Like a rolling stone

Det känns som att det har varit väldigt mycket bära flyttkartonger på sista tiden.
Let's see:
Till evakueringslägenheten
tillbaka från evakueringslägenheten
(Mina saker till arbetsrummet)
Till min nya lägenhet
(lite saker till Hagstugan för förvaring)
Till Örebro
Till Anjas lägenhet
och nu, till mitt vinds-rum

Sen så småningom ska jag flytta saker tillbaka till Gbg och ha ett rum kvar där och hyra ut det andra. Men jag orkar inte tänka på det nu. Jag känner mig lite rotlös.

Men mitt vindsrum är fint. Det har fått märkliga gröna gardiner och en orange matta, men det går nog att göra nåt åt.
Och just nu verkar det ha förvandlats till Stalingrad eller nåt, för det stod två små arméer uppställda på mitt golv.
Jag hoppas att de leker färdigt idag så jag kan bo där imorgon.
Eller i övermorgon, då. Jag ska packa upp lite imorgon och typ ställa iordning lite på lunchen på onsdag så jag kan bara komma hem och ramla i säng efter onsdagscluben på teatern. Micke Persbrandt kommer inte!

Jag har gjort en dumhet med schemat, för utan att tänka på att torsdagar är schemaläggningsdagar så bokade vi rep till 20:00. Vilket gör att Mattias är tillbaka tidigast 20:30. Torsdagen blir en låååång dag alltså. Tur att det är Helena-födelsedag på Jac's så att jag har sällskap medan jag väntar på mitt schemaläggningsmöte.

Jag saknar Gbg lite, jag ska väl åka dit snart och försöka styra upp det där med hyra ut ena rummet i lägenheten... Och passa på att hälsa på alla. Jag saknar dem så himla mycket.
Jag hoppas att jag kommer tillbaka dit, det vore en perfekt lösning om jag kunde jobba typ 60-70% i Örebro och sen vara i Göteborg resten. Funkar både tidsmässigt och ekonomiskt.
Jag gillar jobbet i Örebro men jag har så mycket saker i Gbg som drar mig tillbaks ditåt.
Världens finaste lägenhet i mysigaste Majorna. Tuffaste teatern. Och massa människor.

Jag måste jobba för att komma in på DI eller kanske klara mig utan DI, och bästa stället att jobba på just nu är i Örebro. Men åh, vad jag önskar att det gick att kombinera. Jag vill hinna bli klar med Göteborg innan jag kommer in på DI och det blir Stockholm.
Jag trodde inte att jag var så fäst vid Gbg, men förra gången jag var där var det så uppenbart hemma. Ställen, människor.

När jag först flyttade till gbg var det örebroansikten jag trodde mig se i folkmassor och såna jag förväntade mig att springa in i på stan.
Nu är det i Göteborg jag har alla mina bekantskapskretsar och alla de där som Karin pratade om i slutet av Skriv upp mig: "...de där du ser varje dag, DINA främlingar, om du förstår hur jag menar..."
De som gör att man inte känner sig så ensam.

Örebro är rätt ensamt. Jag ska nog försöka göra nåt åt det.