Det närmar sig premiär på jobbet. Långa dagar. Jag försökte se om det var meningsfullt att vara med under ljuskvällen igår, det var det inte. Men manusrevisionen blev klar. Yay me.
Idag känns mest som att jag suttit av en massa tid. Prodmöte och manusdetaljer på fm. Uppdatera och skriva ut. Laga kopiator, byta toner. Skicka manus med Anna. Äta lunch med Ami.
Sen gick eftermiddagen åt till att skicka några viktiga mail, spela Desktop tower defence, kolla på Jon Lajoie på youtube med Pontus, försöka stå två på balansplattan med Lotta...
På fikat var bara P, Isabelle och Claes där, de hade en skuuuuum diskussion om saker som kunde uppträda på nästa onsdagsclub. Ungefär som Annas och Esses julgran. De gillade idén och började genast göra grötrim på samma tema. Till slut spårade det ut alldeles för mycket. Det är ett märkligt jobb jag har.
Märkligt är också livet i stort. Och världen.
Ica-handlaren i Gropen utanför Mullhyttan (utanför Fjugesta, utanför Örebro) säljer hästskor och sådant. Och hade extrapris på semlor som han rekommenderade till alla.
Jag träffade Hanna Cardells mamma på lunchen. Skoj! Örebro är litet, alla dyker alltid upp igen.
Jag borde verkligen åka ut till Karlslund igen nu när jag är i stan. När det blir vår, kanske.
Om jag kunde få tag på Jossan igen, tänk vilken vår-grej det skulle vara. Det är tio år sen, minst, som vi satt på taket till Bo's magasin och åt Sööö-fööö-glass. Men jag minns det som igår.
Den här stan är mycket minnas.
När jag får tid att göra nåt annat än jobba, dvs när premiären har varit, så ska jag ringa Hanna. inte hanna cardell, utan vanliga Hanna. Och Emma. Det är dags att träffa lite folk även i Örebro.
Och snart är det Karlstad. Så även om jag känner mig ensam och har tråkigt så har jag det nog rätt bra ändå.
bullets in the head
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar