liksom du någonstans på jorden

Jag är alldeles för trött, men jag tror att det är vädret. Alla på jobbet går omkring och är sega och trötta.
Alla går omkring i fina 90%Paradis-luvtröjor också, det är fint. Jag gillar luvtröjor och det här är en bra sort. Så överallt, snygga människor i snygga tröjor. Det är en bra arbetsplats.

Göteborg i helgen. Var nice.
Att komma tillbaka in i min egen lägenhet - hell, bara att gå över gården - fick mig att inse hur viktigt och bra det är att ha ett hem. En punkt där man kan landa, koppla av, vara hemma.
Hemma hos mig är ett väldigt bra ställe, jag tycker mycket om det. Det var skönt att återse det och få bekräftat hur viktigt det är för mig.

Det var också rätt bra att upptäcka att det inte var nåt konstigt att vara tillbaka i min gamla lägenhet. Min andrahandshyresgäst flyttade ju inte ut förrän söndagen, så jag och Linnea sov på slottsskogsgatan fredag och lördag.
Jag trodde att det skulle kunna kännas märkligt, men det funkade helt utan problem. Det är världens finaste tapeter, var det enda jag tänkte på. Nån gång ska jag skaffa de där svartvita arbetsrumstapeterna till mig också.

Jag började med att ta en lång promenad genom hela göteborg, hem till Majorna.
Avenyn är som vanligt, vem orkar? Vasagatan. Det är med blandade känslor jag passerar sprängkullen där spöken från förflutna kurser gör sig påminda. Stegen ekar "resttenta, resttenta", tills jag kommer till låga trädgrenen vid KTB-parken, den man måste hoppa och slå handen i, så att det ser ut som att man slår i huvudet.
Haga med fina människor på kvällspromenad. Nedsläckta dramabokhandeln. Jag tror att den ären sån där Harry Potter-plats. Där mugglare bara ser ett tomt skyltfönster, men där det ligger nåt vitkigt trollkarlsaktigt.
Underbara Andra Långgatan. Massa bekanta ansikten.
Släckt på teatern. Jag pratade bort en lång bit av promenaden med fantastiska My. En sån där som det liksom inte spelar nån roll vad man pratar om, det blir bäst ändå. Bästa sortens vänner. Man bara hör ihop sådär, man kan ringa för att säga absolut ingenting och prata om absolut ingenting och det är bara så himla bra och meningsfullt.

Det var galet stjärnklart över Majorna och Slottsskogen och en av de finare kvällarna på länge. Jag satt på en sandlåda (en sån där blå) och åt upp min matsäck och kollade på fotbollsplanerna och skogen och hustaken. du vet precis vid den där nedförsbacken i svängen, när hela kungsladugård breder ut sig nedanför en och man ser ända bort till älvsborgsbron och förbi. Stadsljus och hav. Jag gillar majorna.

Linneas spårvagn kom ikapp mig precis vid Ekedal, nästan hemma. Vi satt på innergården, vid gungorna, och pratade festival och skrev arvika-sång och bara var. Det var kallt, men vi hade ingen nyckel, så vad gör man inte?
Det är mycket människor, mycket sommarplaner. Mycket längtande efter Arvika och allt och alla. Det är tomt utan dem. Det är så bra att man får ha människor som fattas en så mycket. Tänk vad tomt det skulle vara om man inte hade folk man kände sig tom utan.

Lördagen fortsatte i ett äta lunch på Zenit med Myrna. Nice.

Jag och Ebba åkte ut till Saltholmen och hörde hur tyst det är i skärgården, med bara havet och ljudet av steg mot träbrygga. Ett gistet båthus och godis i såna där påsar från när man var liten. De vita med färgglada bubblor på. Eller cirklar. Eller bubblor. det borde vara bubblor.
Livet är rätt perfekt, i lagom kall vårvintersol vid havet. Med Ebba och teaterplaner och prata om livet i allmänhet och Sweetest swing och Rebecca och hur mycket just den uppsättningen har betytt för oss allihop.

Linnea kom förbi på kvällen igen. Hon hade skickat sista versen av arvikasången tidigare och nu funderade vi på att skriva en ny, men var för trötta.

Söndag och återse min lägenhet. Flytta om lite grejer för att det ska få plats en inneboende.
Inse att jag måste göra en IKEA-tur på lördag förmiddag för att ha nånstans att sova. Eller äta mat.
Men det är världens finaste lägenhet.
Jag har två bra ställen att bo på, för jag börjar få ordning på mitt vindsrum också nu.

På jobbet händer inte så mycket, jag tror att det är lugnet före stormen. Vi väntar på att några riktigt stora problemlösningsförsök ska bära eller brista.
Vi kan inte göra så mycket mer än att planera för alla alternativ och backupplanerna står redo, så come what may.