Hornbyeska bok-tankar, tidig september: Hanne vs. den litterära kanon

Det där med att inte köpa fler böcker gick inte så bra.
Det snöbollade iväg efter att jag hört spanarna prata om en bok vars handling gick baklänges och eftersom jag är alldeles för lättpåverkad av radio blev jag genast tvungen att läsa den. Jag hittade den inte på bokhandeln på vägen hem, så det blev adlibris. Där hittade jag såklart massa annat, så efter att ha försökt begränsa mig så kunde jag kapa ned listan till bara kanske sju böcker. Och nästan bara böcker som nästan helt och hållet funkade med min gamla föresats att försöka se till att min bokhylla är kvoterat jämställd, och att jag därför bara får köpa böcker av kvinnliga författare tills min bokhylla innehåller 50/50.

Jag har inte heller lyckats plöja mig igenom de böcker jag redan hade. Börjat och lagt åt sidan är trenden just nu:
Wuthering heights. Långsamt! Kanske går det snabbare att läsa den på svenska? Jag vet inte hur långt jag kommit i sidor eller kapitel, men killen är fortfarande kvar i samma regnstorm på det där godset. Det är väl iofs där det ska utspela sig, men det händer ju inget alls! Dialektskildringen är fin och bara delvis obegriplig (heja, förklarande fotnoter!) Men annars, nja.
Vilhelm Moberg - din stund på jorden. Återigen en pratsam och inåtvänd bok. Inte heller där längre än något kapitel in i boken, men redan utled på den tråååkiga huvudpersonen och hans trååååkiga skildring av sverige och amerika.

Sen lyckades jag läsa några av de böcker jag beställt (jag råkade få med en bonus-pocket från cdon.com också, så de kom fram tidigare än de adlibris-böckerna jag hämtade idag)
Martina Haag - martinakoden. Det är nu den litterära kanon fnyser åt mig. Och det är nu jag säger åt den litterära kanon att sluta vara så galet tråkig. Jag vet att Martina Haag inte kommer göra mig ett dugg på nåt djupare plan, det är inte stor poesi eller själs-eller samhällsomrstörtande litteratur, men det är så jäääävla roligt och ibland måste det väl vara meningen med allt? Enkelt, javisst. Ett språkbruk som vem som helst kan åstadkomma? Nej. Det handlar inte om at hon är bra på stilistiska grepp eller ordrikedom eller språkkänsla på andra finkulturella sätt. Men hon är asbra på att skriva precis som man pratar, känner och kan ta till sig. Och så galet roligt. Det är en konst och en färdighet att skriva dräpande roligt. Oväntat och fyndigt och skoj. Jag skrattar högt, oavsett om jag sitter ensam eller på vagnen bland folk. Det gör jag nästan aldrig annars. Så, me like!

Miss universum - kanske inte en bok,eller åtminstone inte en roman. Klipp och knas från världens coolaste. Sista delen, om hennes och våra stjärnor är något att ta till sig och ta efter.

Det var nog allt jag kommit mig för att läsa sen sist, tror jag?

Köpta böcker:
Johanna Nilsson - SOS från mänskligheten. Bästa författaren EVER. Nya boken. Måste has.
Viveca lärn - värmebölja. Jag gillade inte TV-serien, men saltö-böckerna är feelgoodlitteratur av trevlig sort.
Peter Kihlgård - kicki och lasse. Boken som tvingade mig att köpa allt det här. Spanar-Jessicas fel! Hoppas att den är bra.
Liza Marklund - livstid. Jag skulle kunna debattera länge om alla de som ogillar LM och vad det där obegripliga och oproportionerliga ogillandet bygger på. Jag tycker att hon är cool. Hon är en av mina finaste feministiska stjärnor!

Och mest för att den fanns där: Vanja Hermele - i väntan på vaddå? Teaterförbundets guide till jämställdhet. Måste man ju ha. Borde jag haft för länge sen. Bättre sent än.

I övrigt har jag inte mycket till övers för den litterära kanon, som kanske märks på månadens inköp. Jag hade tänkt ondgöra mig över den, men orkar inte nu.
Jag måste ta itu med jobb för teatern och vila lite inför ny dag på jobbet imorgon. SÅ roligt!
(jag ska läsa det här när jag jobbat där ett tag, och påminna mig om min entusiasm, om jag glömt)

I övrigt gillar jag den gamla tv-serien fem i familjen just nu, och försöker ta reda på om House kunde vara nåt att se. Såg ett avsnitt på hotellet för ett tag sen och gillade. Nu ska jag lista ut om det var en tillfällighet eller om det kan vara värt att se hela serien.

Som en sista parentes ska jag bara vara nöjd över en oväntad fördel med nya jobbet: jag som aldrig kunnat komma på vad jag vill äta eller ha några idéer alls när det gäller mat blir massa inspirerad av att se vad andra handlar. Bara idag har jag sett massa saker som gör att jag kommer på att jag också vill handla och äta just det. Jag är nog lite väl mottaglig för intryck ibland. Men för en gångs skull blev det en nyttig egenskap!