Tillbaka på jobbet. Den enda kommentar jag fått hittills är att de tycker att jag ser mycket smalare ut efter att ha varit sjuk. Hmm...
Men det är skoj att vara tillbaka. En sväng i Vivalla och på Stallet, sen mest uppdatera mig på vad som hänt. Jellonet dagföreställning och nya kontoren färdigbyggda.
Jag är trött och har svårt att äta. Sådär allmänt orolig.
Åker Göteborg imorgon. Lite otäckt, det är första mötet med spexet sen vi flyttade isär. Saker kommer vara annorlunda. Det är konstigt med ställen som man delat så intensivt med någon och där det är så länge sen man var nåt annat än en del av Två. Det var bara den där korta tiden runt julen där, då, och tiden fram till premiären.

Ska åka hem. Fortsätter sen!

som en hägring av igår

Är man för ego om man läser sin gamla dagbok och tycker att det är bland det bästa man läst på länge?

Jag håller fortfarande på att gå igenom mina gamla communitydagböcker. Jag ger inte så mkt för 2000-delen, men nu har jag kommit till februari 2001 och jävlar, vad intressant jag tycker att jag är! Så mörkt, så ljust, så fullt av kast mellan ytterligheter. Så himla fint skrivet.
Jag hoppas att jag har kvar nåt av det.
Jag känner igen känslor som jag tycker att jag fortfarande har, även om jag känner mig mycket mera Vardag numera.
Det är lite synd - men väldigt skönt - att varje dag inte är på liv och död längre.

Men, till våren. Åh, jag hoppas att det blir åtminstone lite av samma känsla. Molnstrimmor och Winnerbäck och allt är bara sådär rastlöst fyllt av liv.
Jag vill klättra på hustak, kolla på solnedgångar och stjärnor, fika i parken, känna håret fladdra i vinden när jag cyklar riktigt fort, känna kvällskylan komma smygande, mysa med en filt och något varmt att dricka, vara ute hela nätterna och se solen gå upp, plocka hallon till frukost och vakna på en gräsmatta eller en varm klipphäll.
Hela känslan av att livet är precis allt det, hela tiden och så mycket att man knappt får rum med allt inom sig.
Som Ronjas vårskrik.
Som livet i Mattisskogen. Som livet i skymningslandet.


Jag ska gå till jobbet imorgon. Och åka till Gbg på lördag. Tur att jag är friskare. Ser fram emot det rätt mycket. Lite orolig, men det ska bli riktigt nice att träffa alla igen.
"Alla" är ett märkligt begrepp, det är så många av Göteborgs-delen av "alla" som inte alls kommer vara där, men.. äh, skit samma.
Det ska bli roligt att träffa många igen.
Sådär, bättre. Många.
Christian kommer inte. Det gör mig lite ledsen. Det här ska ju vara helgen då alla gamla spexare kommer hem igen och pratar om hur mycket bättre det var när vi spelade/byggde/skrev/producerade. Men utan Christian är det inte hälften så roligt.
Okej, jag kan göra en lång lista på alla de andra som jag saknar, men Christian är längst bort både i tid och rum.

Bo hos Karin. Det händer saker på teatern på lördagen. Kväll på kåren. Söndag hos Selma och Johan. Rasmusfika. Stefanfika. Kan bli en bra helg.

Sömnlös natt #2

Jag borde sova men jag tänker att det inte spelar nån roll när jag är hemma och är sjuk för jag halvsover ju ändå hela dagarna.
Men jag är trött.
Och rädd. Jag mår märkligt och kan inte avgöra om det är influensan som gör det eller det faktum att jag inte ätit ordentligt.
Så jag gick upp för att värma resten av min mat. Är fortfarande snurrig, men ska försöka sova nu och övertyga mig om att jag inte kommer svimma i sömnen eller något. Om man alls kan göra sånt.
Jag blir alltid så himla rädd när jag är sjuk. Inte när jag är riktigt sjuk, utan oftast när jag är småsjuk. Sådär allmänt utslagen kan få mig att tro att jag är döende. Jag är friskare idag än igår, i måndags, men då var jag lugn och harmonisk. Idag är jag rädd och orolig.
Jag fixar alltså ytterligheterna, frisk eller ordentligt sjuk. men inte "på bättringsvägen" eller småkrasslig.
Jag måste sluta tro att jag ska dö bara för att jag känner mig yr och svimfärdig.

it took me years to write, would you take a look?

Nån gång under förmiddagen hade jag tråkigt och började projektet "spara ned gamla communitydagböcker"
Jag har länge tänkt att det är dags att avsluta alla såna där gamla konton på ställen jag inte varit på åratal, men det ligger så himla mycket där som jag inte vill bli av med.
Men jag vill galet gärna bli av med mitt lunarstormkonto. Det är liksom inget jag är stolt över att ha.
Men där ligger hur många gamla dagboksinlägg som helst. Från november 2000 till 2003 och sen börjar det tunnas ut.


Jag fick spara det i omgångar. Bilden är word count från dokumentet 00-2002.

2003 och framåt blev inte lika mycket. 90 sidor, 154 786 tecken utan blanksteg. 33 911 ord.
Det är en del ändå.
Jag skriver alldeles för mycket.


Jag läste lite också.
Ibland begriper jag inte alls vad jag menat. Ibland skattar jag åt mig själv. Så himla länge sen. Så liten och oskyldig jag var. Så himla mycket saker jag gjorde hela tiden. Så många människor som passerat.

Men nu är jag helt slut efter att ha klippt och klistrat. Imorgon får bli en läsa igenom och fixa detaljer-dag.
Nåt ska jag ju göra när jag är hemma och är sjuk.

Pratat med jobbet. Fler som är sjuka. Gör att jag inte har lika dåligt samvete för att jag är borta.
För jag är nog sjuk några dagar till. Febern går sådär.
Så nu ska jag sova och hoppas att den här natten blir enklare att sova igenom. Igår fick jag ta till HarryPotter-ljudboken för att kunna blocka ut förkylnings-tinnitus och sömnlöshet.
Håll tummarna för att jag sover bättre idag!

En stöddig skit, rätt dålig på gitarr

Jag har feber och är hemma. Jag har lite dåligt samvete för jobbet, men jag KAN inte gå dit nu och borde inte gå dit förrän jag inte riskerar att smitta ned folk med vad det nu är för influensaliknande grej jag har. Det är långt till premiär, men det finns aldrig tid för ensembler att bli sjuka.
Så jag stannar inne och på soffan tills jag mår helt bra.

Jag har pratat mycket i telefon idag. Anna hjälper mig med att reda upp saker.
Och sen rett ut saker på msn och annat. Jag känner mig mycket mindre rörig nu.

Jag fick ett sms från Moa under tiden som jag pratade i telefon.
Hon undrade om hon kunde hyra min lägenhet.
Hon också. Vad är det som händer nu?
Det börjar kännas väldigt viktigt att jag blir frisk så jag kan åka till Göteborg.
Varken Moa eller Anna är sådana som pratar om saker så enkelt eller mycket, så jag vet inget om hur de mår. De ställde upp för mig mycket, jag vill kunna göra nåt för dem. Jag tycker så mycket om dem, om alla på teatern. Jag saknar dem ofta.

