och funderar över vad klockan är

Katten har blivit stillsammare. Hon sover i en soffa.
Lite synd, för jag skulle behöva något att göra, som att leka med en katt. Hon hoppar väldigt coolt när man kastar leksaksmusen. Lite som en målvakt. Rätt ofta fångar hon, dessutom.
Men nu sover hon. Vilket kanske också är bra, eftersom jag inte riktigt är frisk och pigg nog att leka egentligen.

Ensam och lite nere känner jag mig. (Jag kom inte på nåt bättre ord. Jag är inte riktigt ledsen, inte alls deprimerad, sorgsen är helt fel.. och så vidare) L har åkt till Frankrike. Eller, just nu har han bara åkt till Örebro, för at åka vidare till Frankrike i natt. Det är lite tomt.
Han åkte för typ en halvtimma sen, jag skulle följt med till stationen om jag inte känt mig för sjuk för det. Nu följde jag med till spårvagnshållplatsen, drabbades av separationsångest och åkte med en hållplats. Det är ungefär lika långt att gå hem från den, så det var inget konstigt i och för sig.
Lägenheten är förvisso precis lika tom nu som på dagarna när jag var hemma och L jobbade i Borås eller så, och egentligen känns det väl inte annorlunda heller. Men i mitt huvud så tror jag att det känns annorlunda. Eller kommer att kännas annorlunda.
Jag tänker att det väl märks om några dagar. Som tur är kommer mamma hit och hälsar på lagom tills dess. Hon ska ändå vakta lägenheten över Arvikafestivalen, så det kändes som ett lysande koncept att hon kommer hit tidigare så hinner vi ses också. Jag är ledig, så det blir perfekt.
Det är inget på TV, men jag har ett nytt Super Mario Galaxy som verkar lovande. Vila och bli frisk är också en plan.
Äta något. När L är borta så faller liksom min kosthållning till nån sorts knapp överlevnadsnivå, så jag borde ta mig samman och laga mat någon gång. Sen, kanske.
Tiden går lååååångsamt och jag får hålla mig för att inte ringa och kolla hur resan går.
Dags att sysselsätta sig med nåt som håller tankarna på annat!