Inlåst

Ibland händer surrealistiska saker. Som att man upptäcker att det är en stor järnridå för ytterdörren och man är inlåst på andra våningen på Redbergsgården. Och så småningom upptäcker man att det inte finns en nödutgång. och att det inte går att klättra ut.
Men man kan hoppa till ett litet tak och därifrån vidare ned mot marken. Johan hoppar.
Han ska på jakt efter en stege och se om vi kan komma ut med hjälp av den.
Mannen från vuxenskolan är väckt och satt på letande efter nyckel till grinden.
Utan nyckel får vi inte ut den femmånadersbäbin som också är här. Det är inte helt lyckat att klättra med en sån på stegar.
Vi får se hur det går.
I värsta fall kommer vi ut när grann-pizzerian öppnar grinden imorgon.
Tur att man har sällskap i alla fall.

Mellanlandat

Medan jag mellanlandar i Hagstugan på väg till Karlstad passar jag på att fundera lite.
Världen tycks ovanligt full av vampyrhistorier just nu, och jag funderar på att sluta vara rädd och börja läsa någon av dem. Kanske inte ge mig i kast med dracula, men Emma puffade för "låt den rätte komma in" som tydligen inte ska vara så otäck. I tidningen stod om någon ungdomsserie (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1904233651) som tydligen var nästan lika hypad som Harry Potter och tydligen påminde om HP på andra sätt också. Eftersom jag länge önskat mig en ny HarryPotter sen det börjat kännas fånigt att läsa dem för kanske tolfte gången började jag genast fundera på om de där twilight-sakerna kunde vara nåt för mig. Ungdomboksvampyrer kan inte vara såååå otäcka, tänker jag.
Jag får se om jag hittar en i någon bokhandel på vägen.

nu: vidare mot Karlstad!!

Jag hinner inte med

det händer så mycket.
Jobb och flytt och livet och tryfflar och bordshockey och lägenheter och hyresgäster och papper hit och dit och listor och livet och åka fram och tillbaka och jobbet och teatern och andra teatern och photoshopkurser och TC-kurser och Karlstad.
Framförallt Karlstad just nu. En hel helg hos Lisa, med alla festivalare.
Dödstrött efter segstartad vecka som blev överintensiv i slutfasen. Vet inte vad jag gör, min lista är obegriplig. Letar struktur. Ringer de jag ska ringa, får inga besked. Eller inga svar.
För varje grej man gör blir något annat ogjort eller mer komplext.
Jag hade en enkel lista på saker som skulle fixas. När jag fixat dem hade jag en dubbelt så lång lista på uppföljningsfixande.

Men nu ska jag lämna allt på kontoret och bara åka till Karlstad!
Jag ska bara först.. äh!