out of this world

Ibland funderar jag över mitt liv. Ibland undrar jag hur det kommer kännas när det här är länge sen. Det är mycket nu, precis som det brukar vara när våren är på väg. Projekt, människor, planer, möjligheter och äventyr. Jag försöker stanna upp och hinna känna hur bra det faktiskt är.

Ibland tänker jag på Jossan och tavlan jag fick av henne, med bild på henne, mig och Mia. Och den här texten, fast hela:

When we look back at it all
as I know we will
You and me, wide eyed
I wonder...
Will we really remember
how it feels to be this alive?


Jag kommer nog alltid att sakna dig, prinsessan.
Men det är en parentes.
Nu handlar det om livet nu, som är klättra i berg och äventyr och så storslaget att jag inte bryr mig om ifall jag har den bästa tiden framför mig eller inte (du vet, det där från 90%-föreställningen) för att just den här tiden är så himla bra och så mycket. Det känns rätt bra, på nåt sätt.