Hemvägsvalfrihet önskas

Ibland hatar jag att vara tjej.
De orättvisa begränsningarna jag hatar mest har inte med lönsekillnader och gudvetvad att göra, utan med otryggheten.

Jag åkte med 6:an hem från jobbet. Kom till järntorget och funderade på att inte gå av och byta, utan åka till Linneplatsen och gå genom slottsskogen, för det kändes som en fin kväll för promenad och som att det vore skönt att röra på sig efter att ha suttit stilla länge.
Sen kom jag på att det var sent och mörkt och att man inte ska vara ute och gå i parker ensam vid såna tider.
Det är så orättvist!
Jag vill kunna gå var jag vill, när jag vill. Och helst vill jag göra det utan att känna att jag tar en kalkylerad risk.