Annars är jag idag mycket nöjd med spotify. En låt jag haft i huvudet länge och som inte går att hitta som mp3 finns där. Min fred åkerström-skiva är long gone, men där fanns den.
Den har inget med hur jag mår idag att göra, utan är bara en jäkligt schysst låt, helt enkelt.

Kolla upp vissångarvisa på spotify, för all del!


Jag bor på denna jorden, jag lever, jag finns till
Jag super, sjunger, äter när jag vill
Och dignat mest har borden, om än med enkel mat
I alla länder där jag skrikit kring
Men vem får dyrt betala min framgång och min sång?
Jo, folk som slåss mot svälten i sitt land
Me'ns jag går runt med svullbuk och rapar upp en sång
Om Spanien, Belfast, Grekland och Vietnam

En goddagspilt med känslor, en self-made ingenting
En stöddig skit, rätt dålig på gitarr
Men det går lätt att svälja, nån livslögn ska man ha
Och fan ta den som klagar på mitt spel
Men vem får dyrt betala min livslögn och min sång?
Jo, folk som slåss mot svälten i sitt land
Mens jag går runt med svullbuk och rapar upp en sång
Om Spanien, Belfast, Grekland och Vietnam

Jag har så svaga nerver, neuros uppå neuros
Trots mina kilon är jag rätt så spröd
Med överdrivna gester och med hysterisk min
Jag rusar runt och luktar alkohol
Men vem får dyrt betala min fylla och min sång?
Jo, folk som slåss mot svälten i sitt land
Mens jag går runt med svullbuk och rapar upp en sång
Om Spanien, Belfast, Grekland och Vietnam

Mitt samvete är dåligt, det har det alltid vart
Ty världen är så grym där utanför
Men Internationalen den är bra att ha ibland
Den tar jag till när skammen känns för tung
Men vem får dyrt betala min skam och min sång?
Jo, folk som slåss mot svälten i sitt land
Mens jag går runt med svullbuk och rapar upp en sång
Om Spanien, Belfast, Grekland och Vietnam

tie a yellow ribbon

Jag funderar på om vi ska ta vägen över stortorget idag och knyta nya band kring träden. inte gula, men nåt. Jag trodde lindarna var säkrade, men med nuvarande makthavare vet man uppenbarligen aldrig. Så, nu knyter vi snören igen alltså?
Jag har inget hört från officiellt håll, men man kan väl gå och knyta på eget bevåg också?
Tar med kattens röda garnnystan upp på stan i alla fall. Det kanske händer något.

if you get caught between the moon and NYC

Okej, att välja stora tövädersdagen att promenera hem från repet var kanske inte helt lyckat. Men annars var det en helt okej dag.
Började jobbet med att åka ut till repet i Baronbackarna och kolla lite grejer. Det är så mycket som o-funkar och jag börjar bli lite trött. Men nu har vi iallafall bokat ett "göra repschema"-möte. På torsdag 18:30. Yay.

Det går bara en buss i halvtimmen från Baronbackarna, så jag bestämde mig för att gå. Jag hade ingen lust att gå in igen och jag ogillar att vänta länge vid en busshållplats.
Det visade sig att jag behövde den där promenaden för att tänka.
Johan från Teatercentrum ringde och frågade om någon från GDT skulle gå på arbetsmijlömöte eller TC-mötet imorgon. Hanna hade mailat om arbetsmiljömötet, så det visste jag att vi inte skulle gå på. Men TC-mötet och den ändrade tiden visste jag inte vad som var sagt om. Så jag ringde A. Hon svarade och nåt lät fel. Men det gör det ibland, så jag frågade först om Tc-möte och så. Men det blev rätt snart uppenbart att det var nåt annat som var mer viktigt. Till slut sa hon att hon flyttat ifrån E. Jag vet inte något om omständigheterna.
Det blev så uppenbart vad som är viktigt och var man vill vara när sånt där händer. Det känns så fel att inte vara där nu. Mer än det gjorde förut.
Min andrahandshyresgäst ska ju flytta ut, så jag sa att A fick bo hos mig om hon ville. Hon sa att hon skulle tänka på det.
Det är så knas att inte veta vad som hänt. Jag pratade med Moa också, för att kolla om TC-mötet. Hon visste heller inget.
Repetitionerna är lagda på is så länge, alla väntar på att A ska bestämma hur hon vill göra. Ingen vet nåt, så det är svårt att sia om hur det kommer gå och hur vi kan göra med produktionen och teatern. Vi kan bara vänta på att A hör av sig. E är tydligen manisk och jobbar på med renoveringen och möten med folk. Jag önskar att jag visste nåt.
Jag ska till gbg först den 30:e, ska försöka träffa A då.
Men det där om att det känns fel att inte vara där. Alltså, jag saknar inte göteborg som stad, men ibland när teatern här bara är motig och gör mig trött så saknar jag GDT och att göra teater med åtta människor som jag faktiskt tycker riktigt mycket om och som är mina vänner även utanför jobbet.
(jag måste ringa Marie på UNO om de där böckerna, förresten.)

Men ibland har jag det ganska bra. Pontus har lagt ut Kalle&Claes' onsdagsclub-video på youtube. Med speakerröst blev den ännu knasigare. Och jag har pratat riktigt mycket med Anna och fått beklaga mig över alla dumheter som händer och alla meningslösa problem som ska lösas.
Jag fikade med Moa på biblioteket och hämtade mitt bokpaket. Hamnade bakom en uråldrig farbror som skulle ladda sin telefon. Med pengar alltså. Men han hade inte koll på att den måste laddas batterimässigt också. Det tog en evighet för mannen i affären att förklara hur en mobiltelefon fungerade och jag trodde att jag aldrig skulle få mitt paket. gah!

Mitt kontor är fortfarande en byggarbetsplats, det gör det svårt att jobba. Glada nyheter om att de nog är klara först på onsdag. Nästa onsdag, alltså. Trevligt.
Jag får försöka överleva. Jag har inte såååå mycket tid som jag måste sitta där. Skriva prodmötesanteckningar imorgon är väl det enda skrivbordsjobb jag har just nu. Torsdag r jag i Vivalla hela eftermiddagen och fredagen ska de repa på Stallet och jag ska försöka vara där en del och fixa schemagrejer och sådär.

Jag har flyttat nästan alla mina saker till Anjas lägenhet nu och handlat mat så jag klarar mig för nu. Det börjar kännas som ett liv igen.
Positiva besked om helgen. Nice.
Katten väsnas lite mer än önskvärt, men vi börjar komma överens. Jag betar av Anjas vänner-dvd:er och softar i soffan.
Jag är jättetrött, men får för mig att jag vill hålla mig vaken till "efter elva". Tror att jag borde sova, men...

Äh, jag ska prata klart med Lisa på msn, förmana katten att vara tyst inatt och sen sova.
Hon har oväntade saker att prata om. Det verkar som att alla rör till sina liv.

Ibland tror jag att Petra hade rätt i det hon sa. Eller skrev. Eller om jag råkade höra när hon sa det till nån annan. Eller om det var Lars som sa att hon sagt det? ja, skitsamma. Det var nåt om två planeter som stod i kollitionskurs och enligt astrologin skapade oroligheter i världen och i människors liv. Krig, konflikt, uppbrott, skilsmässor, jobb-byten och mycket turbulens.

