onsdag 22 juli 2009

jag reser runt i skåne

det är lite med sorg i hjärtat jag lämnar malmö för vidare resa mot Helsingborg. Jag har haft mycket bra dagar här och hade gärna stannat ett tag till. Men nu har jag ett busskort för skånetrafiken, så nu måste jag ju hit igen. Liksom.

Och i helsingborg väntar äventyr och yttreflickor.
Det är ett högt liv.

måndag 20 juli 2009

Malmö.

Jag sitter i Richards rum i et grymt mysigt kollektiv i Malmö. Han jobbar och jag väntar på en gammal barndomskompis som jag inte sett sen... Ja, jag tror inte att jag sett henne sen andra året på gymnasiet. Möjligen sågs vi som hastigast precis när vi slutat gymnasiet. Men nu ska vi fika, för första gången på evigheter. En annan kryddgårdskompis (vårat dagis/lågstadie) var hos mig i Göteborg igår och vi pratade om - eller jag hävdade - att folk inte egengliten förändras, från den de är i grunden. Jag har en klar bild av vad jag tror är grunden i Vanda. Vi får se om hon har förändrats.

Jag passerade Helsingborg, vilket är det egentliga målet för skåneresan. På onsdag är det åka dit och göra festival. Jag har inte varit i Hbg annat än på ridsport-grejer. Vi hade ju HK-cup där i några år. Kanske fortarande har? Jag mindes stationen, kände igen mig när vi passerade. Minns känslan jag hade när jag satt där och väntade på att åka hem. Var det tidigt 2003, ena gången iaf? September. Mm. Borde vara. Vi var där minst två gånger, jag minns olika saker, som att åka båt och äta mat på en restaurang som var en båt. Det var mycket båtåkande, ridsporten. Helsingør, Åbo.. Eller, ja. det var kanske de två. Men det var ganska... minnesvärda resor.

Nu är hon vid Ica. Malmöfikadags!

långt västerut

En av de bästa traditionerna slog vi fast som tradition just ikväll. Sista dagen på mina göteborgsvistelser kommer My hem till mig och tar hand om all mat som inte går att frysa in och som känns jobbig att ta med sig hem eller vart jag nu ska. Idag sågs vi nere på teatern och satt och pratade i några timmar innan vi gick hem och hon fick med sig HarryPotter-ljudböcker, kvarlämnad alkohol från yttre-fest, sallad, gurka, kvällens färskpotatis och annat bra. Världens bästa My, världens bästa teatertekniker. Världens bästa att bara prata bort en söndagkväll med.

Och jag var och åt glass med LL idag. Vi konstaterade en kväll på spexet för länge sen, förslagsvis valborg, att vi skulle testa att umgås en dag och kom fram till att glass var en aktivitet vi knappast kunde bli osams över. Och idag blev glassätardagen. Vi har inte alltid kommit bra överens under produktioner och liknande och aldrig varit vad man kan kalla vänner, men nu kanske? Jag tror iallafall att vi hade roligt. Vi var inte ett dugg osams, utan snarare rörande överens om knasigheter på förvaltningshögskolan ("en pizza är värt 60 i lycka, men pizza #2 är bara värd 50" vaddå? vad är det för nonsensantagande? på en universitetsutbildning? skrämmande!), katter, teater, musik, scenskräck, operahus, livet, jobbet, flyttande och massa sånt. Ett lyckat experiment. Med jellonetochbjörnen-glass. Årets bästa L&B-glass: västafrikansk choklad. Så galet gott.

Imorgon blir det malmö. Sen festival #3 - helsingborg.

Saker jag borde skriva om, men inte orkar just nu:
* vita vinbär utanför huset nu och bärbuskarna i sörbyängen
* halvblodsprinsen
* gammal klasskompis på besök och diskussion om ifall folk verkligen förändras
* märkliga möten i Haga
* bokhyllor i bokstavsordning
* senaste högen av böcker
*planer för köket nu när hallen snart är klar
och kanske något mer.

Linnea ska för övrigt ta sig an gammelmorfars gamla fiol som samlat damm i många år. Kanske kan den gå att använda. Vi tar det när hon (och alla) är i Karlskoga sen.

