Den vackraste apan

Det verkar vara mycket apor nu.
På kårhustaket började Hamp sjunga på en gammal sång från Bangatan-tiden.
Passade bra, eftersom allt börjar kännas som på den gamla goda tiden. Jag, livet, världen, självförtroendet och allt det där du vet.
Så det kändes som alldeles rätt soundtrack. Från då när Hamp lekte "byt ut alla substantiv mot Apa", den bästa sången ever, fast jag minns bara delar, de som gick på repeat, liksom.
"Hon som var min apa, hon som var apan i mitt liv..."
Vilka tider det var! Och Ylva och kanelbullenatten.
Jag saknar Bangatan och det var skönt att hänga en soft efter-galan-dag med Karin, som då.