Men mitt 2009 är ganska nice hittills.

Ingen glittrar som dig, Stockholm

Det är märkligt hur en stad kan ha en sån påverkan på en.
Jag åkte tåg till Stockholm i fredags och hela resan bara kändes som att vara på väg åt rätt håll, som att Staden väntade på mig. Jag var inte på väg bort, eller iväg.
Vägen till Stockholm är för mig världens mest hemtama väg.
Jag kan varenda sten, varenda plats som passerar.
Egentligen kan jag nog bilvägen bättre, särskilt vägen från Kolbäck och hem, den som Anncha och jag åkt fler gånger än jag skulle kunna räkna.
Men även tågresan är väldigt välbekant.
Och Staden, ja, det är nåt i den som liksom talar till mig. Som att det fanns ett band mellan mig och Stockholm som inte går att förklara.
Så nu kändes det som att vara på väg åt alldeles rätt håll.
Jag känner igen känslan från när jag åkte ofta till stockholm med ridsporten. Jag minns en gammal anteckning i ett kollegieblock från ett kvällståg till stockholm, precis från där man börjar se stadsljusen och hela staden liksom öppnar sig. Det går verkligen aldrig över.

Så nu var jag där igen. Det var länge sen nu. Länge sen jag hade tid för mig själv i Stockholm och inte bara var på väg till eller från möte, kurs eller teater.
Jag gick runt ett tag. Hittade mina gamla ställen. Frös riktigt mycket. Det förtog lite av grejen.
A slutade jobba, vi hittade - med en smula omväg.. ;) - till Flera Bollar i Luften.
Mini-pinnar till min mini-diabolo är kanske månadens coolaste köp. Så himla söta.
Jag rycktes med och köpte ett par poi också, så nu ska jag börja träna. Kan bli coolt. När man kommit så långt att man kan sätta eld på dem. (inte på dem, såklart. på andra som är meningen att man ska elda. Bäst att notera, jag SKulle kunnat få för mig nåt annat)
Men de här är fina, blåsvarta. Jag tänker på Josefin när jag ser dem.
A:s är rödsvarta och liiite coolare, men eftersom poi var hans idé först så får det väl vara okej

Lördagen var Dramaten-dag.
Isabelle och Mattias hade pratat massor om Kasimir och Karoline att jag nästan var lite rädd att se den.
Nåt man har så stora förväntningar på kan så lätt bli sämre än det förtjänar för att man liksom ser fram emot det så.
Men det här var allt det de sagt. Så galet bra!
Okej, inledningen var mer än mysko och jag kunde skjutit Magnus Roosman efter första akten, men bortsett från honom var första akten helt okej. Jag var lite trött, men med ett sockertillskott i pausen kände jag mig hoppfull inför andra.
Som var helt överjordiskt bra. Äntligen glömde jag bort att tänka och bara tog till mig.
Tempot i historien, den galna fighten med resväskan, plötsligt var även den manliga huvudrollen bra.
Några av dem är ju bra i allt jag sett, som Nadja weiss och Erik Ehn, så det känns ju onödigt att kommentera. Men en BRA teater var det.
Tur det, eftersom jag lurat med mig sällskap. Och man vill ju inte råkat dra med nån på dålig eller konstig teater. Och helst inte halvdan heller. Det här var en bra pjäs, teatern visade sig från sin bästa sida.

Vi gick helt och hållet vilse på Djurgårn sen. En felsväng nånstans strax bortanför ingenstans tog oss till waaay bortanför ingenstans, till hus och vägar som egentligen inte fanns. Magiska stockholmsljus över vattnet och isen. Magiskt kallt också. Vi var ganska frusna när vi väl kom hem. Och upptäckte på karta hur väldigt fel vi hade gått. Men nice var det!

Söndag, falafel och fika i gamla stan. Klättra i gränder och sådant.

Ah, jag är alldeles för trött för att skriva. Jag vet att jag inte kommer komma mig för att skriva nån "del 2" imorgon, men jag kan försöka.
Annars blir morgondagen "flytta in hos Anja"-tema. Jag har kommit på plats nu, och det här kan nog bli riktigt bra!

Men sammanfattningsvis: jag gillar Stockholm. En fantastisk stad och en riktigt bra helg. Som fan.

that's so long ago I can't remember

Idag har varit en märklig dag. Alla jobbdagar verkar numera vara en evighet långa. Jag minns inte ens vad jag gjorde i morse. Minns att jag åkte in sent efter att ha översatt i går kväll några timmar och tyckt att jag därför förtjänade sovmorgon.
Prodmötesprotokoll, utskrifter av manus, förse skådespelarna med KR-material eftersom de inte kollar sin mail. Och såklart långt men innehållsrikt avdelningsmöte.
Eftermiddagsfika. Skriva protokoll. Få tag på Ninna i telefon. Plötsligt har hela dagen gått.
Protokollet inte helt färdigt. Borde det vara. Borde skriva nu. Orkar inte. Borde skriva imorgon eller ikväll ifall jag inte kan sova.

Jellonet ikväll. Tredje gången jag ser den. Inte helt jättespännande, men X ska gå och jag har inte träffat henne på evigheter känns det som. Jag har nog inte träffat nån mer än Anna och arvikafolk sen december. Var jag inte i gbg en helg? jo, jag tror det. Har nåt minne av decemberkväll hos Anna och Erik. Eller två helger? Shit, jag vet inte. Hela december är som en dimma. Helt galet. Jag skyller på Lena. Jävla skitgrej att dö sådär så allt blir kaos.

Annars, så lutar det åt att jag kan flytta in på vinden hos Kalle i februari. Bor hos Anja till den 19:e, och det kan vara bra att ha några dagar på sig att flytta och fixa, så vi pratade om den 10:e ungefär. Kan bli grymt bra!

Men nu väntar jag alltså på Jellonet ikväll och hänga med Xenia en stund efteråt, så mycket jobbstressen och tröttheten tillåter.

... inte heller gör hans bror.

vilken dag!
Inte för att jag missat så mycket när jag var borta igår (mer än några som var upprörda över hur saker funkade och inte funkade)
men det känns som att idag varit ungefär tre dagar.
Prodmötet imorse känns som en vecka bort, jag kommer aldrig kunna tyda mina anteckningar.
Kollat på Kulturarenan som fortfarande är vattenskadad, men verkstadspojkarna, öbo-mannen och vattensanerargubben verkade kunna hitta lösningar, så det blir nog bra.
Jag höll på att somna i mitt och Annas möte med folkhögskoleläraren. men annars fick vi ut bra saker ut det mötet.
Jag måste verkligen lyckas sova inatt. huu.

