That's why a bear can rest at ease

Det är ganska softa dagar nu.
Hade så lugnt på jobbet att jag passade på att ringa Hanna. Har tänkt att göra det rätt länge nu, och nu på eftermiddagen var alla andra på intentionsmöte (nästan alla andra, inte bara jag som inte var med) och jag tyckte att det var läge att prata bort en kvart eller så.
Hemskt nice. Hon är sig väldigt lik, vad jag kunde uppfatta över telefon. Skönt med folk som inte förändras. Trots att det börjar vara rätt länge sen nu.
Minns att jag ringde henne en gång från teatern, när jag satt vid samma skrivbord som nu. Back i 2006 alltså. Vet inte om vi nånsin sågs den gången, men det var nog det senaste jag hörde från henne. Nu är fika bokad till torsdag. Ska bli skoj. Jag har saknat en sån som Hanna i mitt liv. Hon har alltid kunnat se rakt igenom mig. Jag minns hur irriterande det var. Vi kunde vara ute och gå runt gröna banan vid stallet och jag berättade om nåt som hände mig och vad jag tyckte om det. Och hon såg på mig och sa "nä, så känner du inte alls" eller "men det där är inte sant". Det kunde handla om vad småsaker som helst, som jag försökte inbilla mig eller som jag hittade på för att det kändes bättre. Men oavsett vad, så kunde jag aldrig lura henne en sekund. Ens när jag lurade mig själv helt och hållet. En sån är himla bra att ha ibland. Irriterande, men bra. Hoppas jag kan ha kvar henne den här gången. Nu ska jag ju vara i stan ett tag, så...

Annars har jag lite tråkigt. Var duktig och ordningssam och åt lunch i lugn och ro och gick sen hem och lagade mat efter jobbet. Gick okej. Jag vet inte varför jag alltid inbillat mig att jag inte kan laga mat. Det kan jag ju alldeles uppenbarligen ganska bra till och med.

Hamnade framför en såskadetlåta-repris. Med hemska Sanna nielsen och ganska tuffa idol-agnes. Hade jag skrivit det här FÖRE programmet hade jag inte alls tänkt på henne som ganska tuffa, men hon var coolare än hon verkat, i tidningar och reklampelare.
De tävlade såklart med varsin nån annan också, men de hamnade lite i skymundan. Det som var intressant var de här två, säkert hyfsat jämngamla tjejerna med SÅ helt olika stil. En mini-dansbands-liknande plågsam tjej som glatt sjöng Carola och gudvetvad. Henne har jag alltid varit skeptisk till sen hon var sådär sju år och var med i typ Kamratposten för att hon skrivit nån sång som låg på svensktoppen (om en fågel eller tll en fågel eller nåt sånt. gud vad jag minns konstiga saker) och redan då var hon inne på att bli dansbandssångerska. Nåt är fel om en liten unge vill bli dansbandstant. Nåt är fortfarande fel om en tjugonånting ler ett plastleende och skrattar tillgjort åt HippHipp-johans påhitt och verkar tycka typ "oj, vad tokig han är den där. konstig typ"

Och det var intressant att se hur de såg på varandra över studiogolvet. Så diametralt motsatta i både låtval och utförande.

Jag hade väl inga höga tankar om idol-agnes (så som jag inte har om nån som heter ett tv-programsprefix) och kanske märktes det att hon var en ganska blek variant, när hon sjöng en Duffy-låt (liknande, men inte i närheten, liksom).
Men ändå. Rock-wannabe. Med god koll bakåt. Have you ever seen the rain. Hon kunde sin Creedence. Man SKA kunna historia om man ska vara nåt annat än tillfällig fabriksprodukt. Nu verkade hon faktiskt ha en djupare sida, en användbar tjej. Som skulle kunna bli nåt mer, om hon vågade sluta vara en image också. Men coolast, det som gör att hon faktiskt känns som att hon är helt okej och som en ganska rolig person var att hon kunde sin Povel också. Gott uppfostrad. :) Om jag säger liksom asså vet du liksom i princip asså. Typ hela. Det är inte helt lätt att plugga in och förtjänar lite respekt. Så därför, en smula nyvunnen respekt.
Man lär sig nåt nytt varje gång man tittar på TV. Har du sagt det så.

Det blir varmt på kontoret. Jag fick gå och handla glass för att motverka värmeslag. Ingen luft och sol rakt genom fönstret. Ska man behöva tänka på vattenflaskor redan i april? Tydligen.
Det är maj snart. Och snart teaterbiennal. Årets se-fram-emot-grej. Pratade med Agneta om det på msn nyss. Kommer bli greeejt. Inte lika bra som den vi gjorde, men skönt att slippa arrangera och bara kunna gå på grejer och träffa folk och inte behöva gå hem och sova hela tiden för att man skulle vara pigg och lösa minst tio kriser varje förmiddag.

Jag har inget bokat på jobbet förrän onsdag eftermiddag. Mer än NPJ-insläpp. Skönt att kunna ta det lugnt lite. :)
Bäst jag sover, så jag orkar med morgondagens alla stridigheter. Om jag ville kunde jag ta tag i allt det trasslet som är med skottlandsgrejen, men som det är nu så understryker kaoset så bra en poäng vi försökt påpeka rätt länge. Så let there be kaos, säger vi.