Kattvakt, dag 4

Galna dagar. Vi är kattvakt åt nåt som mer liknar ett monster än en vanlig katt. Kräver ständig uppmärksamhet och så fort man tittar åt et annat håll, eller är i ett annat rum så skriker hon. Hon försöker rymma genom brevlådan eller fönstren och slutar bara om Linus går ut och går med henne ett tag. Då är hon lugn och trött i någon timme.
I natt tålde hon inte attt vi hade stängt ute henne ur sovrummet. Hon hoppade och krafsade och gnällde utanför dörren, tills hon lärde sig hoppa så högt att hon fick tag i handtaget och öppnade.
Vi testade att låsa. Då stod hon och jamade utanför dörren och hoppade. Handtaget smällde till varje gång hon slog till det. Varje gång vaknade man med ett ryck.
Efter ett tag gav vi upp och släppte in henne. Då for hon runt, runt, och la sig sen i mitten av sängen. Linus kunde sova, men jag fick en tass i ryggen varje gång jag hade somnat till. Vid ett gav jag upp, satte mig upp och funderade på att gå och sova i tvättstugan eller något. Då tog hon min kudde. Linus fick kasta ut henne (mig bet hon när jag försökte lyfta ut henne) och det gick rättså bra. Vid fyra var slammercirkusen med handtaget igång igen. Skitkatt!
Linus gick upp och försökte se om det var nåt hon behövde, eftersom hon jamade så mycket. Men inget. Han försökte somna om i soffan, för att katten skulle ha sällskap. Men eftersom hon gick runt och jamade och han var orolig för att hon skulle ge sig på dörren igen så kunde han inte sova.
Jag hade tänkt att vakna vid sju, för att vara pigg och vaken när S skulle ringa och berätta om vi kunde låna hans jobbs elbil för att frakta lite teatergrejer. Funkade sådär.
Vid åtta kunde jag motvilligt gå upp, yr och inte ett dugg utvilad. Katten var inte särskilt populär. (Är fortfarande inte.) Jag fick slåss mot impulsen att stänga in henne i badrummet. Jag funderade på om hon funkade som en undulat, att hon blev tyst om man la en filt över henne. Det funkade, men kändes väldigt elakt, så jag tog bort den.

Planen att låna elbilen funkade inte, det hände stora grejer på S's jobb. Vi hyrde en liten lastbil på bensinmacken istället. Liten, tänkte vi och såg framför oss något stort som en minibuss eller så. VI fick ett 4,5-metersmonster som rymde ett helt flyttlass om man hade velat.
A mötte upp vid Lagerhuset, där snälla Projekt Trappan skänkte bort överblivna möbler. En hel del bra fynd nu inför nya teaterlokalen. Vi ska ju få ett kontor, ett riktigt kontor, så vi beövde en massa grejer. De hade fått en del över när de bytte lokaler, så det var en riktigt bra deal och vi fick med en del bonus-saker, som tidningsställ och annat nyttigt.
Det tog upp ett litet hörn av lastbilen.

Vid källarlokalen som funkat som replokal/förråd väntade M och M. Eftersom vi ändå hade Världens Största Lastbil i sex timmar - kortaste hyr-tiden de hade - så passade vi på att slänga gamla grejer ur lokalen. Man kan ju inte ta med allt när man flyttar, särskilt om man flyttar till en ny lokal utan förråd. Men det är svårt att slänga teatergrejer. Mycket är sånt man kan använda igen -"men det här är ju jättebra skärmar", -"den här har en massa bra virke som man skulle kunnna göra något av" och så vidare. Annat är sqker som man inte kan slänga för att de var med i en särskild uppsättning, eller tog lång tid att bygga eller bara är fina. Praktiska. Användbara.
En soffa, två bord och en taklampa åkte till myrorna.
Själva åkte vi till Pustervik och åt lunch.
Potatissoppa med dill. Så galet god att jag funderade på varför man inte äter potatissoppa varje dag?