Dagen bara rasade på. Hämtade lunch på sweet chili, jag har fastnat för deras dubbelnudlar. mycket nice. och det går lagom långsamt att äta med pinnar.
Mattias satt fortfarande vid min dator när jag kom tillbaka och han var på ett något stressat humör. Manusändringar på g, vilket givetvis gjorde att jag hade massa nytt översättningspyssel och revideringar i det engelska manuset också efter de strykningar och ändringar han gjort under natten.
Håhå.
Han var inte helt nöjd med att jag inte hann översätta allt. Han fick med sig 00-tal-delen. Ja, de är uppdelade i epoker igen, men tydligen inte för att det ska vara så utan för att det blir lättare att se dragen i det då. Femton nya manus. Häpp! Erik som redan var sur på kopie-kostnaden.
70-talsdelen drog ut på tiden. Det hände massor. Mail och telefon, amatör-grejjen kräver massa insatser och nya kontakter och inget liksom verkar lösa sig enkelt. Anna sliter massor md det och jag vet att jag borde hjälpa, men jag måste fixa manuset och skriva klart protokoll från prodmötet. Prodmötesprotokollet ÄR min prio ett, men jag måste göra manusen först, för annars har jag en arg regissör i telefonen hela tiden och det gör inte direkt underverk för arbetsron.

Underverk för arbetsron gör inte heller att videon står precis vid mitt skrivbord.
Idag hade Kalle och Claes spelat in idéer till onsdagsclub och satt och gick igenom. Hur kan man koncentrera sig på protokoll och manus när folk hoppar, sjunger och tramsar precis utanför ens kontor. Särskilt när ens kontor inte har väggar.
Pontus fastnade också och till slut satt vi allihop och sjöng på nya sången "Micke Persbrandt kommer inte hit". Det kan bli en hit!
Till eftermiddagsfikat hade de styrt upp den och lagt till en massa fler verser. Så där fastnade jag också ett tag. Jag lyckades sälja in "om du nånsin kommer bort på Liseberg" till dem, men de tyckte att jag skulle göra den själv. Huu, nej! Tala om att göra kvalificerat jobb utanför sin arbetsbeskrivning! Men skoj att de trodde att jag skulle klara det.
Marknad hade gått hem när jag var klar med 70-talet, men det borde gå att prata vivallamarknadsföring imorgon innan avdelningsmötet.
Avdelningsmötet ska bli skoj. Mitt första riktiga avdelningsmöte med en seriös arbetsplatsavdelning. Produktion och planering, liksom.
Vid sex packade jag ihop, tog med mig sista delen av 50-talsmanuset hem för kvällsöversättning.

Nilsson och jag försökte leta efter en låda och en tvättställning på Ikea. Vi hittade bara fel sorts lådor och det gjorde oss så upprörda att vi glömde tvättställningen trots att vi memorerat var den fanns och allt.
Jag hittade bättre lådor på Bauhaus dock. inte lika mycket i en byrå-lösning, men sötare. Nilsson hittade ett lysrör. Och en bra idé till hur man skulle kunna renovera badrummet i Hagstugan. Jag försöker lobba för att det ska bli nästa stora projekt i huset.
Problemet med att renovera badrum är att man liksom inte har nåt badrum när man gör det. Så vi får vänta tills nån vi känner har ett backup-hus i närheten som Nilsson kan bo i medan vi jobbar.

Imorgon ska jag hinna skriva mitt prodmötesprotokoll, det är det viktigaste. Ja och skriva ut alla Mattias manus och manusändrigar och fixa översättningsdetaljerna i det sammansatta manuset då. Sen hoppas jag att de kommer jobba med det de har och inte göra fler ändrigar som kräver nya utskrifter.

X ska gå på Jellonet imorgon och pratade om hänga på Jac's efteråt. Kan nog vara något.
Anna ska kompa hela fredagen och jag tänkte ta halva. Om vi hinner allt på torsdag kan det nog funka bra.
Jag känner mig inte alls sjuk längre. Äter ordentligt. Märker att världen lutar markant när jag inte ätit på länge. Tar det som ett tecken på att jag ska fortsätta äta ordentligt och bra.
Allt är settlat för stockholm och jag borde ta mig samman och boka ett tåg. Imorgon.
Nu: sova! Tänkte inte gå till jobbet förrän... när jag vaknar av mig själv. Förslagsvis före tio ändå.

Bättringsväg, igen

Ibland glömmer jag bort att jag måste ta hand om mig.
När jobbet blir för roligt eller intensivt, eller jag hittar på för mycket annat. Då glömmer jag ibland att det är livsviktigt att jag äter.
Uppenbarligen klarar jag mig några veckor, men idag blev jag helt utslagen. Så nu är det strikt ordning igen. Morgongröt, förmiddagsfika, lunch och kvällsmat. Inget slarvande med maten.
Jag mådde ruskigt dåligt imorse.
Gick till jobbet en sväng vid tolv, hämtade min lunchlåda från igår. Gick hem och åt och sov och kollade på film och försökte komma i fas.
Nu känner jag mig som att jag kan funka ett tag till, men jag har lite ont i huvudet. ska sova tidigt och sen börja jobba igen. men hinna andas också. och äta, inte minst.
Jag vill inte, tänker inte bli sjuk igen.

obalans

Jag glömmer bort att jag faktiskt måste äta. Jag är trött och det känns som att hela världen lutar en aning. Jag har inte ätit ordentligt på flera dagar och jag har stressat alldeles för mycket på jobbet. Jag vet ju att jag inte kan.
Oro är okej.
Stress är okej.
Äta dåligt tillfälligt är okej.
Var och en för sig. men i kombination blir det dåligt.
Jag stannade hemma till 12, svarade bara i telefon om lite småsaker.
Är på teatern nu, men ska stämma av med Anna när hon kommer från lunchen och sen gå hem och jobba hemifrån.
Inga viktiga mail, inget som måste göras på plats.
Kalle har koll på allt på repet. Mona har dykt upp, eller letats rätt på. Allt annat verkar rulla på.
Jag vill inte bli sjuk, det är mycket att göra kommande dagar. och jag vill för allt i världen inte missa teatern i helgen.
Så jag går nog hem och sover nu.

Stora kollationeringsdagen

Jag är helt slut. Översatt manus till mitt i natten. Väckts av folk som undrar vart de ska. Tidigt till teatern, skriva ut manus, översätta det sista. Fixa allt inför kollationeringen. Så jäkla mycket. Men vilken kollationering det var!
Nästan 40 personer var där. Det är inte illa.
Jellonet-folk som egentligen var lediga. Alla andra. Så himla roligt!

Jag försökte översätta det sista medan jag lyssnade på Mattias tankar kring föreställningen. Ibland är han som en äldre Johan. Far omkring, viftar, pratar luftigt och mycket. Känns som hemma. :)
Trots att jag satte in en överväxel i översättningen hann jag ändå inte klart. Tio sidor saknades när det var paus och jag kunde springa iväg och skriva ut andra akten. Det var okej, det var inga delar kvar som dansarna skulle läsa, men synd att de inte kunde följa med i texten.
Jag fick massa positiva kommentarer om översättningen. Kändes bra.
Ju mer grejer de är imponerade av, desto större är ju chansen at jag får fortsätta jobba.

Kalle lät positiv om rummet. Hoppas, hoppas. jag har redan börjat tänka ut lite grejjer jag ska skaffa i så fall.

Jag fick läsa författarens roll. Rätt skoj.

