between a fairy tale, and a lie

Som en parentes innan jag ger mig in på funderingarna från förra veckans repetitioner, saker från helgens TV-spelskväll eller oron för kommande veckas premiär.
Jag försöker fatta kloka beslut och bara göra bra saker nu.
Men ibland har jag en playlist för tillfällen då jag vill vara ledsen över saker som inte blev som man ville, eller inte blev alls.
Framförallt innehåller den Kate Monsters fina sång från Avenue Q.
(om du söker efter den, se om du hittar den i London-versionen, med grymma Julie Atherton. Annars kan du ge dig till tåls en vecka, så finns den som bonus-spår på hennes skiva jag just beställde...)
Det är inte direkt temat för idag, men ibland, som sagt. Du vet hur det är. Och jag bestämmer mig ju hela tiden för det där med "for my own sanity...", men...



There's a fine, fine line
between a lover, and a friend.
There's a fine, fine line
between reality, and pretend;
And you never know 'til you reach the top
if it was worth the uphill climb.
There's a fine, fine line
between love and a waste of time

There's a fine, fine line
between a fairy tale, and a lie.
And there's a fine, fine line
between "you're wonderful" and "goodbye".
I guess if someone doesn't love you back
it isn't such a crime
But there's a fine, fine line
between love and a waste of your time

And I don't have the time to waste on you anymore.
I don't think that you even know what you're looking for.
For my own sanity I've got to close the door and walk away...

There's a fine, fine line
between together and not.
And there's a fine, fine line
between what you wanted,
and what you got.
You gotta go after the things you want
while you're still in your prime.

There's a fine, fine line
between love and a waste of time.