Snart börjar jobbet också. Hu.. och yay! Jag tjuvstartade lite med att prata i telefon med DramatikerChristian om berlinbiljetter. Nästa måndag är det dags på riktigt, en dag eller två.

fredag 17 juli 2009

en halvfärdig del av en process

Svart spegel blev bra. Med den röda ljusslingan till kan det vara till och med grymt bra. Mumintavla med svart ram funkar också fint. Billys anslagstavla fick byta vägg, och vart jag ska göra av det blå skåpet vet jag inte... Imorgon ska jag betsa bänken svart den också, den som förut var temporärt soffbord. Jag undrar varför min svartvita matta låg i garderoben? jag la ut den igen, så jag hoppas att det inte var nåt knas med den. Fortfarande saknas vägg-trädet och det som ska upp på garderobsdörrarna, men man kan nog tänka att hallen är halvklar iallafall. Den är helt klart snyggaste rummet här. Kan man tvinga alla som kommer hit att helt enkelt stanna i hallen? Eller blunda i resten av lägenheten?

tisdag 14 juli 2009

paint it black

Göteborgsdagar är som alltid pysseldagar. Jag fastnade i en sovmorgon, men min snälla inneboende påminde mig om att jag ställt fram penslar, sandpapper och grejer i hallen för att jag inte skulle smita från fixa-spegeln-jobbet som skulle göras idag. Så, ned på gården och fixa, alltså. När jag sen var igång och nöjd gick jag ut för att fixa en ljusslinga medan färgen torkade. Lampaffären på stigbergstorget var stängd, så jag gick vidare mot stan. En lagom lång promenad som handlade om infall och idéer. Vägar jag inte brukar gå och handla det som faller mig in.
En röd ljusslinga på en lampaffär på Linnégatan. En mumintroll-tavla på en affär på en bakgata i haga. En rubiks kub på akademibokhandeln på Avenyn. Mat på jonsborgs for auld times sake, faktum av en snäll man i entrén till stadsbiblio. En bunt låneböcker. En lång promenad hem, genom vasagatan, upp sprängkullsgatan, över skanstorget, via en okänd bakgata, upp sveaplan, olivedalsgatan, över nordostpassagen, genom slottis och hem.
Någonstans hittade jag en liten butik som hette form och fantasi eller något sånt. Ska klura lite och sen gå tillbaka dit.
En utflykt som tog ett par timmar. Men roligt har jag haft. Och nu ska jag ned och hämta spegeln och se om den har torkat. Snart är hallen okej. Fast jag har fått ett par nya idéer...

hemma helt klart bäst.

Kommit hem till Göteborg. Funnit min lägenhet något ommöblerad. Hittat krusbär på gården. Vinbär utanför dörren. Fått låna madagascar av Billy. Har det alltså rätt bra. Majornahjärta. Imorgon finns det saker att göra!

söndag 12 juli 2009

dagens spotify-fynd

Det är märkligt vad man hittar när man inte vet att man letar. Här hade jag Olle Adolpshons "konstnasaren" i huvudet och satt och tyckte att Ingvars version från Ingvars Hörna är mycket bättre än den som OA själv gjort och den fåniga cover jag hittade på youtube när jag satt på jobbet för ett tag sen.
Så ser jag på spotify att nån som heter Johanna Olsson har gjort en version av den. Måste ju kollas upp.
Hon visar sig vara en riktigt cool jazzsångerska. Tydligen rätt okänd och med en ganska kass hemsida, men skit samma. Det låter bra. Jag gillar. Undrar om man kan se henne nånstans?

And I know that Im damned if I never get out and maybe Im damned if I do

Jag gör inte mycket nyttigt idag, men jag borde packa för Göteborg. Plötsligt så sitter jag och funderar på hur man bygger en båt för att frakta krokodiler istället. Det går utför, det här.
Man kan muntra upp sig med fina krokodilbilder:
http://billzemanshop.blogspot.com/search/label/Crocodile


Varför ha bilder på riktiga grejer när tecknade krokodiler är så mycket sötare?
Skapa din egen verklighet så som du vill ha den, vetja!

and the moment that you wander far from me

Det där med att trotsa feber och gå hem till Xenia och vidare ut gick väl sådär. En hyfsat svajig promenad från Öster till cityhallen kändes evighetslång och jag bestämde mig för att nog låta febern vinna ändå. Jag hängde en stund hos Xenia och träffade bland annat lill-Kalle, som spelade Tv-spel med mig och Rickard i Nytorp way back in typ 96-97. Jag hade aldrig känt igen honom eller ens kommit ihåg att han fanns om inte han hade förklarat för mig. Han var Rickards klasskompis innan R bytte skola och vi sågs väl inte särskilt många gånger, men R pratade om honom ofta. Ja, skit samma. Kalle från Närkes Kil iallafall. Känner Xenia. Örebro är litet. Jag säger ju det. Vidare, X är galen och har galna planer.

