on a jetplane

Uppånedhelgen. Först en himla massa bra teater och innan jag hunnit ens börja smälta det så är det dags för mamma att flytta till Georgien. Eller Armenien. Eller båda. Sak samma, det är långt bort!
Jag har haft en stund på mig att förbereda mig och hon har varit i sthlm en del senaste veckorna, så vi har hängt en del. Men ändå. Plötsligt bara står hon där på Arlanda med väskor och grejer. Vi fikar och kollar på flygplan och sen måste jag och pappa åka för parkeringstiden tar slut. Hennes plan var sent, men vid det här laget borde de vara på väg. Vi hördes precis när hon gick på planet, strax efter sju.

Himla skumt. Hon kommer ju hem til jul, och det har väl gått längre än två månader utan att vi setts förr, men nu är det ju en annan sak. Vanligtvis KAN jag ju åka hem närsomhelst om jag vill. Nu måste vi leta skype-tid för att höras.
Bästa, knasigaste mamman. Ge sig ut på äventyr sådär och plötsligt bara flytta till en annan världsdel. Det är coooooolt, men ändå. Mammor vill man ju ha inom räckhåll, liksom.
Jag tröstar mig med att hon kommer hem till jul och påsk och sommaren och att Skype ju gör att det är lika enkelt att prata som när hon är i Örebro, nästan.
Det blir väl en annan grej. Planerade skypetider istället för "höras när jag har tråkigt på tunnelbanan".
Jag känner mig som om jag vore fem år, men jag saknar min mamma. Redan nu. Ja.