morning has broken

För att fortsätta veckans helt galet bra arbetsresultat gick jag till jobbet när Lisa gick till bussen. vilket gör att jag började jobba redan innan åtta. Erregud vad jag kommer få saker gjort den här veckan. Det känns som en evighet sen måndags.

San Siro är det vi sysslar med nu. En grej om fotboll. Eller om drömmar. Eller om att förlora och hitta sig själv. Det låter så pretto. Vi säger fotboll, det låter roligare. Fotbollsteater.

Och allt som hänt sen i måndags. Möten på ÖSK (stora fotbollsklubben i stan), kolla på tusen (eller tre) lokaler, ringa och höra sig för om ännu fler. Tur att jag gör bra listor, annars hade det varit svårt att hålla koll på hur många ställen vi prelbokat, diskuterat och valt bort. Hoppas jag inte glömt att boka av något. Jag vet att jag avbokade slottet i alla fall. Men det hade varit coolt att spela teater på slottet. Fast kanske inte den här pjäsen.
Listor, papper, ritningar. Var det bara i måndags vi hade intentionsmöte? Shit, vad långt vi kommer hinna innan alla kollen. (ta i trä. måste komma ihåg att det är en kort förproduktionstid nu. Förtekniskt redan nästa måndag. och sen inte ens två veckor till tekniskt koll. Det kanske är tur att vi får så mkt gjort nu)

Och så har jag fått en ny bästa kompis. Alma, 4,5 år.
Medan Isabelle skulle ringa och prata manus med dramatiker C fick jag vara barnvakt. Vi hade så roligt! Vi byggde hus till en massa bondgårdsdjur. Jag tror att jag brås på min mormor, för jag plockade fram massa såna där saker som det annars är jätteordning på, typ mina penn-burkar med de mkt ordnade pennorna och gemen. När de behövs till väggar häller man utan problem ut pennor, gem, kartnålar, sudd och allt möjligt över skrivbordet och ger dem till ett barn som vill leka. Andra bra hus-material var cd-skivor, dvd-fodral och plastmuggar. Det finns inte så mkt leksaker på en marknadsavdelning. Vi borde lekt i rekvisitarummet istället.

Sen åkte vi kontorsstol i rundeln utanför. Nästan som en berg-och-dalbana.
Och gick till Giovanni där Alma blev förvandlad till en vit tiger. En maskavdelning är bra att ha när man är barnvakt.
Vi busade med Robin och skrämde karro-elever. Vi snodde Pontus skor medan han gjorde höstens stora deal med nån som skulle köpa jättemycket föreställningar. Sen gömde vi dem på En Trappa Upp och han fick leta rätt på dem "jättemycket fisk!" när han skulle gå hem. Världens minsta high-five och vi skrattade så vi tjöt.
Succén upprepades när tiger-Alma snodde Isabelles skor också.

Jag fick inte så mycket gjort den eftermiddagen. Eller, inget alls faktiskt. Men I fick ringt viktigt samtal och de kom långt i diskussionen om manuset och version 2 lär bli bra och klar ganska snart, så det var väl värt det. Plus att vi hade så roligt att Alma numera inte vill gå till dagis och jag tycker att det är lite tomt och stillsamt på teatern...

Igår fick jag kompensera lite för den bortfallna onsdagseftermiddagen. Ringa skådespelare, skriva klart säljblad, reka fotbollsföreningar, fixa fotbollsbiljetter.
Isabelle och Marie fick för sig att de aldrig hade gått på fotboll förut, och så kan man ju inte ha det när man ska spela en pjäs om elitfotboll. Så jag fick ringa min nya kompis på ÖSK och fixa biljetter. Så nu ska vi på fotboll den 17:e. Kan bli skoj. Jag har bara varit på fotboll en gång i sexan, när vi åkte på klassresa till stockholm och min fotbollsspelande klass (alla. helt mass-psykos det där. ALLA tjejer utom Lotta och jag spelade i Sturehov) bestämde att vi skulle se Sverige-Island. Och nu ska vi kolla på ÖSK-nånting. Håhå. Vem vet, det kanske är roligt?

Det är i allafall väldigt mycket fotboll på jobbet nu. Idag ägnas åt ett utskick till länets alla fotbollföreningar och kanske ett möte med specialdistriktsförbundet. Han lät iallafall positiv på telefon.

Så nu ska jag börja jobba, och för en gångs skull få se vilken tid alla andra kommer till jobbet. Jag var här 07:40 . Innan ens ankorna hade vaknat!
Jag och Lisa gick genom ett morgontomt örebro. Släpandes en madrass vi lånat på jobbet. Jag gillar teatrar, här finns liksom allt. Regnkläder, tigersminkare, hål-i-tröja-lagare och en madrass som stod i ett hörn och såg ut som att man kunde ta hem och ha som lisa-gästsäng.
Så himla bra!

och i eftermiddag ska jag se näst sista 90%. Eller, sista för mig eftersom jag är i Karlstad imorgon.
Sorgligt. Inte K-stad, men att de slutar spela. Skönt att en krånglig produktion tar slut och skönt att de fick ett bra biljettresultat sista veckan, men sorgligt att alla ska åka hem, sluta jobba, försvinna bort. Jag kommer att sakna dem.
Man kan inte förstå hur det var. Man måste ha varit med. Man måste ha varit där.