Men hon höll också på att bli sjuk och det kändes inte som att jag och min feber skulle vara till så mycket glädje, så jag gick hem till Ami, åt mat och kollade på Morse. Mat botar feber, märker jag. Bra grej. Jag känner mig mycket friskare nu, men jag har å andra sidan inte testat att gå utanför huset än. Frukost + lunch och sen ska vi se om jag inte kan ge mig på en promenad upp mot stan. eller parken. Eller Wadköping? oh, möjligheterna!

Imorgon blir det göteborg!

fredag 10 juli 2009

on the windy side of care

Ah, well. Kanske lurar jag mig själv lite, då.
Det vore nice att ha nån annan att ta hänsyn till än bara sig själv. Jag är trött på att bara vara jag.

Men det är sommar nu och jag har bättre saker för mig än att oroa mig för sånt där.
Lady Beatrice and I håller ihop, och jag tror att vi fortfarande befinner oss i början av act 2, scene 1 och slänger oss med uttryck som "not until god make men of some other metal than earth" och liknande:

Don Pedro
In faith, lady, you have a merry heart.

Beatrice
Yea, my lord; I thank it, poor fool, it keeps on
the windy side of care

fanns där inte mer.

Jo, ett saknar jag. När det inte regnar längre funderar jag på Stadsparken. Då saknar jag Moa. Att vara tillbaka i Örebro men inte ha Moa att hänga i parken med känns fel. Eld och diabolos och passionsfruktsläsk och trädgårdar på Öster - men inte Moa. Det går inte ihop.

Ghost of parksomrar past jagar mig när jag är i den här stan.
Hemliga genvägar genom rosenbuskar till hemliga världar. Har vi blivit för gamla?
Är sommarlivet numera dricka öl på uteservering?

Jag är fortfarande jaga regnbågar, klättra på hustak, känna livet och världen svindla.
Jag vill aldrig vara något annat.

I always liked going south. Somehow it feels like going downhill

Okej, helsingborg nästa då.
Börjar reka skåneplaner för att hinna hälsa på folk när jag ändå är i trakterna.

Framtiden ser då ut typ såhär:
Lördag i Örebro, Xenia har några planer.
Söndag mot Göteborg, tror jag. Kanske måndag. Det enda lediga tåget på söndag går 09:10. Vi får se hur det blir med det.

Vecka i gbg. Allt ska hinnas. Teatern, Ebba, Jannicefika, lägenhetsfix. You name it, liksom.

och sen är planen att det blir malmö några dagar innan det blir Helsingborg. Efter HBG blir det tillbaka till jobbet några dagar, för att fixa lite så allt är fixat innan alla andra kommer tillbaka från semestern.
3:e sept kör vi igång igen. När man planerar, så är det inte så långt bort. Vart tog sommaren vägen?

Men, just nu lever jag i nuet, och försöker känna mig som Wherever i lay my hat. Det är riktigt skönt att inte behöva ens tänka en tanke på nån annan, utan bara göra precis det jag vill.
Tror jag på det där själv? Ja, faktiskt. Det är verkligen bara jag just nu och trots att jag hatar att vara ensam så går det riktigt, riktigt bra. Folk kommer och går. Det är festival. Sommarens absolut viktigaste personer cirkulerar kring mig. Finns på msn. Träffas snart i helsingborg igen, eller senare.
I Göteborg väntar nya äventyr, som vanligt.

Humphrey Bogart i Casablanca:
- Where were you last night?
- that's so long ago I cant remember.
- will I see you tonight?
- I never make plans that far ahead.

