Brunbränd och stark som ett A4-ark

Närå. Jag satt och läste i solen hela förmiddagen, så... Försöker att äntligen ta mig igenom den där Northern Lights som jag lånade av Jonathan för länge, länge sen. Tänkte ta med och lämna tillbaka den på GC-mötet i maj och då är det ju bra om jag läst ut den. Det går långsamt, men nu är jag lite drygt halvvägs iaf. Får se om jag läser klart inatt om jag inte kan sova.

Annars funderar jag idag på det där med fildelning. Många av mina vänner och bekanta facebookpostar saker om pirate bay. Lustigt nog är det ofta samma människor som är med i grupper som "my photos are mine - not facebooks" och andra grupper som visar att man inte alls förstått de villkoren som gäller för publicering av foton. Det handlar inte alls om att facebook äger ens bilder, utan att de måste ha lov att få sprida bilderna till tredje part för att andra användare (ens vänner, tex) ska kunna se bilderna. Men skit samma, det var inte DET som var det knasiga idag. Men det förvånar mig lite att de är väldigt måna om äganderätten till sina egna foton, men inte upphovsrätten till andras foton, filmer, ljudupptagningar, inspelningar. Paradox? Dubbelmoral?

Jag försöker vrida och vända på det här och det är en ganska känslig fråga. Jag har inte tänkt färdigt och är inte helt klar i min uppfattning, så jag tänker inte slå fast nån absolut åsikt för hela den samlade debatten. Men jag har en del saker jag funderar över:

Jag vet inte riktigt vad eller hur folk tänker. Men jag tror att fildelningsdebatten är ett par olika debatter olyckligt ihoptrasslade.
Det är 1: en fråga om teknikutveckling. 2: en fråga om att vilja betala för sig, eller snarare en vilja att slippa det. 3: en fråga om immaterialrätt och 4: en fråga om rättspraxis. och säkert ett par, tre frågor till som rör till allting.
Och det blir inte direkt bättre av att de som uttalar sig eller tycker saker i allmänhet inte riktigt har ett hum om mer än max en av frågorna och dessutom inte ser till en större bild av rätt och fel eller konsekvenser i flera led.

Frågan om teknik och möjlighet att tillgodogöra sig film eller musik på annat sätt än att köpa en fysisk produkt är en fråga. Separat från alla andra. Skivor är säkert på utdöende och kommer att ersättas med något annat. So far, inga problem.

Men sen det här med att det skulle vara en rättighet att tillgodogöra sig någons verk för eget bruk utan att betala för det?
Musik. Äpplen. Bilar. Skor. Filmer. Böcker. Telefoner.
Jag tycker att det är precis samma sak. Någon lever på att produera en vara. Någon tar betalt för den. Någon tar betalt för att distribuera den. Någon tar betalt för att marknadsföra den.
Varför ska en filmproducents eller en musikers verk vara något som man får sprida hur som helst?

Jag tvivlar på att ens en bråkdel av de som gått med i piratpartiet har läst immaterialrätt. Jag tvivlar på att särskilt många förstår att en förändring av upphovsrättslagstiftingen påverkar precis ALLT i samhället. Från logotyper till ritningar till texter till... ja, vad du vill. Varumärken. Fråga en "pirat" hur man definierar "verkshöjd" och hur många kan ge ett tillfredsställande svar? Kan du inte definiera verkshöjd kan du inte avgöra vad som är upphovsrättsskyddat eller inte.

Jag vill poängtera att jag inte alls är säker eller ens i närheten av att tycka att själva rättegångsdomen är ett framsteg. Jag tror att de kan ha tänkt fel. Själva brottet ligger väl i själva kopieringen, alltså att från en skiva framställa och sen sprida ett upphovsrättsskyddat verk i sin helhet till personer utanfr den egna bekantskapskretsen. Och det är kanske inte DET de gjort på själva sidan. Jag vet för lite om vad de faktiskt sysslat med. Det är kanske inte den som uppmanar till spridningen som är den som gjort sig mest skyldig.
Men de som försvarar dem har också i många fall tänkt lite fel. Eller lite för kort.

Människor lever på att framställa upphovsrättsskyddat material. Det är ett jobb. Film kostar, för att det är en massa människor som har till jobb att framställa film. Musik kostar, för det är någons jobb att skriva, arra, spela in, producera, marknadsföra och distribuera den.
Man kan tycka illa om skivbolag, man kan tycka att de tjänar för mycket pengar på artisters jobb. Men det är de som sitter på saker som dyr studioutrustning och det är de som betalar förskottsarvoden så musiker har råd att leva även när de inte drar in pengar på turnéer eller skivförsäljning. Det är de som har råd at investera i nya talanger, ge dem inspelningstid och betala alla utgifter tills dess att det finns en skiva som kan ge en intäkt.
Man kan tycka vad man vill om det.

Vad är vitsen med att jobba inom skapande yrken om man inte har den ideella och ekonomiska upphovsrätten till det man skapar? Om man inte kan leva på att sälja sina verk?
Då hamnar vi i det där med att det är ett privilegium att jobba med något man älskar, igen. Jag är så trött på det.
Potatisodlare, konstnär. Jag betalar för att äta den mat du procucerar. Du betalar för att lyssna på den musik jag skapat. Eller se den film jag spelat en roll i.

Utan immaterialrätt finns det ingen möjlighet för människor att ägna sig åt ett professionellt skapande. Hur ska man finansiera sitt uppehälle?

Det finns lite människor med hyfsat genomtänka åsikter om det här, med andra syner på egendom och ägande.
Men mest verkar det hävdas ens egen rätt att tillgodogöra sig saker. Min rätt att se på film. Min rätt att lyssna på musik.

Med den som är insatt i immaterialrätt fortsätter jag gärna att diskutera. Men de flesta "pirater" vägrar erkänna att det än så länge är ett brott att sprida material som någon annan har den ekonomiska upphovsrätten till. (för den ideella upphovsrätten är det sällan nån som bryter mot. och det är sällan nån ens nämner skillnaden.)
På ett sätt (och på många andra sätt inte) är det som diskussionen om att planka i kollektivtrafiken. Jag tror att det är fel sätt att gå om man vill påverka. Eller TV-licensen. Samma sak. Man kan tycka att det är fel. Att kollektivtrafik ska vara gratis och att oberoende TV inte är nåt man ska betala för. Men så länge lagar och regler säger att det är ens skyldighet att göra det så borde man finna sig i det och göra rätt för sig medan man med demokratiska medel förändrar samhället.

Folk av idag är alldeles för måna om sina rättigheter och ser sällan skyldigheter man har som medborgare och del av ett samhälle.

Vad fint det vore om konsten i samhället var helt fri och man kunde se och höra vad man ville, som en medborgerlig rättighet. En utopi av något slag.
Men då måste samhället tillsammans försörja de som förser samhället med konst också. Så som man i gamla tider försörjde kringresande trubadurer och teatersällskap och berättare.

men ah. vad jag vill komma fram till är att av alla dessa människor som postar saker om piratpartier och upphovsrätt är det få som tänker bortom sig själva.

Jag tänker förstås på mig själv mest i det här också. Jag jobbar i en konstnärlig branch där det mesta är upphovsrättsskyddat. Det är så de flesta i min omgivning försörjer sig. Genom att behålla den ekonomiska rättigheten till saker de skapat. Texter, bilder, scenografier.
Jag gör affischer. Och får betalt för det.

men den springande punkten. Arbete och skapande. Vem bestämmer vems arbete som man ska betala för och vems arbete som inte är rätt betala för?