a tiny setback.

Kanske är det så att efter att man mått sådär galet bra måste man balansera upp det. Jag vet inte varför idag blev en ledsen dag. Kanske för att allt gått så fort och varit så mycket ett tag nu att jag inte hunnit annat än gå upp i de bra sakerna. Ungefär som efter premiären. Att jag plötsligt hann känna efter och vara ledsen.

Jag snubblade över nåt som påminde mig om Lena och plötsligt satt jag och läste vad jag skrivit då. Det är fortfarande knappt mer än ett år sen. Jag kan inte förstå det. Jag kan fortfarande minnas precis allt från den kvällen när Marcus ringde och berättade.

Tur att jag är ensam på kontoret den här förmiddagen. Det kommer ta ett tag för mig att komma tillbaks till glad-och-effektiv-läget. Och jag har inte lust att prata med någon om det. Kanske, på msn, med nån som kände Lena. Men för nån annan är det ju helt omöjligt att förklara.