Min enda plan är Helsingborg. I övrigt lägger jag min hatt där det för tillfället passar. Gärna där det finns en berg-och-dalbana, eller en liten skogssjö.
Om du inte har nåt emot att jag inte fäster mig så mycket vid vem som är mitt sällskap får du gärna följa med!

onsdag 8 juli 2009

i can smile at the old days

och så minns jag första året jag kom hem från att ha varit GC på arvika. Samma känsla av tomhet, samma panikartade saknad efter alla som inte är på radiokanalen längre, inte i sovsalen, inte precis intill en. Hur man sitter hemma och bara minns, bara pratar hela nätterna med folk som fattas en något enormt. Hur tomheten breder ut sig och det käns som att man inte kan leva utan de andra, de som är långt bort nu.

Det var mitt första år.
Då pratade jag med Lena.
Hon sa att det blir bättre. Att saknaden lägger sig efter hand. Att arvikaabstinensen så småningom går över. Att man saknar så mycket att man nästan går sönder nu, men att ens vanliga liv kommer ikapp en till slut.
Vi satt där på msn i flera timmar och jag saknade henne (och de andra) så mycket att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Hon sa att det blir bättre med tiden. Att saknad är värst i början. Att livet går vidare. Jag hoppades så att hon skulle ha rätt.

Det hoppas jag fortfarande.

Polysyllabic planer

Idag känner jag mig sådär litteratur-aktig igen. Jag läser gamla svd-nyhetsbrev och gläds av nya spekuleringar kring Bo Balderson. Jag pratade med nån om Balderson på arvikaefterfesten. Märkligt. Men nu hade nån kommit fram till att det skulle vara Olle Adolphson. Vore ju grymt! Men tydligen blev han motbevisad innan jag ens hunnit hem, såg jag ikväll när jag började läsa mera. Men ändå!

Jag känner mig lite förkyld, det ska bli regn imorgon, så jag funderar på att sitta inomhus, under en filt och läsa ikapp allt jag har i min flyttlådebokhylla. Hornbyeskt sammanfatta läsvåren och köpa en trave nya böcker. Kanske.

Jag sliter med boken jag lånade av Jonathan om Northern Lights, jag ler och myser med Zafóns Vindens skugga, jag läser om Jonas Karlssons Det Andra Målet, jag får livskraft av en biografi över Monica Zetterlund. Jag borde läsa Bo Balderson istället för att bara läsa OM honom.

Jag kanske lägger alla pengar från min skatteåterbäring på böcker. Jag hade en gång ett bokmärke från amazon.com, ett citat från nån, kan ha varit typ Erasmus: "whenever I get a little money I buy books. If there is any left I buy food and clothes". Why not?

wherever I lay my hat?

Hemkommen från Arvika och Borlänge. Det känns som ett annat liv. Det känns som hundra år sen jag lämnade Örebro. Som att midsommar i Nora var förra året, som att jobbet är nåt jag sen länge glömt, som att verkligheten och vardagen är ett slott som sen länge är övervuxet med mossa.
Jag har ingen som helst lust att röja min väg fram till det igen. Jag vill vidare. Spelar ingen roll vart. Jag vill ha en bil och ett sällskap utan fasta planer och bara åka runt. Se nåt. Göra nåt. Göra inget vid en sjö någonstans där jag aldrig varit förr.

Jag har bränt mig på näsan. Efter att den lämnats solsalva-lös hela festivalen är det väl inte så konstigt i och för sig. Jag räknar in tredje solbränd-så-jag-bränt-mig-händelsen hittills. Alltså hitills nånsin. inte hittills i år. Jag brås på min mormor och är inte en sån som bränner mig annars.

Jag har inte fått distans till varken P&L eller Arvika och jag kan inte komma mig för att skriva nåt alls om det. Vad säger man om nåt som liksom upptagit hela ens liv och tankar i dryga två veckor? Är det inte mer? Det känns som ett helt liv. Så många människor som kommit och gått, så mycket saker, händelser, kriser, glädjeämnen, kärleksförklaringar, bråk, ångestar, kramar, gamla vänner, nya vänner, bästa vänner. Som hela livet komprimerat, med allt i överdimensionerade proportioner. Alla känslor större. Allt var större. Mer. Hela tiden. Antingen eller. Inga mellanlägen eller nyanser. Total lycka. Total nedbrutenhet. Totalt festival. Jag vill aldrig leva något annat liv. Och jag vill inte fatta att det är över för nu.