måndag 26 januari 2009

En stöddig skit, rätt dålig på gitarr

Jag har feber och är hemma. Jag har lite dåligt samvete för jobbet, men jag KAN inte gå dit nu och borde inte gå dit förrän jag inte riskerar att smitta ned folk med vad det nu är för influensaliknande grej jag har. Det är långt till premiär, men det finns aldrig tid för ensembler att bli sjuka.
Så jag stannar inne och på soffan tills jag mår helt bra.

Jag har pratat mycket i telefon idag. Anna hjälper mig med att reda upp saker.
Och sen rett ut saker på msn och annat. Jag känner mig mycket mindre rörig nu.

Jag fick ett sms från Moa under tiden som jag pratade i telefon.
Hon undrade om hon kunde hyra min lägenhet.
Hon också. Vad är det som händer nu?
Det börjar kännas väldigt viktigt att jag blir frisk så jag kan åka till Göteborg.
Varken Moa eller Anna är sådana som pratar om saker så enkelt eller mycket, så jag vet inget om hur de mår. De ställde upp för mig mycket, jag vill kunna göra nåt för dem. Jag tycker så mycket om dem, om alla på teatern. Jag saknar dem ofta.

Annars är jag idag mycket nöjd med spotify. En låt jag haft i huvudet länge och som inte går att hitta som mp3 finns där. Min fred åkerström-skiva är long gone, men där fanns den.
Den har inget med hur jag mår idag att göra, utan är bara en jäkligt schysst låt, helt enkelt.

Kolla upp vissångarvisa på spotify, för all del!


Jag bor på denna jorden, jag lever, jag finns till
Jag super, sjunger, äter när jag vill
Och dignat mest har borden, om än med enkel mat
I alla länder där jag skrikit kring
Men vem får dyrt betala min framgång och min sång?
Jo, folk som slåss mot svälten i sitt land
Me'ns jag går runt med svullbuk och rapar upp en sång
Om Spanien, Belfast, Grekland och Vietnam

En goddagspilt med känslor, en self-made ingenting
En stöddig skit, rätt dålig på gitarr
Men det går lätt att svälja, nån livslögn ska man ha
Och fan ta den som klagar på mitt spel
Men vem får dyrt betala min livslögn och min sång?
Jo, folk som slåss mot svälten i sitt land
Mens jag går runt med svullbuk och rapar upp en sång
Om Spanien, Belfast, Grekland och Vietnam

Jag har så svaga nerver, neuros uppå neuros
Trots mina kilon är jag rätt så spröd
Med överdrivna gester och med hysterisk min
Jag rusar runt och luktar alkohol
Men vem får dyrt betala min fylla och min sång?
Jo, folk som slåss mot svälten i sitt land
Mens jag går runt med svullbuk och rapar upp en sång
Om Spanien, Belfast, Grekland och Vietnam

Mitt samvete är dåligt, det har det alltid vart
Ty världen är så grym där utanför
Men Internationalen den är bra att ha ibland
Den tar jag till när skammen känns för tung
Men vem får dyrt betala min skam och min sång?
Jo, folk som slåss mot svälten i sitt land
Mens jag går runt med svullbuk och rapar upp en sång
Om Spanien, Belfast, Grekland och Vietnam

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar