Hemvägsvalfrihet önskas

Ibland hatar jag att vara tjej.
De orättvisa begränsningarna jag hatar mest har inte med lönsekillnader och gudvetvad att göra, utan med otryggheten.

Jag åkte med 6:an hem från jobbet. Kom till järntorget och funderade på att inte gå av och byta, utan åka till Linneplatsen och gå genom slottsskogen, för det kändes som en fin kväll för promenad och som att det vore skönt att röra på sig efter att ha suttit stilla länge.
Sen kom jag på att det var sent och mörkt och att man inte ska vara ute och gå i parker ensam vid såna tider.
Det är så orättvist!
Jag vill kunna gå var jag vill, när jag vill. Och helst vill jag göra det utan att känna att jag tar en kalkylerad risk.

En referens till Det-kan-ha-varit-Swedenborg

Jag kommer ibland att tänka på Swedenborg. Eller jag är inte alldeles säker på att det kan räknas som att referera till Swedenborg, för jag vet inte helt säkert att han faktiskt sagt så. Du vet, man hämtar sin kunskap från så konstiga håll. Jag läste i Maria Gripes "Skuggan över stenbänken" eller någon av de senare i serien om ett Swedenborg-citat som huvudpersonen skriver ned i en bok över kloka saker. "Kärlek är vår enda räddning när vi möter överlägsna förtjänster hos vår nästa", ungefär så.
Det händer ibland att jag ställs inför människor som jag känner mig hotad av. Inte sådär fara-för-livet-hotad, utan ställningsmässigt hotad. Människor som är bättre än jag på saker, uppskattas av människor vars uppskattning jag också värdesätter. Människor som det på något sätt upplevs som att jag befinner mig i en konkurrenssituation med. Personligt eller professionellt.
Då brukar jag tänka på det som jag tror mig veta att Swedenborg sagt.
Och tolkar det som att enda sättet att inte hata de här människorna - som jag egentligen tycker om - för att det går bättre för dem än för mig, är att helt enkelt bara tycka om dem för att de är så bra.
Det finns så mycket prestige.
Det är roligt om det går bra för ens vänner, så länge de inte tar en plats man själv vela ha, umgås mer med vänner man själv aldrig hinner/får träffa, är bättre än man själv på något man bryr sig om. Då blir det svårt.
Om man inte släpper det andra och bara tycker om dem istället.
Jag funderar ofta på om inte en del av de jag ibland har svårt för inte bara är såna som jag kännr mig på något sätt hotad av? Att de ska ta min plats i något sammanhang? Människan har så starka behov av att höra till.
Att ogilla utan anledning gör ju bara illa en själv. Vår enda räddning, inte för världens skull eller för stämningens eller någon annans, men för att man själv inte ska gå under av all ångest över andra människors hot mot ens tillvaro. För att det gör en illa att ogilla.
För att man är så mycket mer harmonisk när man inte är missunnsam. Swedenborg, minsann. Elle Gripe, om hon hittade på det själv. Smart var det jallafall.

Jag känner mig kvasifilosofisk och pretentiösdravlig eller som att jag slår fast något självklart och jag har dessutom glömt bort att jag skulle fortsätta min redogörelse för Malmö-helgen. Men jag funderade på det här och det var ju funderingar det skulle handla om här. Right?

Malmö

Över helgen i Malmö hos M och R.
Så påtagligt avstressande att vara borta. Allt kändes harmoniskt och allt var bara trevligt hela tiden.
En chans att komma ihåg vad jag vill, vem jag är och hur jag vill ha det.
Så soft att bara sova i vardagsrummet/köket och äta scones till frukost.

