första kalla höstdagen (eller andra, eller tredje)

Alltså, det är mycket saker på en gång.
Göteborg, Stockholm, Malmö, Köpenhamn och en lång runt-omkring-i-Sverige-resa innan dess.
Och vänners och bekantas vänner som försvinner och allt är hemskt.
Andra vänner som får nya, amazing jobb och allt är fantastiskt.
Vardagen och regnet och helgerna och äventyren.
Det är inte utan att jag känner mig lite vilsen. Hur ska en hinna känna allt på en gång?

Jag är väldigt tacksam för allt bra och roligt och försöker att tänka på att ta vara på det medan det är. Jag försöker att vara nu.
Jag är fortfarande oftare i "sen", men jag är i alla fall inte fast i "då". Alltid något.

Och banala saker också, som funderingar på hur många blandskivor en behöver ha med sig på en en vecka lång roadtrip. Är tio för mycket? För lite?

Och det är verkligen, verkligen höst på riktigt nu.
Fint, då får jag dricka te, sitta inomhus med en filt och göra ingenting med gott samvete. Det ska jag göra så fort jag kommer hem efter skolresorna. I november. Men då minsann ska jag göra ingenting-saker i flera dagar, hoppas jag!