I morse vaknade jag vid 06:10 och kollade ut. Tänkte för mig själv: "men såhär mörkt var det inte igår morse. Värst vad det blir mörkare snabbt nu". Godmorgon, Hanne. Det kallas vinter. Det händer varje år.
Uppenbarligen har jag lika bra årstidskonsekvensminne som SJ och SL. Jag borde ju på nåt sätt minnas hur vintern funkar.
Men kanske är jag bara ovan vid att gå upp tidigt? Vakna 06-nånting gör jag ju rätt sällan annars. För enstaka promotionfrukostar med gamla jobbet. För enstaka resor som startat tidigt. Men nu gäller det att hitta nån form av tid att hinna göra egna saker och lite skolarbete innan morgonmötet på skolan och då är det lika bra att åka hemifrån vid sju.
Idag gick jag upp 06:45 och bussen gick 07:01. Jag har aldrig förstått behovet av morgnar. Upp, vimsa runt halvvaken och hitta dagens saker, snubbla ut genom dörren. Frukost förstår jag behovet av, men orka. Imorgon ska jag äta frukost, jag lovar.
Det enda som är lite synd med tidig-morgon-jobb är att det är så få andra som gör det. Jag har en massa samtal jag skulle behöva ringa och folk på skolan jag skulle behöva prata med. Men vad hjälper det att jag försöker ringa såhärdags, folk svarar ju ändå inte förrän efter nio. Ironiskt, somehow. Tur att man kan maila dem en massa papper och en hurtig uppmaning "ring mig när du vaknat/börjat jobba". Daterat 07:35 ser jag ju närapå galet effektiv ut då. Eller kanske bara galen.
Nu: pjäsrelaterad rave-research, dagordningsskrivande, planering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar