och du som trodde att näst sista dagen skulle bli lugn och fridfull

En av mina absoluta favoritgrejer är när man panikskriver färdigt skoluppgifter på nätterna, läser krångliga forskningstexter och drar slutsatser lite för snabbt för att ens förstå vad man gör men ändå lyckas rätt bra med resultatet, lämnar in, överlever granskning och diskussion, bär ned ett helt kontor för att skapa en julkalenderlucka i källaren, bär upp allt igen, går på fin slutproduktion på skolan som egentligen förtjänar mer uppmärksamhet än bara en sån här hastig omnämning, har kårstyrelsemöte, åker och handlar mat i andra änden av stan för att det är bättre mat där och bussen utanför går ända hem, sitter en natt till med terminsutvärdering och -reflektion och sen, nästan helt slut, kommer till skolan och får höra "ni hade ju jättefina idéer och projekt igår. Nu vill vi att ni presenterar en ny idé. Vi är tillbaka om en halvtimma."
DET är vad jag önskar mig i slutet av en lång och intensiv termin.

Efter tio minuters mycket samstämmigt gnällande (Ja. Min klass höll med varandra. På riktigt. Vi kom så himla bra överens) kom vi ändå på varsin riktigt bra idé. Så går det när man är sådär sjukt bra som vi är. Då kan man trolla fram kvalificerade och underbyggda idéer även fast man tömde huvudet totalt där igår i den sista skrivuppgiften. Vi hade en riktigt, riktigt bra diskussion om allas nya projekt och det kändes som en perfekt avslutning på en annars ganska ojämn termin, stämningsmässigt. Jag tror vi slutar den här hösten i en känsla av att vi gillar varann.

Så himla pepp, fast totalt utan nån kraft alls. Jag kommer sova i två dygn när jag kommer hem, tror jag. Det ska bli galet skönt med jullov. Våren ser ju inte ut att bli så särskilt stillsam, direkt.

Men jag har en förhoppning om att det kan bli en riktigt bra vår. Det ryktas nåt om det iaf. Jag hoppas det är så.