När jag kom till Malmö hamnade vi mitt i en motdemonstration mot rasistiskt torgmöte. Folk med nycklar, visselpipor och annat oväsen gjorde sitt bästa för att det inte skulle höras något av alla de fuskfakta som torgmötestalaren försökte lura i malmöborna som kom gående längs stadens mest trafikerade shoppinggata.
Senare hade vi en lång diskussion med R och oss själva om det verkligen är okej att överrösta folk som försöker framföra åsikter.
Jag tror att det finns bättre sätt, men jag blev så glad av att delta i själva demonstrationen. Som en påminnelse om vem jag var förut, vad jag tycker är viktigt och vilka sammanhang jag känner mig hemma i. Vänsterslagord, plakat, banderoller och folk i palestinasjal. Jag borde göra mer sånt. Jag borde prioritera tid för det.

Falafel på vägen hem, genom malmö, förbi kulturcentralen och liknande ställen. Jag slogs av hur många teateraffischer som fanns i fönstret. Jag har ingen koll alls på malmös teatrar. Hade vi planerat hade vi kunnat gå på en skitbra pjäs bara tvärs över gatan från lägenheten, men äh, vi kom på det för sent.
Vi skippade chokladens dag för lördagen och satsade på äppelpaj och kortspel istället.
M hade en kompis som fyllde år, och framåt elva försvann hon ut nånstans. Jag hängde inne hos R och åt kvällsgröt och pratade om festival och massa annat. Hans kompis - också M - hängde också där och vi pratade om bilder och bröder och polen. typ.

Vi hade blivit lovade våffelbrunch hos M:s kursare Kaninmannen, men sov för länge. Så vi råddade ihop våfflor och scones hemma istället. Det blev en schyyst frukost, fast först vid tolv. Jag hade ordningsamt nog ätit gröt vid nio för säkerhets skull. Grannen S kom förbi, liksom A/F (svårt att veta om förnamn eller efternamn ska användas) som jag pratat med på msn på morgonen. Schyyyyst kollektiv-brunch!

nu ska jag laga kvällsmat! återkommer om söndagens promenader sen!

Playlist för nuläget

Jag har bara med mig den lilla datorn, så möjligheterna att bygga en lång playlist är begränsade.
Men lite har jag skramlat fram, för att förstärka, fördjupa eller bearbeta:

Lars Winnerbäck - om du lämnade mig nu
Sophie Zelmani - a thousand times
Beatles - yesterday
Duffy - warwick avenue
Bee gees - tragedy (för en underhållande kant på det hela)
Robyn - with every heartbeat

Omstart

Jag har varit sjuk och börjat bli bättre.
Nu vänds livet upp och ned igen och jag återkommer nog här först när jag fått rätsida på livet igen och kunnat börja om.

Hornbyeska bok-tankar, tidig september: Hanne vs. den litterära kanon

Det där med att inte köpa fler böcker gick inte så bra.
Det snöbollade iväg efter att jag hört spanarna prata om en bok vars handling gick baklänges och eftersom jag är alldeles för lättpåverkad av radio blev jag genast tvungen att läsa den. Jag hittade den inte på bokhandeln på vägen hem, så det blev adlibris. Där hittade jag såklart massa annat, så efter att ha försökt begränsa mig så kunde jag kapa ned listan till bara kanske sju böcker. Och nästan bara böcker som nästan helt och hållet funkade med min gamla föresats att försöka se till att min bokhylla är kvoterat jämställd, och att jag därför bara får köpa böcker av kvinnliga författare tills min bokhylla innehåller 50/50.

Jag har inte heller lyckats plöja mig igenom de böcker jag redan hade. Börjat och lagt åt sidan är trenden just nu:
Wuthering heights. Långsamt! Kanske går det snabbare att läsa den på svenska? Jag vet inte hur långt jag kommit i sidor eller kapitel, men killen är fortfarande kvar i samma regnstorm på det där godset. Det är väl iofs där det ska utspela sig, men det händer ju inget alls! Dialektskildringen är fin och bara delvis obegriplig (heja, förklarande fotnoter!) Men annars, nja.
Vilhelm Moberg - din stund på jorden. Återigen en pratsam och inåtvänd bok. Inte heller där längre än något kapitel in i boken, men redan utled på den tråååkiga huvudpersonen och hans trååååkiga skildring av sverige och amerika.

