riktiga rosor är bleka...

Nyss:
Helsingborg, hemresa, korta hemmadagar, på jobbet och vända, Karlskoga, 60-årskalas.

Och nu är jag tillbaka på mitt vindsrum. Imorgon är det kollationering och en riktigt intensiv period börjar på jobbet.

Det kändes som att festivalsommaren tog slut efter helsingborg. Antagligen var det för att jag hann ställa in siktet lite på teatern igen. Jag gick större delen av PIP och längtade till jobbhösten. Kanske för att det var en fail-festival på många sätt. Kanske för att jag verkligen, verkligen tycker om mitt jobb och ser fram emot hösten så grymt mycket. Jag förväntar mig inte en lugn stund. Det kommer bli grejt!

Jag hade inte ägnat jobbet eller teater en tanke under festivalerna, eller inte mycket iallafall, men sen jag gjorde två korta dagar där i förra veckan så är jag helt och hållet mentalt tillbaka. Jag vill bara jobba nu. Det känns riktigt bra. Borta är all festival-nostalgi och sakna folk. Nu är jag redan i "det är trevligt att prata med folk på msn, och vad roligt vi hade i somras, vi lär ju styra upp så vi ses snart igen", men utan att det gör sådär panikont i hjärtat när man tänker på att alla är rätt långt bort. Jobb-sensommaren kommer bli grym, jobbhösten kommer vara ett stort äventyr och den totala succén vi kallar 2009 kommer fortsätta vara så jävla bra.

Men lite nervöst är det. Kollationering och Allvar imorgon. Allvar with a capital ALL eller vad man nu gör för försvengelskat uttryck av det.

Nu: kolla på film! det är höstens nya grej, tror jag. Kolla ikapp hela filmutbudet och filmvärlden som jag missat eftersom jag typ aldrig kollat på film på flera år och alltis känner mig fånig när folk frågat om man sett en viss film. Fix-dags!