Jag fick vara med och leka sen också. Är nog sista gången på ett tag, så det var bäst att passa på. Eller, vi ska väl morgonträna med Lena några gånger, men det blir ju inte samma grej. De slutar ju också leka snart och börjar jobba på riktigt.
Veronica lovade dock lekar på piazzan på nån festkväll eller så. Kan bli skoj!
Det kommer regna premiärfester i mars. Galet roligt!
Hedda-premiären kan bli nåt utöver det vanliga. Första festen i nya lokalen. Alla kommer vara där. Jag ser SÅ fram emot det.

Jag är så trött att jag inte ens minns vad jag ska göra imorgon. det var nåt viktigt på tisdagen, men minns inte alls vad. Det visar sig väl.
Anna börjar dagen i baronbackarna, jag tar nog sovmorgon.

Ge mig sovmorgon eller ge mig döden. Eller vad var det han sa? :)

lost in translation

hela den här dagen har gått åt tll översättande. och lite huvudvärk.
men mest översättande. det är fan inte okej. det r inte roligt längre
och jag är nte ens klar. har drygt 20 sidor kvar ocg det kommer aldrig bli klart i tid, men jag måste sova!

It touches my foolish heart.

Jag gör spännande saker som rensar min mail. Betade av min gmail en sen kväll på teatern i väntan på nåt. Nu har jag tömt min hotmail också. Eller gallrat iaf. Saker insorterade i rätt mapp. Typ 90% slängt.
(allt heter 90% just nu, haha)

Trött efter banderollbärande. Rätt mycket motvind och folk som inte vet hur man bär för att minska vinden eller öka läsbarheten. Jag blir alltid så himla trött på folk som är dåliga på att demonstrera. Man måste inte bära banderollen superhögt, särskilt inte om det blåser orkan. Då är det jobbigt nog.
Men skit samma. Jag har redan gnällt av mig allt om de dåliga bitarna av demon.
De roliga delarna är bättre.
Så himla kul att vara hemma i Örebro på demo igen. Som på den gamla goda tiden, nästan.
Rätt många saknades, folk har flyttat och så. Men annars var det som förr. Man kommer till skattetorget (förlåt, pappa. jag vet att det inte heter så egentligen) och där är hundratals människor, och massa bekanta ansikten. Förut var ALLA jag kände där, nu är det lite glesare och färre av de jag räknar som mina vänner där. Men ändå.
Det var Moa + nya grabben, PratPers lillebror från augustibuller, stinas mamma, kerstins mamma, gunnela&thord, coola tjejen som spelade den bra föreställningen på Martin mutter, random vänsterpartister och vanliga demo-folk, bästa Emma + hennes jonas. Malin från teatern såg jag, men jag vet inte om hon var med eller bara gick förbi, jag hann inte se vart hon tog vägen. När jag stod och pratade med Emma - precis innan jag blev haffad att bära banderoll - mötte jag min gamla högstadieklassföreståndare. Skoj! jag har nog inte sett henne sen jag slutade skolan. Hon var sig lik, fast äldre. Men det är ju tio år sen, eller elva, eller nåt.

Vi delade ut flygblad när vi kommit fram. Sen frös vi, och lämnade talarna på torget och gick och fikade istället. Moa är blond numera, riktigt coolt. Och hade med sig ny grabb, från Uppsala. Han var okej. Grymt schysst att träffa Moa igen. Vi ska försöka äta lunch på torsdag. Det passar så bra in i hela det där komma tilbaka till den jag var förut. Moa är en pusselbit som jag saknat ett tag. Vi hann prata om rätt mycket, trots att vi bara satt på stallbacken en stund.

E&J åker till thailand den 18:e, jag hoppas att vi hinner ses innan dess. Lösa planer för tisdagen om hennes jobbgrej blir klar i tid.

Jag har varit trött och kollat på Much ado about nothing. Det var Linus som lärde mig notera Branaghs cooola långa tagningar. Det är kanske därför jag gillar hans filmer. Inte för att det var L, dummer. Nej, men för att det där med långa tagningar gör att det blir mer skådespeleri och mindre klipp. Man kan inte skapa reaktioner och känslor med klipp, utan det sker i mötet mellan skådespelarna. Samma känsla som växlar, flyter, byggs upp genom scenen. Nästan som teater. Han har ju alltid hela brittiska skådespelareliten med sig.
Jag gillar Mycket Väsen. Knäpp som jag är tror jag att det är en av de vackraste kärlekshistorierna och kanske de absolut coolaste rollerna i en sådan. Beatrice och Benedict alltså. Hero och claudio kvittar, de är rätt ointressanta. Jag gillar "the merry war" between Beatrice och Benedict. Det finns helt klart både de vackraste och de mest bitska replikerna där. (jag sparar några av dem i huvudet för att använda när tillfälle kommer) Snabbtänkt och vasst. Nog är hon en förebild för mig, allt. Jag vill också vara sådär cool.
Förstärkt av grymma Emma Thompson och Kenneth Branagh himself, men även i den rena texten. Den var den första shakespearepjäsen jag föll för, och den fortsätter att vara min favorit, trots alla mängder av pjäser jag läst de senaste åren. Den talar till mig, på nåt sätt.

Jag nynnar på annan sång från annan branagh-film, med samma skådespelare. Jag vet inte riktigt varför.
Men det är också kanske en av filmvärldens snyggaste tagningar. Den när de samlas runt flygeln, i Peters' friends. Där finns en vänskap, en samhörighet och en naturlighet som man aldrig kunnat skapa med några klipp eller annat, utan som kommer fram i att hela rummet är lika deltagande. De som råkar befinna sig ur bild är med ändå, de agerar där de är. De väntar inte på ett nytt klipp med fokus på deras håll. De kommer dansande in, de har varit med från början. de börjar inte när kameran vrids åt deras håll. Storheten ligger i mötet mellan människor, inte i effektsökeri. Det är som att det vore teater. :) Det är så jag vill ha det, ju.

a hill of beans in this crazy world

Jag har letat tyg, men hittat inget. Kritstrecksrandigt verkar vara allt som finns 2009. Damnit.
Jag väntar på mina böcker som aldrig skickas från adlibris. Under tiden får jag läsa Harry Potter igen (så gärna! men ändå...)

Men allt sätts i perspektiv. Idag är det Gaza-demo och det är dags att höja blicken från sig själv och sin hill of beans.
It's a crazy world, anything can happen. Det finns ett annat casablancacitat jag tänker på också. De står vid fönstret.
Men det är dags att se det stora, göra det man kan. Jag skulle vilja åka, jag skulle vilja göra nåt konkret. Det minsta jag kan göra är att gå ut idag, om en halvtimma, och på något sätt visa att vi är många som säger att det här inte är okej.

Såna här dagar tänker jag mer än andra dagar att jag verkligen ska ta tag i det där med att förändra världen. Om jag inte gör det, och om jag inte gör det nu. Vem? När? Jag kan inte leva med mig själv om jag inte vet att jag gjort allt jag kan.

när teater känns mer relevant

Bra teater väntar om hörnet.
Ja, bortsett från att det börjar växa fram en massa bra teater på jobbet och att Jellonet snart börjar spela igen, så är det nu bokat Kasimir och Karoline på dramaten. Hoppas att Isabelle&Mattias har rätt nu. Jag litar på dem, men man vet aldrig. Bäst att jag valt rätt när jag dragit med mig sällskap och allt.

