Första snön

Det snöar i hagstugan, sådär lagom att världen ser florsockerpudrad ut.
Katten flyttar inomhus, bilen startar motvilligt i kylan.
Jag skriver skivmaskin till nya emma-projektet. Kanske inte nödvändigt, men jag blev pysslig och har skaffat pennor och papper och lim och grejjer.
Ska till X och se om jag vågar färga håret också. Saker i förändring.

Träffade min bedårande kusin igår. Hon ska åka bort i januari och behöver en lägenhetsvakt. Kanske ingår det att vakta hunden, vi får se. Januari-februari c/o kusinen kan funka bra.

Nu väntas Ami. Bäst att ta på sig varma byxor innan det är dags att åka.

Duktig

Jag är i Örebro och är snäll och duktig dotter. Pappan fyller år och jag hjälper till att städa huset, handla glas och extra tallrikar och sånt där.
Jag fasar lite för att jag bestämt att jag ska klippa mig på fredag. Det kan bli hur som helst när man släpper loss X på det. Alltså inte hur som helst som i dåligt, utan liksom knasigt och kreativt och massa saker påhittade. Jag har liksom aldrig klippt det annat än bara tagit bort slitna toppar... Ja, ja, det blir nog bra. Hon är ju coolast, så jag får lita på henne.

Nu ska jag till Emma och hjälpa henne att baka något. Vet inte mer än så, men tänker att det blir skoj.
Annars spelar vi rubrik-spel, konfigurerar datorer och städar lite här i huset. På ett lagom nilssonskt sätt.

Hemvägsvalfrihet önskas

Ibland hatar jag att vara tjej.
De orättvisa begränsningarna jag hatar mest har inte med lönsekillnader och gudvetvad att göra, utan med otryggheten.

Jag åkte med 6:an hem från jobbet. Kom till järntorget och funderade på att inte gå av och byta, utan åka till Linneplatsen och gå genom slottsskogen, för det kändes som en fin kväll för promenad och som att det vore skönt att röra på sig efter att ha suttit stilla länge.
Sen kom jag på att det var sent och mörkt och att man inte ska vara ute och gå i parker ensam vid såna tider.
Det är så orättvist!
Jag vill kunna gå var jag vill, när jag vill. Och helst vill jag göra det utan att känna att jag tar en kalkylerad risk.

En referens till Det-kan-ha-varit-Swedenborg

Jag kommer ibland att tänka på Swedenborg. Eller jag är inte alldeles säker på att det kan räknas som att referera till Swedenborg, för jag vet inte helt säkert att han faktiskt sagt så. Du vet, man hämtar sin kunskap från så konstiga håll. Jag läste i Maria Gripes "Skuggan över stenbänken" eller någon av de senare i serien om ett Swedenborg-citat som huvudpersonen skriver ned i en bok över kloka saker. "Kärlek är vår enda räddning när vi möter överlägsna förtjänster hos vår nästa", ungefär så.
Det händer ibland att jag ställs inför människor som jag känner mig hotad av. Inte sådär fara-för-livet-hotad, utan ställningsmässigt hotad. Människor som är bättre än jag på saker, uppskattas av människor vars uppskattning jag också värdesätter. Människor som det på något sätt upplevs som att jag befinner mig i en konkurrenssituation med. Personligt eller professionellt.
Då brukar jag tänka på det som jag tror mig veta att Swedenborg sagt.
Och tolkar det som att enda sättet att inte hata de här människorna - som jag egentligen tycker om - för att det går bättre för dem än för mig, är att helt enkelt bara tycka om dem för att de är så bra.
Det finns så mycket prestige.
Det är roligt om det går bra för ens vänner, så länge de inte tar en plats man själv vela ha, umgås mer med vänner man själv aldrig hinner/får träffa, är bättre än man själv på något man bryr sig om. Då blir det svårt.
Om man inte släpper det andra och bara tycker om dem istället.
Jag funderar ofta på om inte en del av de jag ibland har svårt för inte bara är såna som jag kännr mig på något sätt hotad av? Att de ska ta min plats i något sammanhang? Människan har så starka behov av att höra till.
Att ogilla utan anledning gör ju bara illa en själv. Vår enda räddning, inte för världens skull eller för stämningens eller någon annans, men för att man själv inte ska gå under av all ångest över andra människors hot mot ens tillvaro. För att det gör en illa att ogilla.
För att man är så mycket mer harmonisk när man inte är missunnsam. Swedenborg, minsann. Elle Gripe, om hon hittade på det själv. Smart var det jallafall.

