Did not.

2009 ska bli ett så galet bra år att jag vägrar låta det börja förrän på måndag.
Saker ska börja på måndagar, det blir enklare att sortera då.
Saker ska definitivt inte börja med begravningar.
Jag vill lämna det där obegripliga i 2008.

Jag jobbar idag. Ensam på teatern och med inte såå mycket att göra. Ska förbi A på födelsedagstårta innan jag åker till Karlstad igen. Därifrån utgår samåkningen till Värnamo imorgon. Det känns som att det är viktigt att vara hos Anna nu. För mig också, inte bara för henne. Och det känns skönt att inte åka till och från värnamo ensam.

min spotify spelar sorgsen musik ett tag. Sen ska jag nog ta mig samman och försöka fylla teatern med jobb-inspirerande saker.

Förut Lord Byron. Jag fortsätter bearbeta med hjälp av brittisk poesi. Den här gången låter jag den vara som den är. Inte är den 1800-tal, heller. Vi hittar Mary Frye i nutid, faktiskt:

Do not stand at my grave and weep;

I am not there. I do not sleep.

I am a thousand winds that blow.

I am the diamond glints on snow.

I am the sunlight on ripened grain.

I am the gentle autumn rain.

When you awaken in the morning's hush

I am the swift uplifting rush

Of quiet birds in circled flight.

I am the soft stars that shine at night.

Do not stand at my grave and cry;

I am not there. I did not die.