Pinnbrödsgrillning

Så jäkla husliga dagar.
Först får jag för mig igår att jag ska laga mat och börjar koka grönsaker och couscous och massa saker och lyckas laga mat både snabbt och enkelt och ätbart och dessutom så det räckte till L, Linnea, Gustav och Jonathan som var här och spelade Wii.
Idag följde jag upp det hela med att laga pinnbrödsdeg inför grillning hos L&G.
Korv är lagom enkelt om man inte orkar engagera sig i marinader och saker, men korvbröd är galet tråkigt, så då tänkte jag att pinnbröd kunde vara ett alternativ. Men jag kunde inte minnas om det krävdes nåt speciellt.
Jag hade ett vagt minne av att nån krånglade med filmjölk och grejjer, så för ett tag så kändes pinnbrödstanken svår. Eftersom jag satt fast på jobbet ringde jag min almighty konsult i alla frågor och funderingar, och DGF wikipedade snabbt till sig kunskapen att pinnbröd inte alls är jobbigt, utan bara vatten och mjöl, typ. Det finns visst tusen pinnbrödsvarianter, om man vill fördjupa sig i det...

Jallafall, så blev det pinnbrödsdeg i en påse. När jag ändå var igång blev det två äpplen med choklad i också. Grilla äpplen är en fin tradition i familjen calamares. Fast det blir aldrig lika bra som i den där kakelugnen i Jönköping som jag inte alls förstår hur jag kan ha tydliga minnen av att vi grillade äpplen i, när Nilsson säger att man inte kunde elda i den...

Att grilla pinnbröd är enkelt, men att försöka grilla fem pinnbröd samtidigt och dessutom hålla koll på korv blev för mycket. Men pinnbröd har väl samma deg som hällbröd, tänkte jag och såg framför mig en bild av Ronja Rövardotter som försiktigt vänder stora brödstycken utanför björngrottan. Mina blev mindre och grillade på folie istället för stenhäll eller whatever, men ändå ganska bra.
Men det tog halva kvällen och jag orkade inte äta särskilt mycket av varken korv eller pinn/hällbröd, så nu ligger de i kylskåpet inlindade i folie igen. Inte ens chokladäpplena gick åt... Allt verkade riktigt gott, så jag får väl ta mig an det imorgon till lunch eller så. Om jag inte får ett nytt anfall av huslighet och fortsätter laga mat. Man vet aldrig.


Och på bokfronten har jag nu kommit ett halvt kapitel i Slas "det lyckliga europa", ett bokreafynd för några år sen. Större text än den förra, men jag vet inte... Kanske är jag bara för trött när jag försöker läsa, men allt jag försöker läsa nu verkar långsamt och trååååkigt.
Jag försöker vidare. DoktorGlas är fortfarande lyckligt borttappad och i övrigt verkar bokhyllan bara innehålla sånt jag är för mörkrädd för att läsa annat än mitt på dagen. Det ser mörkt ut för målsättningen att inte köpa nya böcker...