Jag känner mig kvasifilosofisk och pretentiösdravlig eller som att jag slår fast något självklart och jag har dessutom glömt bort att jag skulle fortsätta min redogörelse för Malmö-helgen. Men jag funderade på det här och det var ju funderingar det skulle handla om här. Right?

Malmö

Över helgen i Malmö hos M och R.
Så påtagligt avstressande att vara borta. Allt kändes harmoniskt och allt var bara trevligt hela tiden.
En chans att komma ihåg vad jag vill, vem jag är och hur jag vill ha det.
Så soft att bara sova i vardagsrummet/köket och äta scones till frukost.

När jag kom till Malmö hamnade vi mitt i en motdemonstration mot rasistiskt torgmöte. Folk med nycklar, visselpipor och annat oväsen gjorde sitt bästa för att det inte skulle höras något av alla de fuskfakta som torgmötestalaren försökte lura i malmöborna som kom gående längs stadens mest trafikerade shoppinggata.
Senare hade vi en lång diskussion med R och oss själva om det verkligen är okej att överrösta folk som försöker framföra åsikter.
Jag tror att det finns bättre sätt, men jag blev så glad av att delta i själva demonstrationen. Som en påminnelse om vem jag var förut, vad jag tycker är viktigt och vilka sammanhang jag känner mig hemma i. Vänsterslagord, plakat, banderoller och folk i palestinasjal. Jag borde göra mer sånt. Jag borde prioritera tid för det.

Falafel på vägen hem, genom malmö, förbi kulturcentralen och liknande ställen. Jag slogs av hur många teateraffischer som fanns i fönstret. Jag har ingen koll alls på malmös teatrar. Hade vi planerat hade vi kunnat gå på en skitbra pjäs bara tvärs över gatan från lägenheten, men äh, vi kom på det för sent.
Vi skippade chokladens dag för lördagen och satsade på äppelpaj och kortspel istället.
M hade en kompis som fyllde år, och framåt elva försvann hon ut nånstans. Jag hängde inne hos R och åt kvällsgröt och pratade om festival och massa annat. Hans kompis - också M - hängde också där och vi pratade om bilder och bröder och polen. typ.

Vi hade blivit lovade våffelbrunch hos M:s kursare Kaninmannen, men sov för länge. Så vi råddade ihop våfflor och scones hemma istället. Det blev en schyyst frukost, fast först vid tolv. Jag hade ordningsamt nog ätit gröt vid nio för säkerhets skull. Grannen S kom förbi, liksom A/F (svårt att veta om förnamn eller efternamn ska användas) som jag pratat med på msn på morgonen. Schyyyyst kollektiv-brunch!

nu ska jag laga kvällsmat! återkommer om söndagens promenader sen!

Playlist för nuläget

Jag har bara med mig den lilla datorn, så möjligheterna att bygga en lång playlist är begränsade.
Men lite har jag skramlat fram, för att förstärka, fördjupa eller bearbeta:

Lars Winnerbäck - om du lämnade mig nu
Sophie Zelmani - a thousand times
Beatles - yesterday
Duffy - warwick avenue
Bee gees - tragedy (för en underhållande kant på det hela)
Robyn - with every heartbeat

Omstart

Jag har varit sjuk och börjat bli bättre.
Nu vänds livet upp och ned igen och jag återkommer nog här först när jag fått rätsida på livet igen och kunnat börja om.