och nästa veckas planer:

Jag har lite för mkt att göra, så jag får liksom ingenting gjort.
Febern från i torsdags gjorde inte saker bättre. Först nu känner jag mig helt okej.
Har betat av lite, men alldeles för lite. Ska ta mig samman och göra pressutskick och utskick som folk kan maila sina bekanta inför helgens Vinterscen i Nora.

Dessutom har jag städat. Lite. Köket, åtmnstone. På sånt där överlagsvis som man gör när det är tentavecka eller ToDo-listorna är för långa. Dammtorkat bakom element, du vet. Min rygg är knas igen, så jag har inte orkat med typ torka underskåp och sånt. Får bli nästa städmani.
Jag undrar varför min rygg är paj fortfarande. Undrar vad jag ska göra för att den ska bli bättre. Träna? Inte träna?

Om förra veckan var knas blir nästa... well, likadan.
Måndag ska jag jobba, kanske gå på barnteaterakademigrej och sen laga matlådor för två veckor framöver.
Tisdag har vi dubbla föreställningar och så har jag möte med cinnober-Karin och på kvällen har jag lyckats få en biljett till teater UNOs utsålda KarlXII.
Onsdag ska jag kolla på EvaLenas Grodan och främlingen och sen är det buss till Örebro.
Torsdag är det Den Stora Provdagen på DI. 0900 på valhallavägen. Vi får se om det går tåg eller om jag och grönabilen (och pappan) får ta landsvägen dit.
fredag är det Norajobb, fast i Örebro på dagen och Nora på kvällen.
Lördag är också Norakväll och sen stannar jag i Närke ett par dagar, beroende på hur mkt som behöver göras på plats i Nora. Lunch med Pontus på gamla jobbet måndag eller tisdag. Undrar hur länge Sassa är på åland? När hon är borta måstejag vakta teatern. Eller telefonen.

Nu: Pressmaterial för Nora och en uppdatering av masthuggshemsidan.
Lite har jag lärt mig, så jag var hemma i lördags och botade den där stressrelaterade panikångestvarningen.
Andas, göra en lista över saker som ska göras, tänka igenom vilka krav som ställs på mig, prioritera, göra och bestämma att jag är nöjd med att hinna det jag hinner och att det blir bra. Så himla pretentiöst. men nödvändigt. Jag önskar att jag var lite mer... levande. Fast egentligen tycker jag att jag är det. Jag måste bara bli kvitt världsbilden att alla andra kan leva ett fulltecknat och spännande liv utan att nånsin vila eller äta...