Jag älskar mitt meningslösa liv

Efter galapremiärshelgen i januari berättade jag för en vän om hur jag hade haft det. Och han kommenterade det med nåt i stil med "då förstår jag att du har tråkigt i örebro, efter en sån helg".
Och jag tänkte att ja, det var en ovanligt äventyrsfull helg. Men nej. Det var en helt vanlig helg i Göteborg, visar det sig. Så fort jag kommer hit så fylls livet med folk, saker, föreställningar och äventyr. Det känns som ett ganska bra liv.

Min äta-glass-i-slottsskogen-eftermiddag blev en klättra i bergen-utflykt istället. Hittade ställen av slottsskogen där jag inte varit förut. Lite för hala skor, men hittade stenmurar att gå på, klippblock att klättra på, utsikt att titta på och mycket sånt. Klättrade ned till delar av masthugget/majorna jag inte varit i förut. Hittade lekparker och flera klippor. Det fanns en grind i staketet ut till det höga stupet ned mot shellmacken vid vita björn. Ännu större klippor och det brantaste stupet och lite bikupor. Och en liten grav för någons husdjur. Jag stannade och tänkte på Herr Muffin (kanske nästa pjäs på jobbet) och kände mig som en del av nåt kosmiskt sammanhang. Hittade ställen som Paradisgatan och fantastiska ställen att återkomma till.
Klättrade ned via Kjellmansgatan. Gamla trakter. Funderade på om de där konstiga näten på bergväggen går att klättra upp för. (på våren SKA man klättra i berg och på andra saker, som hustak.)
Hörde musik från det där kvarteret bredvid korridorslängorna. Försökte lista ut vilken tid på året det var stor fest där. Minns att jag inte följde med GDTflickorna dit förra året för att Viktor kom till stan. Funderade på om det var i samband md gothcon, men det var varmare och det var fotboll på masthuggsteatern och borde varit mer av sommar då..
Fikade med L på gamla innergården. Där är det fortfarande byggarbetskaos. Bättre gårdar vid majvallen, planterade och klara och så grymt mysiga.
Jag och Myrna gick till andra långgatan där folk hamnat efter hamletrep. Anna, My, Robin, Johan, Jenny, Peter, en vän till Jenny och vad-hon-nu-hette-som-jobbade-med-krocksäkerhet-i-bilar... Ont om stolar men rätt schysst.
Josef, Erik och några andra var på sunk-sejdeln tvärs över gatan. Robin smugglade ut sin cola och vi gick dit. Ännu trängre.
Efter en smula nonsens (och för mycket av josefs och robins historier om riktigt gross grejer) försökte vi ta oss vidare till Robins svartklubb nånstans nere vid kanalen. Inte Robins som att det var han som hade den, men som i att han var den som visste var den var. Chansen att den var öppen var rätt liten och vi var rätt inställda på att vi mest skulle vandra omkring planlöst. Men samtidigt är väl det det som liksom är grejen? Även R konstaterade att det ju fanns en risk att det skulle bli tråkigt om vi kom dit. Som det var nu så skulle det alltid vara en grym kväll, i jakten på ett riktigt coolt ställe på en bakgata nånstans i okända kvarter.
Vandra runt var väl också ungefär vad det blev. 90talshits i josefs telefon, riva felaffischerade saker från affa-pelarna, Robin som bar på en massa pappersskräp (för man kan ju inte bara kasta de affischer man tagit ned) och en för kall colaburk. Som sen blev fotboll och confetti.
Öde industriområden har många schyssta vrår och saker att klättra på. En brandstege ledde upp till ett bra ingenstans som jag ska försöka minnas i sommar sen. Upptäckte att såna där gallergolv gör mig höjdräddare än vanligt, jag får träna lite på det.

Efter många varv runt ingenstans hade vi hamnat tillbaka på sunk-sejdeln där Erik och Carl och några till fortfarande var kvar. Vidare till Aktör, fast de skulle sova där, så vi styrde om till GDT, men ändrade oss och hamnade i Annas ateljé till slut. Då var det bara jag, robin och Anna kvar och klockan var sådär mycket att det liksom inte var nån idé att hitta på nåt mer. Kanske ljusnade det över hustaken eller kanske var det bara hisingen som lös upp himlen. Jag och Robin tog sällskap genom majorna och skrämde en hundpromenadstant med våra rätt usla tolkningar av Roxettes ballad-hits. (för att bearbeta Robins trauma över att han listat roxettes look sharp som en av "five albums that shaped me"). Hustak verkar vara ett tema, R berättade om taken på vita björn som de klättrat mycket på när han bodde där.

Idag ska jag ta tag i lägenhetssaker och kanske träffa Ebba ikväll. I övrigt skrotar jag runt, kollar på Gilmore och mår rätt bra. Solen lyser över slottis precis utanför mitt fönster. Jag borde gå ut dit, men det finns gott om tid för allt. Det känns väldigt skönt att vara väldigt tillfreds med tillvaron.