lights will guide you home

En kort stund av den där gamla vanliga "vad gör jag med mitt liv"-ångesten igår.
Jobbet är grymt, så jäkla bra. Vi drog till Köping och kollade på teater västmanlands föreställning "nu, imorgon". Är du i närheten av västmanland, så se den! Skit samma om du är i närheten, förresten. Åk långt och se den ändå! Det är värt det.
Bra ungdomsteater. Bra på så många sätt.
Väckte en hel del frågor om vad man gör med sitt liv och att det aldrig är för sent. Varje stund har man en möjlighet att bryta mönstret, att inte kliva på som vanligt, att förändra världen och hela sitt liv.
Jag minns inte ens vad det var i föreställningen som gjorde det, men nåt pratade med den där lilla biten av mig som undrar vart jag är på väg med mitt liv. Om jag valt rätt. Om jag gör rätt. Vad man satsat och vad man offrat på vägen. When you get what you want but not what you need. Offrar jag för mycket av mitt liv NU för att komma dit jag vill vara SEN? Och en massa annan odefinierad ångest.
Jag gick ut och satt i parken en stund och tänkte och försökte sortera medan Anna, Niclas och Claes åt lunch. Jag hade ju min lunchlåda på teatern sen.

Diskussionen om vad man gör med sitt liv fortsatte på kvällen sen. Jag hittade Tamina och Claes på piazzan när jag skulle gå hem. fastnade i en diskussion om Taminas röriga familj. Pontus kom förbi och ville ha sällskap ut och dricka öl. Så jag gick mest hem och vände, för att gå tillbaka till teatern och sen vidare ut. Avhandla massor om saker på jobbet såklart. Och annat. Det visade sig att Claes är barndomskompis med Spanar-Jessica, vilket jag såklart tyckte var helt galet coolt.
Sen hamnade vi på ämnet Vad Man Gör Med Sitt Liv och jag blev en smula arg. Claes brukar vara riktigt bra på att vara förstående och uppmanande på ett bra storebrorsaktigt sätt och vi hänger ofta i sofforna på teatern och kommer fram till riktigt smarta och insiktsfulla saker och jag får för det mesta med mig en bunt jättebra råd och kanske några nya insikter. Men nu blev jag nästan arg på att han verkligen inte förstod alls och bara drog kategoriska slutsatser. Och slutsatser som var rätt kassa. Eller helt onyanserade och som kändes för mycket "det här är det enda möjliga svaret". Kanske för att klockan var för mycket för tålamod och nyansering, men damn. Pontus försökte komma med möjliga andra slutsatser och mellanting, men njee. Jag kände mig rätt missförstådd och som att jag inte alls fick förklara hur jag tänkte innan det bestämdes vad som var Den Enda Lösningen. Jag valde att inte diskutera utan försöka fundera över mitt liv och mina val alldeles för mig själv i huvudet istället, så jag var nog rätt osocial mot slutet. Men det var en hel del frågor som väckts under dagen som jag ville få ordning på. Och uppenbarligen fick jag bäst rätsida på dem själv, utan hjälp. Just då i allafall.

Vad är viktigt i livet? Vilka val får vilka konsekvenser och vad är värt vad?
Jag är fast i Örebro på ett helt perfekt jobb. Helt perfekt för just nu iaf.
Men jag har mitt liv någon annanstans. Ett liv som inte ges nån chans att utvecklas, utan sätts på paus medan jag jobbar och fördriver tid i Örebro. Det blir som en jojotillvaro, med glimtar av liv under helger i Göteborg och träffa människor någon annanstans.
Den ständiga frågan - vad är mitt riktiga liv? Hur länge orkar man ha en tillvaro som känns som att den bara är i väntan på att det riktiga livet ska börja? Vad är det jag väntar på?
Så många såna där saker som gör en osäker. Satsar jag på fel grejer?
Ledde ridsport-spåret mig fel eftersom det inte ledde någon vart? Eller ledde det någon vart även om det slutade? Hade jag varit på det spår jag är nu om jag inte gjort ridsportgrejen?
Vilka val gör man för att det följer ett mönster man inte är medveten om?
Varför vet jag inte varken ut eller in?
Hur gör man, hur fixar man hela det här Livet-grejen?
Det värsta, absolut värsta med att bli vuxen är att man måste ta hand om sig själv. Fixa de här svackorna. Man kan inte komma till jobbet och må kasst. Man måste...

Shit. Det finns ju en som har det värre än jag. Hur kunde jag glömma? Jag borde ringa henne. Jag borde ringt henne redan i morse. Damn.