Vi lyckades faktiskt skrapa ihop lite saker att slänga, så vi snurrade runt i Högsbo i jakt på återvinningscentralen. Det finns mycket skoj i HÖgsbo.
Den jättesöta moskén låg mellan höghus och motorväg, med höga stängsel och lite träd. Liten mini-minaret hade utsikt över hela stan, från berget. Den var så fin! Jag har bara sett såna på bilder i religionsboken tidigare, och där framställs de som jätte-jättehöga torn. Den här framstod som en bäbi-variant i jämförelse. Vit och fin, och såg ut att vara klädd i hönsnät.
Vi snurrade vidare och kom så småningom rätt, efter att ha kört av och på motorvägen vid varje avfart och konstaterat att det var fel.

Återvinningscentraler är intressant; stora containers och tydliga uppdelningar på var amn får slänga vad och massa människor som slängde saker.
A behöll en hattask som jag hade velat slänga. Knas, men visst. Jag höll på att få för mig att det var en bra idé att plocka upp en fin, blå soffa som någon hade slängt. Sen insåg jag att det antagligen fanns en anledning till att den var slängd och inte lämnad till myrorna. Och att man inte vil klättra ned i en container. Alla kastar ju bara ned saker där utan att kolla, så risken är rätt stor att man får en fåtlöj i huvudet om man är och rotar i "stoppade möbler"-containern.
Hattasken gav upphov till en diskussion med de i bilen bredvid, som slängde ett helt rotsystem till en jätte-ek, uppsågat i småbitar. De hade också en hattask, med klistermärken från hela världen, sa de. Tydligen fick man såna på hotell och sådant förr i tiden, och det stämmer väl rätt bra med såna där bilder av gamla resväskor, såna där det står "paris", "rio de janeiro", "Karlskrona" och gud vet vad, i glada färger och oilka stilar. Om man samlade dem på resväskor, så varför inte på hattaskar?

Fem katt-fria timmar senare kom vi hem, efter att ha lämnat bilen hos världens kanske surigaste bensinmackstjej. Eller kanske inte sur, utan liksom sammanbiten och tråkig. Lite nedlåtande och.. men jo, kanske sur är det bästa ord jag kan komma på just nu.

Katten hoppar och klöser i dörren. Jag har stängt in mig i arbetsrummet för att ringa Arvikafunk. Hittade en i databasen, fick tag på en gammal funk som varit med i alla år men som jag inte lyckats prata med förrän nu, och en kusin till en fjolårsfunk som jag försökt ringa några dagar, utan svar. Tre till idag alltså. Small step, men viktigt step.
Jag har två kvar på min lista, två som jag fått från en tjej på ett annat säkerhetsområde. De svarade inte igår, jag ska göra ett nytt försök snart.
Linnea har några krokar ute, Lisa kanske tre. Om vi har 35 nu...
44 är vad vi siktar mot, så har vi liiite marginal om någon hoppar av eller blir sjuk. Känns som ett orimligt mål, men det är väl bara att fortsätta leta.
Jag börjar bli trött på att varje år ha så ont om funk att man måste leta inta bara bland vänner och bekanta, utan bland bekantas bekantas högstadiekompisars småsyskon. Jag gillar inte att tjata på folk.

Annars har jag idag funderat på den där avlyssningsdebatten, en tanketråd som gick över i en fundering kring upphovsrätt och fildelning. Jag tror att det kommer ett speciellt kapitel om det senare.

Annars, igår fick jag använda lite av det jag lärde mig på grundkursen i juridik. Skoj! Jag gillar att, när vi står och läser bilagor till hyreskontraktet för teatern, kunna säga "ja, men Jordabalkens tolfte kapitel är ju det som kallas hyreslagen, det är inget konstigt" och veta ungefär vad den innehåller. Jag läste igenom den sen när jag kom hem. Det fina, lila kompendiet låg kvar i soffam i arbetsrummet. Jag gillar lagtexter och paragrafer och sånt där.

Idag blir det ribs från röda lejonet och mer Dramaten-dokumentären på video.
Jag sitter fast i TV-spelet, både Mario Kart och guitar hero. Om det inte gick en skrikande katt omkring i vardagsrummet kanske jag skulle kunna spela bättre... kanske.
Eller så ska jag passa på att sova medan Linus går ut med katten. Det ska bli så sjukt skönt när R och H kommer hem på lördag och hämtar henne.
Terror-katt!