Jag försöker tajma in nåt att se när jag åker till gbg för spexpremiären, men hittar inget. I slutet av februari/början på mars hittar jag Shirley Valentine på folkteatern/aftonstjärnan. Hoppas att det dyker upp såna där erbjudandemail från Simone, för det är hiskeligt dyrt på aftis annars. Men kanske kan jag få nån deal av B&L om jag frågar...
Men vad se den 30:e? Jag missar förnuft och känsla på stadsteatern och jag har ingen lust att se Sista dansen. Tråkigt!
UNO spelar fantastiska "jag, dum och ingen", men bara på¨ förmiddagen. Om jag kompar ut hela fredagen? Nä, jag är kattvakt åt Anja, måste mata katten innan jag åker på fredagen. Damn.
Masthugget spelar bra barnteater, men har inte lagt upp sina tider för januari än.

Det verkar vara ont om teater just i slutet av januari. Vilken enkelspårig branch vi är. Alla har premiär i slutet av februari eller mars. Det är ju det enda som funkar, men ändå.

En kort men intensiv arbetsvecka är slut. Eller nej, för jag ska sitta med översättningen hela helgen. Men ändå. I teorin är den slut.
Vilken vecka det varit! Love it.

Jag har lyckats sälja in min italien-idé till Anna. (alltså Snoris, inte anna på jobbet)
Om hon har ett lämpligt lov och jag får förlängt jobb så drar vi och gör äventyrs-italien i vår, en vecka. Undrar vad man hinner? Det är mycket om och men som ska lösas, men det finns en chans att vi kommer iväg. Och det räcker för att jag ska börja planera.
För mig är planeringen mer än halva grejen. Man hinner uppleva så mkt när man läser in sig på städer, teatrar, tågresor och ställen man borde se. Även fast vi aldrig kom iväg så är jag starkt förtjust i min och L's portugalresa, med havsmuseum och nöjesparker. När man bara reser i teorin kan man dessutom göra allt man vill, även om det inte gått i verkligheten. Man behöver inte ta hänsyn till säsonger och öppettider, om man inte har en massa realism-krav på sin planering. Ska man planera för ett faktiskt genomförande kanske man måste passa ihop saker som faktiskt finns under samma tidsperiod, men det är ju en annan grej.
Undrar om man hinner med hela italien på en vecka? Om man flyger till Verona och flyger hem från typ Palermo? Kanske blir mer tid på tåg än nåt annat?
Ah, vi får se. Vem vet om det alls blir av. Men skoj att fundera på iaf.

Funderar också på tyg, fast jag vet inget alls om det. Rara faster piaster hjälper mig, men har på ett sånt där fågelmammesätt bestämt sig för att knuffa mig ur boet och skicka mig att handla tyg själv. Det ska sys skojigheter till galapremiären, men vi hittade en ny inriktning. Säger inget än, för jag vet inte hur det blir eller om det blir. Men jag är trött på min blåa som har varit på för många premiärer, och den svarta är ju kjolen borta till.. Så nåt nytt får det bli. Jag har en idé som påminner lite om den svarta, men med mindre sagan om ringen-känsla (fast det var kanske bara arwen-frisyren?) och mer av.. äh. vi får se!
Ett bra projekt är det iallafall, när jag kommit över min handfallenhet och lyckats hitta själva tyget. Undrar om jag ska försöka vara sådär tjejjig och försöka handla nya skor också? Kanske att ta i i överkant.

Jag var så uppe i varv efter jobbets övereffektivitet (nu kommer en lång inskjuten mening, sorry) - teknisk koll på förmiddagen med massa ritningar och annat. Äntligen en plan för att ta tag i golvet! sådär två månader efter att vi sagt att det måste göras bestämde Tommy att det skulle göras. Jag blir så trött. När han säger att det inte är svårt undrar man liksom varför han inte gjort det än? hur kan man vara så trött på sitt jobb att man låter bli att lösa nåt som hade varit jätteenkelt bara för att man inte tycker att det är ens jobb att ringa den som vill kolla på konstruktionen? När vi sagt att man för att göra det enkelt ska ringa Lena och säga att man har en lösning som hon får komma och kolla på kan man inte framhärda och tycka (tycka och inte säga) att det är Lena som borde kontakta oss, och på eget bevåg bestämma att man ska göra inget för att det minsann är hon som borde höra av sig. Åh, jävla krångelfolk! Varför kan man inte bara göra det enkelt och jobba MED de som är lite svåra, istället för att försöka tvinga in dem i en mall och en apparat de för allt i världen vill undvika?
Ja, ja. Skit samma. Nu äntligen är det bokat test av golv. Heja Ronny.
Dagen fortsatte med en smula översättning - Sandra var på msn och kunde bidra med tips från proffsvärlden. Även om hon jobbar engelska till svenska, men ändå. Bra är hon.
Springa hem, hinna äta EN sked mat. Springa tillbaka. Skriva ut manus till ljusteknikern. Kasta mig in i en bil med Anna och två andra tekniker. Åka till Baronbackarna på dagens mest meningslösa uppdrag - flytta lite möbler bort från en redan iordningställd lokal. Vidare till Vivalla, konstatera att vattenskadan fortfarande åtgärdas och kulturarenan är full av brummande maskiner som torkar golvet och under det. Går ju inte att ha kollationering där då. Jakt på Öbo-mannen för besked. Inget svar. Snabbt beslut att flytta kollet till teatern och En Trappa Upp. Känns bra för folk i huset, mindre bra för Mattias och Lenas dansare. Win some, lose some. (lose de som kommer bråka mest, iofs. men det fanns ingen annan lösning)
Så väl hemma började projekt: underrätta alla om måndagens platsbyte. Många var i huset, kul att hälsa på alla sådär på en fredag. Hittade de flesta, fick ringa några av skådespelarna, men det gick rätt fort. (jag ÄR ju galet effektiv, I know)
Sen var dagen slut och jag kunde lämna huset, något trött och förvirrad, för att möta min faster som såklart redan stressat hem från stan eftersom hon inte hade mönstret med sig.

Jo, men vad jag skulle komma fram till var att jag ju var så uppe i varv att jag helt hade glömt att jag skulle följa med Kalle och kolla på ett rum han kanske kunde hyra ut. Han ringde när jag just gett upp tygaffären och begett mig för att trösthandla ett TV-spel (vilket jag inte gjorde, när jag kom på att jag nog skulle försöka mig på att vara ekonomisk nu..)
Tur att han kom ihåg!
De har värsta söta lilla huset på öster. Med ett litet, fint rum (och två andra som jag aldrig såg) som de hyr ut. Jag håller alla tummar jag har för att det ska gå vägen.
Det kändes lite som rummet jag hade hos Åsa på strömsholm. Vita väggar, fast inte på ett sjukhussätt, utan på ett fint sådär 1800-talsgardinsromantiskt sätt. Jag vill bo där!
Hoppas, hoppas, hoppas!

