal, nästan hemma. Vi satt på innergården, vid gungorna, och pratade festival och skrev arvika-sång och bara var. Det var kallt, men vi hade ingen nyckel, så vad gör man inte?
Det är mycket människor, mycket sommarplaner. Mycket längtande efter Arvika och allt och alla. Det är tomt utan dem. Det är så bra att man får ha människor som fattas en så mycket. Tänk vad tomt det skulle vara om man inte hade folk man kände sig tom utan.

Lördagen fortsatte i ett äta lunch på Zenit med Myrna. Nice.

Jag och Ebba åkte ut till Saltholmen och hörde hur tyst det är i skärgården, med bara havet och ljudet av steg mot träbrygga. Ett gistet båthus och godis i såna där påsar från när man var liten. De vita med färgglada bubblor på. Eller cirklar. Eller bubblor. det borde vara bubblor.
Livet är rätt perfekt, i lagom kall vårvintersol vid havet. Med Ebba och teaterplaner och prata om livet i allmänhet och Sweetest swing och Rebecca och hur mycket just den uppsättningen har betytt för oss allihop.

Linnea kom förbi på kvällen igen. Hon hade skickat sista versen av arvikasången tidigare och nu funderade vi på att skriva en ny, men var för trötta.

Söndag och återse min lägenhet. Flytta om lite grejer för att det ska få plats en inneboende.
Inse att jag måste göra en IKEA-tur på lördag förmiddag för att ha nånstans att sova. Eller äta mat.
Men det är världens finaste lägenhet.
Jag har två bra ställen att bo på, för jag börjar få ordning på mitt vindsrum också nu.

På jobbet händer inte så mycket, jag tror att det är lugnet före stormen. Vi väntar på att några riktigt stora problemlösningsförsök ska bära eller brista.
Vi kan inte göra så mycket mer än att planera för alla alternativ och backupplanerna står redo, så come what may.