If you say so, it's gotta be so

Jag har bytt vinterjackan mot vårjacka och mina fötter är glada att slippa vinterskor och istället få springa runt i gympaskor. Stövelstela fotleder kan äntligen liksom trampa ifrån utan att vara begränsade. Gatorna är snöfria, närapå överallt. Men inne på djurgårdskyrkogården ligger snön nära halvmeterhög fortfarande. Varför smälter den inte där inne? Det är ju inte i skugga. Det ser ut som en egen värld. Jag kollar genom gallret och det ser ut som en zoo-bur. Behold: nordisk snö. Göteborgsk snö. Bevarad som bevismaterial för att det då och då blir vinter även här.

Jag har inte hunnit, orkat varken laga mat eller städa på läääänge. Som tur är har jag haft matlådor att klara mig på. Men efter idag är de slut och ikväll kommer Linnea och Kristin och ska måla soffa, så jag måste städa och jag måste laga mat och mina strumpor är närapå slut (idag: en svart högerfot och en vit vänsterfot) och det fanns en tvättid ikväll och jag tänker att det får väl vara så då. Hinna leva, upprätthålla en vardag, umgås med folk och göra allt det där jag måste gör att jag får tvätta och laga mat samtidigt som Kristin och Linnea är där. Om jag bara är hemma när andra också är hemma hos mig får det ju bli så.
Måndag var strategiskt möte mot sexuella trakasserier inom scenkonsten, på Pustervik.
Tisdag var trixterlunch och kvällsföreställning + skolombudskväll på jobbet.
Onsdag är idag och då ska jag till JohanochSelma i kortedala innan K&L kommer till Majorna. Sjukt, eftersom både K&L bor i kortedala. Men soffan som ska målas är i majorna, så what to do liksom.
Torsdag är förhandsvisning av Orestien på folkteatern med Ebba. (och nypremiär på Hedda på GDT).
Fredagen är tom. Say what?
Lördagen borde jag vara i Nora, men jag vet inte om reskassan tillåter eller om jag orkar åka fram och tillbaka. Nästa vecka är nästan uteslutande resdagar, så jag kanske ska låta mig vara hemma lite också.

Om söndagen är varm och solig ska jag städa ordentligt då. Öppna upp fönster, spela den där musiken som hör ihop med kalla vårvindar genom en färdigvintrad lägenhet. Jag hittade Kristofer Åström på Josefins gamla blandband. Det är märkligt hur gamla blandband kan ta en tillbaka till precis hur allt var förut. All lovers hell och how can you live with yourself är närapå sönderspelade, men så himla fina. Jag har ju skivan nånstans, men har aldrig lyssnat på den längre än till spår två. Det liksom räckte så. Kanske ska jag den här våren lyssna igenom hela? Northern blues. Rätt coolt skivomslag.