Bänk, bänk, bänk, bänk. Bära, bära.

Ibland blir jag sådär glad som bara känslan av samhörighet och interna grejer kan göra en.
Dagens Facebookstatus: "bär bänk" resulterade precis som jag trodde i massa "likes this" och nån kommentar. Dagen är inte heller slut än. Och dessutom gör själva bänk-bärandet mig glad också. Jag nynnar den fina bänkbärarsången för mig själv och minns tusen burna bänkar från förr. Under olika bänkanvisare och åt olika håll. Och så minns jag när jag och Lena mest tittade på bänkbärandet och till sist bar lite själva också. Det var samma år som huvudansvarige vandrade runt med en skräpplockarpåse och vi fick honom att bära bänk, han med. Det var stort.

Nu: tvätta buren bänk. Det har vi aldrig gjort förr.