Sen lyckades jag läsa några av de böcker jag beställt (jag råkade få med en bonus-pocket från cdon.com också, så de kom fram tidigare än de adlibris-böckerna jag hämtade idag)
Martina Haag - martinakoden. Det är nu den litterära kanon fnyser åt mig. Och det är nu jag säger åt den litterära kanon att sluta vara så galet tråkig. Jag vet att Martina Haag inte kommer göra mig ett dugg på nåt djupare plan, det är inte stor poesi eller själs-eller samhällsomrstörtande litteratur, men det är så jäääävla roligt och ibland måste det väl vara meningen med allt? Enkelt, javisst. Ett språkbruk som vem som helst kan åstadkomma? Nej. Det handlar inte om at hon är bra på stilistiska grepp eller ordrikedom eller språkkänsla på andra finkulturella sätt. Men hon är asbra på att skriva precis som man pratar, känner och kan ta till sig. Och så galet roligt. Det är en konst och en färdighet att skriva dräpande roligt. Oväntat och fyndigt och skoj. Jag skrattar högt, oavsett om jag sitter ensam eller på vagnen bland folk. Det gör jag nästan aldrig annars. Så, me like!

Miss universum - kanske inte en bok,eller åtminstone inte en roman. Klipp och knas från världens coolaste. Sista delen, om hennes och våra stjärnor är något att ta till sig och ta efter.

Det var nog allt jag kommit mig för att läsa sen sist, tror jag?

Köpta böcker:
Johanna Nilsson - SOS från mänskligheten. Bästa författaren EVER. Nya boken. Måste has.
Viveca lärn - värmebölja. Jag gillade inte TV-serien, men saltö-böckerna är feelgoodlitteratur av trevlig sort.
Peter Kihlgård - kicki och lasse. Boken som tvingade mig att köpa allt det här. Spanar-Jessicas fel! Hoppas att den är bra.
Liza Marklund - livstid. Jag skulle kunna debattera länge om alla de som ogillar LM och vad det där obegripliga och oproportionerliga ogillandet bygger på. Jag tycker att hon är cool. Hon är en av mina finaste feministiska stjärnor!

Och mest för att den fanns där: Vanja Hermele - i väntan på vaddå? Teaterförbundets guide till jämställdhet. Måste man ju ha. Borde jag haft för länge sen. Bättre sent än.

I övrigt har jag inte mycket till övers för den litterära kanon, som kanske märks på månadens inköp. Jag hade tänkt ondgöra mig över den, men orkar inte nu.
Jag måste ta itu med jobb för teatern och vila lite inför ny dag på jobbet imorgon. SÅ roligt!
(jag ska läsa det här när jag jobbat där ett tag, och påminna mig om min entusiasm, om jag glömt)

I övrigt gillar jag den gamla tv-serien fem i familjen just nu, och försöker ta reda på om House kunde vara nåt att se. Såg ett avsnitt på hotellet för ett tag sen och gillade. Nu ska jag lista ut om det var en tillfällighet eller om det kan vara värt att se hela serien.

Som en sista parentes ska jag bara vara nöjd över en oväntad fördel med nya jobbet: jag som aldrig kunnat komma på vad jag vill äta eller ha några idéer alls när det gäller mat blir massa inspirerad av att se vad andra handlar. Bara idag har jag sett massa saker som gör att jag kommer på att jag också vill handla och äta just det. Jag är nog lite väl mottaglig för intryck ibland. Men för en gångs skull blev det en nyttig egenskap!

