of summers past

Jag kom precis ned i källaren. Mina armar luktar solskyddskräm, rummet luktar sommarvarmt och det ligger en badboll på golvet.
och plötsligt bara av lukten blir rummet ett annat. Ett bord, ett kök bakom en halvvägg, en trappa till höger.
Lukten av solsalva får mig alltid att se Capri. Oavsett hur, när, var. Känns som en bit av mig saknas.
Somrarna är inte samma sak utan Capri. Utan Sandra. En vecka kändes som en livstid. Vi sprang på klipporna eller mellan husen. Åkte in till Strömstad. Oavsett hur allt annat var var det en vecka helt bortom alla andra problem och oroligheter. Bara livet på det mest enkla sätt. Jag saknar det. Även om jag så klart vet att det inte skulle vara samma sak nu.

Enklaste, bästaste barndomssommaren.