Trixtertorsdag

Trixterkvällar är alltid som att komma hem. Vilket det väl på sitt sätt är.
Lägga in mina saker på kontoret. Hälsa på massa folk som är där eller dyker upp efter hand. Och så småningom plötsligt jobba i biljettkassan eller baren. Trots att jag egentligen är där som besökare. Det bara blir så ändå.
Ikväll kan man nog påstå att alla var där. Eller, rätt många. Saknades en bunt av de där som mest dyker upp när det är premiär. Men tillräckligt många. Det var nice.
Öppen scen för deprimerade, kallade de det. Fint.
Avlsutades med Ingvar, Björn och Foto-Peter som spelade vals på nån form av flöjt, gitarr samt turkos ukelele. Lysande.
I övrigt - fina kostymer som hörde till kommande föreställningen Buktalare och allt var som det brukar på Trixter, fast lite mindre dramatiskt.

Annars är det premiär imorgon och jag skriver som besatt på min inlämningsuppgift til DI. Den har liksom blivit nedprioriterad i veckans kaos av premiärfix och annat.
Lördag ska bli en soft dag med Sara på Scandinavium hade jag tänkt. Och söndag en baka scones och pyssla med Alice på aktör-söndag igen. Det är kanske vårens bästa grej. En av, iallafall.
Och våren har knappt börjat än.
Det känns som nyss och samtidigt som ett helt annat liv. För ett år sen lånade jag Anjas lägenhet i Örebro och allt var annorlunda. Livet är knas. Men jag gillar det.