Med fin balkong och massa saker. och trädgård till sommaren. Jag hoppas att jag kan bli kvar där. På teatern. Jag hoppas att jag kan få rummet också. Jag längtar till våren! Det känns som att den redan börjat, på något sätt.

efter en hård dag på barrikaderna

Jag är fast på teatern och väntar på att Mattias ska komma förbi och godkänna ett repschema. Men eftersom de slutar 18 i baronbackarna kan jag tänkas få sitta här ett tag.
Är rätt trött.
Idag började med att LenaJosefsson hade en dansare som skulle hämtas vid tåget. Sen skulle det fixas en massa papper som skulle tas med till repet och anslås och allmäna såna där morgongrejer. Hämta Crille och hans ljud-grejer hemma hos dem, hämta Mattias på teatern (för han hade inte kommit än när vi åkte därifrån) och sen till baronbackarna.

Samma fascinerande uppvärmning idag, fast jag hade för mycket att göra för at kunna vara med. Men jag tänker damnit vara bättre organiserad så att jag KAN det framöver, för shit vad nyttigt det är.

Vi for vidare mot stan för att fixa nycklar, telefonlistor och sådant till Kalle. I väntan på att Lennart skulle komma och fixa nyckelgrejerna gick vi på rundtur på teatern och presenterade folk och visade de olika avdelningarna. Inte för att han kommer vara inne här så ofta, men bra att ha ett hum iallafall. Och vi hann prata med lite folk och komma fram till nyttiga saker. Hälften av det här jobbet går ut på att prata med folk om olika saker och bara stämma av.

oj. Saker att göra kom emellan. dags att gå hem!

I could have danced all night

Jag älskar mitt jobb!
Vi hade workshop med 90% idag, med massa övningar med alla inblandade. Eller, alla som kunde, några ansluter senare, imorgon eller sen.
Så skönt att man även på en institution kan få vara med och leka, även som tillhörande administrationen. Visst satt jag och jobbade vid datorn och ringde en del (boka om biljetter till snöstormsdrabbade dansare, tex) men även jag fick vara med och jobba på golvet. Eller leka.

Förmiddagen var dans med Lena Josefsson. Bara på de korta bitar jag var med på förstod jag hur stor hon egentligen är. Så himla coolt.
När vi lekt färdigt de enkla övningarna började hon jobba med skådespelarna på riktigt, med egna rörelsesekvenser och sådär. tre och tre satte de sen ihop sina rörelser. Alltså, inte till en lång sekvens, men de gjorde dem liksom runt och med varandra. Och plötsligt blev det så synkat, de dansade in och ut i varandras mönster, en hand lyftes lagom som ett knä ledde vägen just under den, någon passerade förbi genom en annans rörelse och det var bara magiskt snyggt.
Jag älskar, älskar, älskar mitt jobb och att jag får göra sånt här på arbetstid. Att det faktiskt är en del av mitt jobb att kolla på folk som skapar. Riktigt duktiga människor, dessutom.

Jag kunde göra lite nytta också. det är nice. att känna att man har koll. att folk kommer till mig och jag kan lösa deras problem och svara på sånt de undrar över. Jag tror att de gillar mig.

Eftermiddagen var Mattias dramaövningar. Ungefär samma som vi gjorde med alla de vi träffade när vi letade folk, men med fler och med mer skillade folk. Så jäkla roligt!
En lång och uttröttande dag, men så grym. Jag är bara SÅ nöjd med mitt jobb, att det här verkligen är vad jag jobbar med. På riktigt!
Imorgon blir en vanlig dag igen, men även såna dagar är bra dagar. Vi ska åka runt och fixa saker i Vivalla och sådär. Men åh, vad jag ser fram emot dagar då jag kan jobba från kulturarenan istället för från kontoret.
Det är som frigruppsjobb, när man kan jobba och kolla på rep samtidigt. Man blir så mycket mer en del av processen då.
Jag önskar att jag kunde jobba såhär jämt! Så grymt.
Vi ska få vara med på Lenas morgonträning ibland. Vilken lyxgrej att få göra!
Men slitsamt, jag kommer vara trött i benen hela imorgon efter de där knä-övningarna. Kanske dags att ta tag i annan träning också? Vi får se.
Jag skulle ju börja simma. Eller kanske ta tag i den där idén om att börja klättra. Jag kan ju lika gärna göra det i Örebro som i Göteborg, så varför har jag fått för mig att det är en sån där grej jag ska göra när jag flyttat tillbaka igen? Undrar om gamla vattentornet fortfarande är klätterväggar i?
hm. att kolla upp imorgon.

Dagens uppkollade är att jag fått veta att jag minsann måste åka och se Kasimir och Karoline på dramaten. Både mattias och isabelle är helt lyriska över den. Kollade, och den går inte helt optimala tider, men nåt ska väl kunna funka. Det får fixas. Jag kan ju inte vänta på att ALLT ska bli uttaget till Biennalen.

Stora Låd-dagen i Hagstugan

Det är molnigt och mörkt ute. Bara en stjärna som syns. Men det är Venus, så det passar mig rätt bra.

Jag har ägnat dagen åt att sortera och kasta saker ur lådor i källaren i pappa-huset.
Mest var det kläd-lådor. inte nödvändigtvis jättegamla grejer, men sånt jag inte använt på ett tag.
Jag har alldeles för många vårjackor. Hur många manchesterjackor kan man ha? I olika röda nyanser. Jag FÅR inte köpa fler. Hoppas att jag minns det i vår.
Jag snubblade över en bunt av Linus' gamla foton också. Vet inte varför de låg i en av mina lådor. Eftersom jag inte ska till gbg på ett tag får jag nog posta dem.
Jag blev tvungen att ringa och säga det. Så nu är allt sagt och utrett och sådär.

Det är full fart på jobbet igen. Jag gillar't.
Jag var ledig idag iofs, förutom lite manusläsande och möta Mattias vid tåget och lämna nyckel och så. men igår var en nästan fullfartsdag, med möten och grejer.
Imorgon börjar vi med workshop med alla skådespelare och sånt där. Då börjar det på riktigt, liksom.
Ska bli intressant. Äntligen får man något att bita i ordentligt, för nu kommer förhoppningsvis allt att hända samtidigt.
Jag borde sova ordentligt nu. så himla mkt som måste fixas inför imorgon. Måste försöka vara på plats tiiiidigt (ja, tidigt med mina mått, då. Kanske halv nio) och fixa det där med manus, telefon till nya assistenten.. och.. hm. måste kolla min lista på jobbet imorgon, men jäkligt mycket är det. Gosh, vad jag älskar mitt jobb.

Jag har hittat mina försvunna wii-spel. i den understa lådan. Så nu kan jag spela igen!
När jag flyttar hem till Anja ska jag koppla in både wiiet och cuben och spela massor. Vad annars ska man göra i Örebro, liksom?

:)


Nu har jag slängt kanske två sopsäckar saker och packat iordning tre bra lådor som kan flytta hem till majorna i vår, och nu ser rummet i källaren ut som ett vanligt rum igen och inte som ett förråd. Ska fortsätta jobba på det, men jag är rätt nöjd för nu.

