Det här med att ha ett hem är SÅ inte överskattat. Jag har saknat att ha ett hem. Jag hade ett fint rum på vinden hos Kalle&Cecilia, men fortfarande. Ett hem med flera rum där jag jag skrota omkring. Ett kök, en hall, ett badrum. Inte bara ETT rum. Yta att röra sig på. Det är bra.
Mina saker, mina intryck, mina avtryck.
Jag riskerar att fastna hemma alldeles för mycket. Jag ska jobba hemma i eftermiddag, för jag orkade inte släpa datorn upp för berget i morse. Sen är meningen att jag ska till TRixter på kvällen, men plötsligt kändes det galet mycket mer lockande att bara stanna hemma, kolla på guldbaggegalan och pyssla lite. Kanske äta. Kanske bära ned lådor i källaren. Kanske sortera nåt. Jag vill mest vara hemma hos mig. Kanske, om jag går till trixter en liten stund, så kan jag gå hem sen?
There is life outside your apartment borde bli min temalåt, men jag bryr mig inte så mkt om vad som är utanför min lägenhet just nu. Jag kan upptäcka det i februari när jag är rastlös och saknig och behöver göra nåt för att komma över impulserna att ringa till Kanada.
Har jag tre dagar i Göteborg den här veckan kanske jag kan få stanna hemma lite? Eller, har jag tre dagar i Göteborg den här veckan kanske jag borde passa på att träffa folk?
Å andra sidan kanske jag kan kalla det at jag ska träffa min lägenhet? min lägenhet och jag har ju faktiskt inte sett varann på skitlänge och vi ska ändå bo ihop. typ.
Roomie billy är inte hemma, så jag har stället för mig själv. Jag undrar lite var han är, men skit samma. Dagens tidning låg på hallbordet, så han lever iallafall.
Nu: lunch. sen hem och jobba! Jobba hemma. Känns just nu som bästa av två världar. Jag gillar mitt jobb, jag gillar hemma. Livet är rätt schysst!
bullets in the head
7 år sedan
Välkommen hem, H.
SvaraRadera