Örebrohelg, del 2

På söndagen la vi svampjakten på is ett tag. Förmiddagen bestod av att jag skulle lära mig Indesign. Jag har försökt på egen hand, men aldrig lyckats något vidare. Men tillsammans med pedagogiske fadern tog det inte många minuter innan jag klarade det så bra att jag till och med kunde hitta på egna genvägar och knep. Jag minns inte vad, men nåt jag gjorde gjorde jag på ett så smidigt sätt att till och med fadern blev imponerad av att jag fixade det på ett sätt han inte tänkt på. Jag blev så pass bra att jag kunde göra min Trixter-annons i Indesign utan större problem. Jag kan inte ett enda kortkommando än, men överlag tycker jag mig se fördelar med indesign, även om det är sjuuukt mycket svårare att lära sig än Quark.
Jag ska fortsätta träna, snart borde jag fattat det mesta av bas-grejerna. Det roliga med Indesign är att det precis som alla andra adobe-program har oändligt många detalj- och specialfunktioner. Huuu för att lära sig allt det!

Eftermiddagen ägnades åt Emma-fika. BaraVara-choklad till att börja med, och sen en lååååång promenad kring de trevligaste delarna av Örebro. Vi plockade äpplen vid mina och Majas gamla äppelträd, de där som är liksom publika träd, så man inte behöver känna att man pallar frukt. Blött i gräset och blött om fötterna efter ett tag (förkyld!) men grymt roligt. Jag blev plötsligt inspirerad att klättra, så jag kastade ned äpplen till Emma som bedömde de flesta som för sura. Jag gillade dem, vildäpplen ska vara svårtillgängliga. Mesiga äpplen är tråkigt, vilda svenska äpplen är nice. Jag vill baka paj, jag borde göra det snart...
Emmafika är en av de få grejer utanför familjen som jag brukar hinna/orka/lyckas planera in när jag är i Örebro. Helt klart en av de bättre grejerna med den stan.
Linus dök oväntat upp mitt i fikandet. Det var inte meningen, jag vill egentligen helst fika i fred, för det är svårt att hålla fokus på flera samtidigt och kunna prata ordentligt. Men han visste inte att vi var där, han ville bara dricka kaffe i väntan på sin mamma, så det var väl okej. Vi fikade klart och gav oss iväg, Linus mot järntorget och E och jag mot stadsparken, wadköping och allt sånt.
Efter äppelplockningen var mina skor genomblöta, så i väntan på att åka hem till pappa gick jag till Ami-lägenheten och lånade ett par torra strumpor, samt gummistövlar.
Nilsson hade ny idé om svamp (favorit i repris - smörsopp på bommenvägen) och vi hittade en del. Överslagshandlingen att åka vidare till ånnaboda och se om det fanns svamp där gav inte så mycket. Framförallt för att det blev mörkt ganska direkt. Det är en vänlig och fin skog, men i höstruskmörker kändes det ändå liiite otäckt, särskilt när Nilsson skrämdes och det i samband med det dök upp två personer ur skogen en bit bakom oss. De visade sig vara snälla skidåkare som provgick inför vintern, men innan det var de ganska otäcka som gick precis sådär mycket fortare än vi att de tog in på oss i ett skräckfilmstempo...typ.
Eftersom vi ändå åkte runt en massa åkte vi vägen förbi Linus mammas hus. L och hans far hade varit ute i en kvart och hittat en halv evighet med trattkantareller. Orättvisa!
Orättvisan mildrades lite av att vi fick med oss några hem. Tillsammans med det vi hittat själva blev det en okej mängd att dela på. Resultat för svamphelgen: ingen storfångst, men helt okej. Tillräckligt för året iaf. Nästa år ska jag hitta ett ställe i Göteborg, så jag inte måste åka 30 mil för att plocka svamp.

Måndagen var mest åka-hem-dag. Trött och ganska förkyld. Tydligen är jag känslig för att vara blöt om fötterna. Jag fick en del gjort under tågresan, och kände mig lite bättre när jag kom hem, men jag åt alldeles för lite, så jag mådde kasst igen när jag kom hem efter mötet på teatern.

Inget städjobb på tisdagen, men nytt jobb med introduktion idag. Yay!
Ett annat kapitel. Men skoj var det!