just around the corner

Okej, ibland är Örebro schysst och ibland känner jag mig inte så ensam.
Jag sprang på Kalle när jag kom tillbaka till teatern efter schema-/ljuskvällen i Vivalla.
Fick skjuts hem och han och Claes och Niclas skulle dricka vin hos Kalle&Cecilia. Jag kokade makaroner till min vid det här laget ganska väl upptinade matlåda och gick ned och gjorde dem sällskap.
En helt galen kväll. Jag gömde mig bakom en stor, lilarosa kudde ibland när det blev lite för galet. Skönt att få prata skräp om allt som pågår på jobbet, med bra och engagerade människor. Lite för engagerade kanske ibland. När man ondgjort sig över ALLT i en produktion och på en teater, då är det ibland lite svårt att plocka ihop sig och gå tillbaks och vara mitt inne och driva just den produktionen vidare och tycka att den är världsbäst.
Det blir ju aldrig riktigt bra om man inte tycker att den ÄR världens bästa produktion. Det känns lite jobbigt att det inte känns som att våran produktion är det. Det skulle liksom behövas att man kände det för att det skulle gå bra nu.

Men vilken schysst avslutning på en dag som annars höll på att sluta med en playlist för vemodiga tillfällen. Inte för att nåt var ledsamt, utan för att det var kvällsmelankoli i allmänhet. Nu fick jag skratta så jag kiknade istället. Jag har det ganska bra. Jag har det nog faktiskt väldigt bra.