I always liked going south. Somehow it feels like going downhill

Okej, helsingborg nästa då.
Börjar reka skåneplaner för att hinna hälsa på folk när jag ändå är i trakterna.

Framtiden ser då ut typ såhär:
Lördag i Örebro, Xenia har några planer.
Söndag mot Göteborg, tror jag. Kanske måndag. Det enda lediga tåget på söndag går 09:10. Vi får se hur det blir med det.

Vecka i gbg. Allt ska hinnas. Teatern, Ebba, Jannicefika, lägenhetsfix. You name it, liksom.

och sen är planen att det blir malmö några dagar innan det blir Helsingborg. Efter HBG blir det tillbaka till jobbet några dagar, för att fixa lite så allt är fixat innan alla andra kommer tillbaka från semestern.
3:e sept kör vi igång igen. När man planerar, så är det inte så långt bort. Vart tog sommaren vägen?

Men, just nu lever jag i nuet, och försöker känna mig som Wherever i lay my hat. Det är riktigt skönt att inte behöva ens tänka en tanke på nån annan, utan bara göra precis det jag vill.
Tror jag på det där själv? Ja, faktiskt. Det är verkligen bara jag just nu och trots att jag hatar att vara ensam så går det riktigt, riktigt bra. Folk kommer och går. Det är festival. Sommarens absolut viktigaste personer cirkulerar kring mig. Finns på msn. Träffas snart i helsingborg igen, eller senare.
I Göteborg väntar nya äventyr, som vanligt.

Humphrey Bogart i Casablanca:
- Where were you last night?
- that's so long ago I cant remember.
- will I see you tonight?
- I never make plans that far ahead.

Min enda plan är Helsingborg. I övrigt lägger jag min hatt där det för tillfället passar. Gärna där det finns en berg-och-dalbana, eller en liten skogssjö.
Om du inte har nåt emot att jag inte fäster mig så mycket vid vem som är mitt sällskap får du gärna följa med!