du och jag, farsan

Det är ganska otacksamt att ge mig böcker i julklapp. Eller helt galet tacksamt, beroende på hur man ser det.
Jag blir så klart jätteglad, men om man siktade på en julklapp som räcker länge blir man nog lite besviken. Samma sak om man förväntade sig att kunna umgås med mig på kvällen.

Jag fick CajsaStinas bok om pappa Fred i julklapp, lite försenat för den var slut i bokhandeln, men kom in igår när det var vanlig måndag igen. Mycket glad och nöjd ägnade jag bilresan och en bit av kvällen åt att betrakta den. Jag kanske ska börja med det, att ta en månad av att nöjt titta på den fina boken och vänta med att läsa den?

Nu började jag läsa den igår eftermiddag/kväll, läste lite till efter del 2 av mitt och Amis HarryPotter-maraton och läste resten nu på morgonen. (jag vet inte om min mor var så nöjd, för så fort jag får en bok så försvinner jag helst in i den och märker inte så mycket annat. Vill man umgås med mig ska man se till att ingen ger mig en ny bok just den dagen)

Jag hoppas att min far - världens bästa och snällaste - inte sett fram emot kvällar i hagstugan då han kunde nöjt betrakta dottern läsande julklappsboken. Jag kanske kan läsa om den i så fall? Jag läser uppenbarligen alldeles för fort för att det ska vara någon glädje i att ge mig böcker. Jag önskar att jag kunde vara en sån där bra och tindrande bokläsare man kunde betrakta och känna sig nöjd över vilken lyckad julklapp man ordnat som höll mig sysselsatt och road så många kvällar. Eller nä, det önskar jag inte alls för för min egen del är jag mycket nöjd med att läsa snabbt - jag hinner ju så mycket mer! - men ibland vore det roligt om den som ger mig en bok hinner uppfatta att jag faktiskt läser den och har roligt.

Så tack pappa för boken. Helt fantastisk bok. Vad ska vi läsa nu?
:)