Livet, världen, konsten, döden

Det är märkligt det här med livet. Jag kom precis hem från en fantastisk debatt om konsten, yttrandefrihet, konstnärlig frihet och sådant på skolan. Innan det hade jag gått en arg promenad runt gärdet med S i telefonen som fick lyssna på allt jag behövde klaga och gnälla över. Stort och smått.
Jag kom hem, full av pepp över konsten och scenkonstens organisation och nya produktionsformer och framtidsvisioner över hur vi ska förnya konsten och hitta utrymme för att föra konstnärliga och politiska samtal.
Jag kände mig trött och funderade lite över livet och arbetet och orken och viljan.
Och så hände ett sånt där allt-får-andra-dimensioner-ögonblick. Jag hade lagt mig på min soffa, kollade facebook lite slött. Ser att mask-malin fått barn. Tänker att livet är stort.
Ser sen att min syssling delar en länk. Tänker två gånger och förstår att det handlar om att hans mamma dött. Och plötsligt formulerar vad som är viktigt om sig.
Det är inte som att de är nära släkt till mig, men jag tyckte om henne. Jag var hemma hos dem i en paus under Bibu förrförra våren, på middag i en lite avlägsen del av Lund. Kollade på gamla bilder av släktingar, pratade och visste inget då om att hon var sjuk.
Men jag är glad att jag hann träffa henne igen och jag är glad att mamma hann vara där i somras. Och tänker igen hur viktigt det är, det där med att ta tid till människor som är viktiga för en och inte skjuta upp att hälsa på eller träffa eller höra av sig.
Livet. Det är rätt komplext. Men intressant!