illusionen var aldrig så vacker som då

Lenas födelsedag idag. Såg jag när jag såg allt vad folk skrivit på facebook.
Märkligt.
Jag kom på att jag inte tänkt på henne på dagar. veckor, kanske? Att det där med att livet pågår hela tiden så att man har fullt upp med resten av sitt liv och sin vardag.
Jag som har bilderna kvar på väggen, på jobbet och hemma, just för att jag är så rädd för att glömma. Så går dagarna ändå utan att mina tankar stannar vid där.
Så som det brukade vara på hösten och vintrarna. Inte fanns vi i varandras medvetande särskilt ofta då. Ingen av oss. Festivalfolk var sommarlivets människor.
Det har ändrats lite nu. Kanske just för det här. Vi insåg att det kunde ta slut. Att det var dumt att inte ta vara på de bästa människorna i ens liv året om.

Det är det jag har kvar bilderna för att minnas, bland annat. Hur viktigt det är att folk vet om hur mycket de betyder för en. Att man själv vet om det.

Och så glömmer jag din födelsedag? Trots att vi är mitt uppe i festivalplaneringen. Trots att det är GCmöte i helgen och du inte kommer att vara där.
Jag kommer aldrig, aldrig att förstå att det är sant.
Man gör väl inte det.