Jag kollade på My So-called Life medan jag pysslade. Funderar över själva grejen med Jordan Catalano. Sjukt snygg, men rätt blåst. Eller är han det? Vad är det med honom, egentligen?
Jared Leto sjunger en snygg version av "i wanna be sedated" och lite annat och har de märkligaste (på ett bra sätt) ögonen som 90-tals-tv nånsin sett. Men, Angela? Verkligen? Varför jordan? Seriöst..? Sjukt snygg jacka, men så.. Ja, jag kan inte bestämma mig själv heller. Kanske räcker det att nån är galet snygg när man är 15? Man behöver kanske inte vara smart? Nä. Jag kommer aldrig kunna kompromissa bort det där med smart. Men jag gillar Jordan. Det är kluvet.
Rayanne är däremot genomhäftig, bortsett från de där drog-grejjerna i nåt avsnitt.
Jag borde sluta fundera så mycket över en tv-serie.
Eller inte. Nåt ska jag ju göra med all den här tiden i Örebro. Jobbet är grymmast, men det är en rätt tråkig fritid.

Det känns skumt att inte åka fram och tillbaka till Karlstad hela tiden längre. Jag saknar Anna. Trots att omständigheterna var de absolut sämsta ever så var det nice att vara där. Ska man se det så, så är det väl något bra som kommit ur det här. Jag hade säkert inte varit lika mycket där den här julen om inte...
Man borde hälsa på hos sina vänner massor i glada lägen också, och av ingen anledning annat än att det är skoj att ses. Jag ska nog börja göra det nu!

Smells like fröken Larsson

Solen gick upp över skogen när jag åkte till jobbet.
En halvmåne i bomullsvitt stod över slottet.
Tio minus och snön frasar och flyger runt fötterna när man går.

Idag är det fler folk på teatern och vi får lite gjort. Mail, telefon, möten. Lite planer. Lite bordshockey.
Någon frågar och jag svarar att jag mår galet bra och det är sant. Det är ett rörigt liv, men det är stort och det är mitt och det är på riktigt och hela tiden. Det är inte vänta på saker, inte känna lite halvt, lite grann.
Det är inte stabilt, ordnat och förutsägbart. Det är knas och jag älskar varje minut av det.

Jag skulle åkt till Nora och läst Harry Potter med My och Ulrica hos Åsa, men det var nåt med magsjuka, så jag är hemma.
Imorgon ska jag kolla igenom lådor med saker, sånt som följt med från Slottsskogsgatan. Sortera, slänga, spara. Jag har för mycket saker.
Ibland vill jag vara som snusmumriken och bara ha ett munspel och en ryggsäck.
Freedom is just another word for nothing left to lose.
Men hur kastar man ett wii i rygsäcken eller hur lever man utan tv-spel?
Jag får nog ha det som jag har det, men ibland tar vagabondkänslan tag i mig och jag skulle vilja bara leva som det faller sig, med ett munspel som allt man behöver.

Jag har Lenas mys-rock på mig. Den luktar som hon, och jag har bilder av henne på mitt skrivbord och anslagstavla. Det är ingen risk att jag glömmer.
Att jag glömmer att det hänt, absolut. Jag fattar det inte och jag kommer nog inte fatta det förrän i sommar. Men att jag skulle glömma Lena, det händer inte. Jag är riktigt rädd för att det ska hända ändå på nåt sätt. Men jag tror inte att.

Nu är det tomt på teatern igen och jag tror inte att jag får nåt manus av Mattias ikväll, så jag kan nog lika gärna gå hem. Ingen svarar på mina mail, för ingen jobbar idag.

Det är ytterligheternas tid nu. Kvällsvemod och eufori liksom blandat, om vartannat.
Så jäkla skönt att det rör på sig igen, det har varit stillsamt och avtrubbat alldeles för länge nu.
Jag älskar mitt meningslösa liv. igen.

I think I will travel to Rio

Just nu vill jag mest åka någonstans.
Jag ser att det är nästan gratis att åka till Verona. Vilken grej! Det går ryanair-flyg till verona från stockholm. Fick jag någon att följa med mig skulle jag dra dit en helg. 500:- för två. Ett kap. Verona, liksom. Det finns massa coolt i närheten också, som Venedig och grejer, men att skicka ett vykort eller brev från Fair Verona, where we lay our scene, det vore nåt.

Jag vill åka någonstans. Det är dags för storslagna äventyr, det är dags för ett liv som känns lite mer. Det är dags att verkligen leva hela tiden. Klätrra i berg, känna hur det liksom kittlar i en av att livet är så mycket och så bra.
Inget för att man måste eller borde. Allt för att man vill och på ett djupare sätt måste. Måste för att det liksom bubblar i en av att få göra det. En hel värld att upptäcka. Jag känner mig som Ronja i vårskogen, trots all vintern. Jag vill bara springa runt och skrika, för det känns som att man lever så mycket, så stort, så fullt av möjligheter och så fullt av saker att det bara sprängs om man skulle hålla det inne.

2009 är året för bra saker och för stora äventyr.

Jag hör musik från fantastiska Peters' Friends i huvudet:

I'm hearing the light from the window,
I'm seeing the sound of the sea,
My feet have come loose from their moorings,
I'm feeling quite wonderfully free.

And I think I will travel to Rio
Using the music for flight,
There's nothing I know of in Rio,
But it's something to do with the night.
It's only a whimsical notion
To fly down to Rio tonight,
And I probably won't fly down to Rio,
But then again, I just might.

There's wings to the thought behind fancy,
There's wings to the thought behind play
And dancing to rhythms of laughter
Makes laughter the rhythm of rain.

So I think I will travel to Rio
Using the music for flight,
There's nothing I know of in Rio,
But it's something to do with the night.
It's only a whimsical notion
To fly down to Rio tonight,
And I probably won't fly down to Rio,
But then again, I just might.

I feel such a sense of well-being,
The problems have come to be solved,
And what I thought was proper for battle
I see now is proper for love.

So I think I will travel to Rio
Using the music for flight,
There's nothing I know of in Rio,
But it's something to do with the night.
It's only a whimsical notion
To fly down to Rio tonight,
And I probably won't fly down to Rio,

But then again, I just might.

Did not.

2009 ska bli ett så galet bra år att jag vägrar låta det börja förrän på måndag.
Saker ska börja på måndagar, det blir enklare att sortera då.
Saker ska definitivt inte börja med begravningar.
Jag vill lämna det där obegripliga i 2008.

Jag jobbar idag. Ensam på teatern och med inte såå mycket att göra. Ska förbi A på födelsedagstårta innan jag åker till Karlstad igen. Därifrån utgår samåkningen till Värnamo imorgon. Det känns som att det är viktigt att vara hos Anna nu. För mig också, inte bara för henne. Och det känns skönt att inte åka till och från värnamo ensam.

min spotify spelar sorgsen musik ett tag. Sen ska jag nog ta mig samman och försöka fylla teatern med jobb-inspirerande saker.

Förut Lord Byron. Jag fortsätter bearbeta med hjälp av brittisk poesi. Den här gången låter jag den vara som den är. Inte är den 1800-tal, heller. Vi hittar Mary Frye i nutid, faktiskt:

Do not stand at my grave and weep;

I am not there. I do not sleep.

I am a thousand winds that blow.

I am the diamond glints on snow.

I am the sunlight on ripened grain.

I am the gentle autumn rain.

When you awaken in the morning's hush

I am the swift uplifting rush

Of quiet birds in circled flight.

I am the soft stars that shine at night.

Do not stand at my grave and cry;

I am not there. I did not die.