Det där med att trotsa feber och gå hem till Xenia och vidare ut gick väl sådär. En hyfsat svajig promenad från Öster till cityhallen kändes evighetslång och jag bestämde mig för att nog låta febern vinna ändå. Jag hängde en stund hos Xenia och träffade bland annat lill-Kalle, som spelade Tv-spel med mig och Rickard i Nytorp way back in typ 96-97. Jag hade aldrig känt igen honom eller ens kommit ihåg att han fanns om inte han hade förklarat för mig. Han var Rickards klasskompis innan R bytte skola och vi sågs väl inte särskilt många gånger, men R pratade om honom ofta. Ja, skit samma. Kalle från Närkes Kil iallafall. Känner Xenia. Örebro är litet. Jag säger ju det. Vidare, X är galen och har galna planer.
Men hon höll också på att bli sjuk och det kändes inte som att jag och min feber skulle vara till så mycket glädje, så jag gick hem till Ami, åt mat och kollade på Morse. Mat botar feber, märker jag. Bra grej. Jag känner mig mycket friskare nu, men jag har å andra sidan inte testat att gå utanför huset än. Frukost + lunch och sen ska vi se om jag inte kan ge mig på en promenad upp mot stan. eller parken. Eller Wadköping? oh, möjligheterna!
Imorgon blir det göteborg!
bullets in the head
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar