lite mörkrädd

Även böcker jag inte tycker är otäcka när jag läser dem kan uppenbarligen få mig mörkrädd. Jag gav mig på att maratonläsa den där boken Liza Marklund skrev med den där amerikanska snubben. Impulsgrej. Tentaflyktgrej. Två timmars enkel läsning. Inget märkvärdigt. Inte anmärkningsvärt otäckt eller bra. Men tillräckligt för att få mig att må lite dåligt över att ena fönsterhaken är sämre än den andra och alla möjliga mörkräddgrejer.
Nåt mer om själva boken kanske jag kan prestera i en ny satsning på temat Polysyllabic blogg som jag tänkte ta tag i till månadsskiftet, för november känns som en bra läsmånad att summera. Äntligen har jag kommit över min post-Harrypotter-blockering och kan läsa ordentligt igen, vilket gör att det fakiskt FINNS en november-skörd av böcker att summera.
Men nu: Buffy och Gösta Ekman-biografi får hålla mig sysselsatt tills jag blir trött nog att glömma att jag är rädd. Imorgon: väckning 07:30 för dag 2 av tidig morgon med ordentlig frukost och sen strukturerat tentaplugg. Det ska nog gå... okej.