morgon-Hanne rasar mot otydligheten i nyhetsmedia

Alltså, rubriksättare. Har de slutat vara en yrkesgrupp? Är de ersatta av en slumpgenerator?
SvD skickar mig vänligt nog ett nyhetsbrev varje morgon för att hålla mig uppdaterad på världen. Mestadels är det ett ganska kasst nyhetsbrev som kommer sent och innehåller ett obegripligt prioriterat urval av icke-händelser. Ibland innehåller det en länk till senaste Berglin-serien, och av den anledningen har jag inte avanmält mig än.
Men idag undrar jag mer än nånsin. "Mannen kan vara nära att ge sig" säger både ämnesraden och huvudnyheten. Okej att jag kanske inte helt följer med i ALLT, men vemdå "mannen"? Finns det bara en man i nyhetsflödet just nu? Jag läste igår om det som händer i frankrike, men ÄR det så självklart att det är den enda "mannen" som skulle kunna avses? Varför förväntas jag fatta det? Är all kreativitet borta? Kan de inte ens bemöda sig med att döpa honom till nåt? I en tid då varenda tomte får ett tillnamn? I en värld full av "bonde-fredrik", "boxer-robert" och gud vet vad? Så dyker det upp nån som GÖR nåt, men som bara blir "mannen" ändå? Alltså, gör nåt är väl kanske lite missvisande, det är ju inte som att han uppfinner penicillin, men "massaker-mannen" är väl också en titel man kan få? Vad är fel på hederliga pronomen som "27-åringen" och sådär?
Och vad hände med inställningen att en rubrik ska förklara innehållet så man inte behöver läsa mer?
Och inte heller råka läsa saker man inte bryr sig om.
(Hej, samhällsengagemang. Efter lunch ska jag också börja bry mig om världen, men 09:30 på min sovmorgon vill jag inte alls befatta mig med en minut-för-minut-rapport från nåt post-massaker-gisslandrama i frankrike. Men jag är ju nyfiken, så om ingen rubriksätter artikeln åt mig kommer jag ju börja läsa ändå. fast jag inte vill!)
Alltså sätter jag nu en tydlig rubrik på det här blogginlägget, så ni som ogillar rasande, nyhetsmedia, otydlighet eller mitt morgonhumör enkelt kan navigera förbi detta. Ingen orsak!

hejdå TV:n

jag försökte kolla på TV. Jag började med att kolla på nyheterna, för det kändes som att det var bra för mig. Just den delen känns fortfarande som en bra idé. Men sen orkade jag inte gå bort till TVn och stänga av den. Så jag fortsatte att kolla på uppdrag granskning. Vilket först också kändes som nyttig samhällsinformation. Men sen började det handla om att folk tycker att det är orättvist över att det finns nån som är programansvarig eller chef för melodifestivalen. Sjukt länge! Hur mycket kan det finnas att säga om det? Hur jävla upprörda kan folk vara över att nån har till jobb att bestämma över ett tv-program. Det är ingen som är upprörd över vem som väljer ut saker till andra tv-program. Som att DET skulle vara demokratins grundsten.
Vad har jag ens min tv till?
Sen försökte den börja visa mig ett program om grannar som bildade en kör och en tant satt på ett tåg och ondgjorde sig över nån som inte övade.
Alltså, alla de här månaderna då jag inte kollat på tv och då och då tittat bort mot den i hörnet och tänkt att jag kanske borde köpa en ny eftersom den är lite gammal och skruttig. Så fel jag hade. Och så rätt jag gjorde som aldrig orkade kolla på den.
Nu funderar jag på att bara köpa en skitstor skärm istället och koppla wii:et till. Kolla på nyheterna på Svt play och köpa de tv-serier som känns viktiga på dvd istället.
Känns inte att kolla på tv när programmen faktiskt sänds väldigt 2000-tal, ändå? :P