Örebrohelg, del 2

På söndagen la vi svampjakten på is ett tag. Förmiddagen bestod av att jag skulle lära mig Indesign. Jag har försökt på egen hand, men aldrig lyckats något vidare. Men tillsammans med pedagogiske fadern tog det inte många minuter innan jag klarade det så bra att jag till och med kunde hitta på egna genvägar och knep. Jag minns inte vad, men nåt jag gjorde gjorde jag på ett så smidigt sätt att till och med fadern blev imponerad av att jag fixade det på ett sätt han inte tänkt på. Jag blev så pass bra att jag kunde göra min Trixter-annons i Indesign utan större problem. Jag kan inte ett enda kortkommando än, men överlag tycker jag mig se fördelar med indesign, även om det är sjuuukt mycket svårare att lära sig än Quark.
Jag ska fortsätta träna, snart borde jag fattat det mesta av bas-grejerna. Det roliga med Indesign är att det precis som alla andra adobe-program har oändligt många detalj- och specialfunktioner. Huuu för att lära sig allt det!

Eftermiddagen ägnades åt Emma-fika. BaraVara-choklad till att börja med, och sen en lååååång promenad kring de trevligaste delarna av Örebro. Vi plockade äpplen vid mina och Majas gamla äppelträd, de där som är liksom publika träd, så man inte behöver känna att man pallar frukt. Blött i gräset och blött om fötterna efter ett tag (förkyld!) men grymt roligt. Jag blev plötsligt inspirerad att klättra, så jag kastade ned äpplen till Emma som bedömde de flesta som för sura. Jag gillade dem, vildäpplen ska vara svårtillgängliga. Mesiga äpplen är tråkigt, vilda svenska äpplen är nice. Jag vill baka paj, jag borde göra det snart...
Emmafika är en av de få grejer utanför familjen som jag brukar hinna/orka/lyckas planera in när jag är i Örebro. Helt klart en av de bättre grejerna med den stan.
Linus dök oväntat upp mitt i fikandet. Det var inte meningen, jag vill egentligen helst fika i fred, för det är svårt att hålla fokus på flera samtidigt och kunna prata ordentligt. Men han visste inte att vi var där, han ville bara dricka kaffe i väntan på sin mamma, så det var väl okej. Vi fikade klart och gav oss iväg, Linus mot järntorget och E och jag mot stadsparken, wadköping och allt sånt.
Efter äppelplockningen var mina skor genomblöta, så i väntan på att åka hem till pappa gick jag till Ami-lägenheten och lånade ett par torra strumpor, samt gummistövlar.
Nilsson hade ny idé om svamp (favorit i repris - smörsopp på bommenvägen) och vi hittade en del. Överslagshandlingen att åka vidare till ånnaboda och se om det fanns svamp där gav inte så mycket. Framförallt för att det blev mörkt ganska direkt. Det är en vänlig och fin skog, men i höstruskmörker kändes det ändå liiite otäckt, särskilt när Nilsson skrämdes och det i samband med det dök upp två personer ur skogen en bit bakom oss. De visade sig vara snälla skidåkare som provgick inför vintern, men innan det var de ganska otäcka som gick precis sådär mycket fortare än vi att de tog in på oss i ett skräckfilmstempo...typ.
Eftersom vi ändå åkte runt en massa åkte vi vägen förbi Linus mammas hus. L och hans far hade varit ute i en kvart och hittat en halv evighet med trattkantareller. Orättvisa!
Orättvisan mildrades lite av att vi fick med oss några hem. Tillsammans med det vi hittat själva blev det en okej mängd att dela på. Resultat för svamphelgen: ingen storfångst, men helt okej. Tillräckligt för året iaf. Nästa år ska jag hitta ett ställe i Göteborg, så jag inte måste åka 30 mil för att plocka svamp.

Måndagen var mest åka-hem-dag. Trött och ganska förkyld. Tydligen är jag känslig för att vara blöt om fötterna. Jag fick en del gjort under tågresan, och kände mig lite bättre när jag kom hem, men jag åt alldeles för lite, så jag mådde kasst igen när jag kom hem efter mötet på teatern.

Inget städjobb på tisdagen, men nytt jobb med introduktion idag. Yay!
Ett annat kapitel. Men skoj var det!